Valborg, firande med traditioner
Valborgsmässoafton, vilket laddad ord för en 40-talist. Att fira Valborg är en urgammal tradition, ett firande för att ge våren en chans att klämma sig in mellan vinter och sommar. Att fira Valborg idag innebär kanske inte samma spänning och förväntan som det gjorde för femtio år sedan. Då var det en högtid som alla hade planerat för i veckor, man hade plockat fram vårkläderna ur garderoben, köpt majblommor av barnen och kommit överens om att träffas vid majbrasan vid Källby Hallar eller nån annan traditionsbärande plats. Vårkläder var ett måste även om det var nollgradigt och snö i luften. Det var många förkylningar efter detta firande men det var ingen som ens tänkte på att inte vara vårklädd på Valborgsmässoafton. Eftersom jag är född och uppväxt i Källby var det Källby Hallar som var samlingspunkten, alla skulle dit och då var dett ALLA.
Valborg vid Filsbäck 2009
Efter att Källby sångkör sjungit några av de traditionella vårsångerna var det dags för kyrkoherden (senare prosten) Yngve Karlsson att hålla talet till våren vilket alltid var lika spännande beroende på att han hade en alldeles speciell dialekt som vi ungdomar, eller slynglar, tyckte var fantastiskt roligt att imitera. "Vårrren harrrr kommit till vårrra bygggderrrr, härmade vi, och gjorde oss lustiga över hans uttal. Märk väl att detta var på 50-talet, det var inte så vanligt med avvikande dialekter eller språkförändringar på den tiden. Trots att det bara är dryga femtio år sedan så var det inte speciellt vanligt med annorlunda språkliga inslag i den vardagliga miljön för några bonnläppar som man skulle kallat oss idag.
Ett av mina kanske mest spännande minnen från dessa Valborgsfiranden vid Källby Hallar är när Erik Blomberg, aktad medlem i kyrkokören och tillika fyrverkeriansvarig, skulle avfyra de traditionella raketerna som avslutning på firandet. Efter att i många år ha skött detta helt klanderfritt blev det en mindre katastrof ett år i slutet på sextiotalet. En av de första raketerna gjorde en loop och gick rakt ner i lådan med de andra fyrverkeripjäserna vilket innebar att raketer flög både högt och lågt. Tusen åskådare antingen låg på marken eller stod som paralyserade statyer och bara väntade på att helvetet skulle ta slut.
Helvetet tog slut efter en evighet, åskådarna kunde resa sig och andas ut. Därefter tog det flera år innan man vågade sig på att avsluta firandet med fyrverkeri igen. Hur man gör numera vet jag inte, däremot vet jag att man i år inte ens fick tända brasan på grund av brandrisken i skog och mark. Man var tuffare förr, då bangade man inte ens för ett raketanfall från Erik Blomberg.
Valborg vid Filsbäck 2009
Efter att Källby sångkör sjungit några av de traditionella vårsångerna var det dags för kyrkoherden (senare prosten) Yngve Karlsson att hålla talet till våren vilket alltid var lika spännande beroende på att han hade en alldeles speciell dialekt som vi ungdomar, eller slynglar, tyckte var fantastiskt roligt att imitera. "Vårrren harrrr kommit till vårrra bygggderrrr, härmade vi, och gjorde oss lustiga över hans uttal. Märk väl att detta var på 50-talet, det var inte så vanligt med avvikande dialekter eller språkförändringar på den tiden. Trots att det bara är dryga femtio år sedan så var det inte speciellt vanligt med annorlunda språkliga inslag i den vardagliga miljön för några bonnläppar som man skulle kallat oss idag.
Ett av mina kanske mest spännande minnen från dessa Valborgsfiranden vid Källby Hallar är när Erik Blomberg, aktad medlem i kyrkokören och tillika fyrverkeriansvarig, skulle avfyra de traditionella raketerna som avslutning på firandet. Efter att i många år ha skött detta helt klanderfritt blev det en mindre katastrof ett år i slutet på sextiotalet. En av de första raketerna gjorde en loop och gick rakt ner i lådan med de andra fyrverkeripjäserna vilket innebar att raketer flög både högt och lågt. Tusen åskådare antingen låg på marken eller stod som paralyserade statyer och bara väntade på att helvetet skulle ta slut.
Helvetet tog slut efter en evighet, åskådarna kunde resa sig och andas ut. Därefter tog det flera år innan man vågade sig på att avsluta firandet med fyrverkeri igen. Hur man gör numera vet jag inte, däremot vet jag att man i år inte ens fick tända brasan på grund av brandrisken i skog och mark. Man var tuffare förr, då bangade man inte ens för ett raketanfall från Erik Blomberg.
Kommentarer
Trackback
