ronson

Dags att avsluta 2008 med att konstatera att det minst sagt varit turbulent. Kriserna har på senare delen av året avlöst varandra och ingen verkar ha någon riktig koll på vad som egentligen händer. Att ekonomin havererat är ställt utom allt tvivel, varslen och arbetslösheten ökar på ett sätt som ingen trodde var möjligt för bara tre månader sen. 

                                       
                          
Vad gör regeringen då undrar man? Svaret blir, inte mycket! Jovisst hostar Maud Olofsson, Littorin och Borg om storstilade ekonomiska insatser både hit och dit, utbildningar, sänkta a-kasseavgifter (efter tidigare chockhöjning) sänkt arbetsgivaravgift, förbättrat jobbskatteavdrag och en massa andra s.k. jobbskapande åtgärder vilket enligt regeringen kommer att skapa arbete och rädda den minst sagt kritiska situationen. Det enda åtgärderna åstadkommer är tjockare plånböcker för dem med reda välfyllda sådana! 

Javisst ja, höll på att glömma Reinfeldts storstilade uppmaning till oss undersåtar att handla svenska julklappar, "annars kunde vi minsanna inte känna oss solidariska med arbetarna i Sverige" ! Samtidigt som han säljer ut svenska företag till utländska ägare där vi inte längre kan påverka??

Detta är inte speciellt överraskande, det tillhör regeringens normala synsätt, att visa upp olika ekonomiska insatser är det som skall få folk att tro att lösningen handlar om statens ekonomiska insatser enbart. För mig är den stora frågan vart man skall vända sig då man står utan jobb och dessutom utan a-kasseersättning? En tidigare självklar försäkringsform som alliansregeringen utan någon eftertanke slog sönder genom att inbilla människor att arbetslöshet inte längre skulle komma att existera.

                                                  
                                             Symboliska miner kanske.....?

Att ansvariga ministrar dessutom har mage att efter chockhöjning av a-kasseavgifterna indignerat påpeka att det minsann "inte är regeringens fel utan att det är upp till var och en att ta ansvar för sin situation", är inget annat än ett hån mot alla som nu står utanför. Avsikten med höjningen var tveklöst att få människor att lämna kassan för att de på det sättet skulle bli lite "mjukare i ryggen" och därmed lättare att hantera. Klassisk borgarpolitik. 

Moderaternas hysteriska jobbskaparkampanj, vilket de andra allianspartierna gladeligen backade upp, talade enbart om att arbetslinjen var det som i framtiden skulle komma att gälla. "Vi kommer att se till att alla som VILL arbeta kommer att ha arbete" var regeringens uttalade löfte. Tyvärr står många av de alliansröstande och grundlurade arbetarna idag utan både jobb och a-kassa. Alla de där utlovade jobben som skulle ersätta det "utanförskap" som den tidigare regeringen enligt alliansen hade skapat är som bortblåsta, på bara några veckor så tvärvände regeringens jobbskuta och är snabbt på väg att kantra om inte skepparen vågar ta tag i rorkulten och styra med vinden igen. 

Att styrman Maud skulle komma på tanken att hjälpa besättningen på rätt kurs har jag för länge sedan slutat att tro. Däremot skulle hon gladeligen stjäla besättningens matranson om befälen på den vingliga skutan önskade lite extra tilldelning. Hon om nån vet hur omvänd Robin Hood-taktik fungerar.

Att 2009 kommer att bli ett tufft och mindre angenämt år för väldigt många råder väl knappast något tvivel om. Hoppas bara att detta blir en väckarklocka för vissa, att det finns ett nytt arbetar-parti har vi ju konstaterat men det finns definitivt inga nya arbetare-partier om nu någon har trott detta. 

Gott Nytt År på er alla, .....nästan.