ronson

Att kommunala beslut i alla tider har engagerat är väl ingen nyhet. Nyheten skulle väl i så fall vara att det på senare tid blivit ett mer uttalat engagemang, många gör sin röst hörd i olika medier vilket gör att våra politiska beslutsfattare "tvingas" möta sina väljare på ett öppnare sätt, förslagen granskas oftast i ett tidigare skede än förr. Kom av en händelse att bläddra i mina arkiverade nedskrivna tankar och hittade ett exempel på att vi även förr försökte påverka våra tjänstemän och förtroendevalda med skiftande resultat.  

                                       
                   Lidköping, en levande kommun med engagerade invånare

Här kommer ett utdrag:
. Hade häromdagen besök av en av kommunens tjänstemän med anledning av trafiksituationen runt företaget där jag jobbar. Ett intressant men ändå ganska meningslöst möte vill jag påstå, intressant ur den synvinkeln att vi fick bekräftat hur svårt det är att påverka makthavarna. Det finns tusen olika skäl till att komma undan, tusen olika skäl att slippa ta tag i de problem som vi vanliga kommuninnevånare verkligen uppfattar som konkreta problem. 

Vi hade alltså avtalat tid med kommunens trafikplaneringsexpert - eller trafikingenjör som är den officiella titeln. Avsikten var att vi ville få möjligheten att diskutera våra upplevda trafikproblem och förhoppningsvis kunna påverka kommunens agerande. Att vi på ett säkert och effektivt sätt skall kunna ta oss till och från jobbet, samtidigt som våra godstransporter länge varit ett problem. 

Intressant men meningslöst nämnde jag tidigare. Det är precis så jag upplever vårt möte. Intressant på så sätt att det framkom ett antal förslag som kunde skapa en säkrare och effektivare trafikmiljö. Meningslöst i den bemärkelsen att inga av förslagen föranledde något större intresse hos experten. Även om vi inte förväntat oss att han skulle kasta sig om halsen på oss och lyriskt lovprisa vår kreativitet så hade vi nog en stilla förhoppning om lite större optimism och förståelse.

Efter varje förslag vi framförde - han noterade för övrigt nogsamt - kom alltid ett negativt svar;

-Det har vi inga planer på i kommunen.

Eller också;

-Jag förstår problemet men kan tyvärr inte lova något.

-Kan säga med en gång att det är orealistiskt, det blir alldeles för dyrt.

-Belysningen? Nä, den är inte dålig, den följer helt och hållet normen för vägbelysning.

Eller svaret som definitivt tar död på vidare kreativa lösningar hos oss vanliga dödliga;

-Den frågan har varit uppe tidigare men vi har kommit fram till att det är ogenomförbart beroende på... o.s.v.
Inte en enda gång fick vi respons för våra tankar, han kunde ju åtminstone nån gång sagt "det var en bra idé, den skall vi titta närmare på".

Det är efter ett sånt här möte som man förstår varför folk många gånger är skeptiska till den kommunala förvaltningen och kommunala beslut. Om jag skall vara lite cynisk och samtidigt raljerande vill jag påstå att får man som kommunal beslutsfattare inte göra förändringar som har nån form av monument över sig är det inte intressant. Att våra små enkla förslag skulle passa bra in i den så omhuldade Nollvision i trafiken ligger naturligtvis på en alldeles för simpel nivå. De ger inga stora rubriker typ "Kommunens engagemang räddar liv" eller andra säljande rubriksättningar. Att de skulle underlätta och göra det säkrare för den enskilde trafikanten verkar inte vara det primära i sammanhanget.

-Vi har tänkt på den där lösningen men kommit fram till att det inte går att genomföra.

-Jag förstår ert problem, men tyvärr, jag kan inget göra i dagsläget.

Vad gör man då? Jo man avslutar mötet med att konstatera: 

-Nä, nä, tack och adjö, trevligt att du kunde komma. Vi får väl fortsätta som förut och hoppas vi klarar oss helskinnade några månader till. Man tappar intresset om man säger så. Visst kan vi förstå att man inte bara så där apropå kan ge våra önskemål högsta prioritet. Däremot känns det tungt att hela tiden få dessa chablonmässiga svar.

Är efter dessa rader övertygad om att det finns vissa som tycker jag är orättvis och inte förstått den kommunala beslutsprocessen. Det är just denna process jag reagerar mot. Många gånger är det just starka tjänstemän som styr, våra folkvalda bekräftar bara vad de lagt fram. Därför går det inte att komma ifrån den förhärskande känslan att det är svårt för oss vanliga "Svensson" att komma till tals. Kommer vi sen äntligen till tals så är det oerhört svårt att få gehör för våra åsikter.
Slut på utdraget.

                                         
                                  Lidköping..., rondellernas stad

Kan till sist med glädje konstatera att några av våra förslag ändå kom att förverkligas även om det tog tio år. Rondellen på Kållandsgatan vid Hydro är ett exempel. Bättre sent än aldrig.