ronson

                                               
                                                    Byråkratisk startsyssla

Byråkrati kan vara riktigt underhållande om man har förmågan att se det dråpliga i situationen. Pratade med en bekant häromdagen som hade fått en räkning på slamugning av en avloppsbrunn som inte används beroende på att ingen bott i fastigheten på två år. Ringde miljökontoret som givetvis hade ett antal frågor som till exempel VARFÖR ingen bodde där, hur länge det hade stått obebott o.s.v. Avslutningsfrågan som antagligen skulle lösa problemet löd: Har ni nån soptunna då? Javisst svarade min bekant, det har vi. Ja men då bor ni väl ändå där, var den logiska slutsatsen av byråkraten på miljökontoret som då drog slutsatsen att slamsugningen var en självklar åtgärd. Detta tycker jag visar att det finns riktiga lustigkurrar även på kommunala förvaltningar vilket känns tryggt att veta.

Efter Marianne Samuelssons klavertramp har det gjorts en undersökning där kommunernas politiker och tjänstemän fick redogöra för sin syn på det omdebatterade strandskyddet. Enligt den omfattande undersökningen kan var fjärde politiker eller tjänsteman acceptera att man bryter mot lagen för att gynna enskilda företagare vad gäller strandskyddet bland annat. Måste säga att det är föga förvånande, det verkar vara ett odiskutabelt faktum att det allt oftare är pengar som styr, lagar och lokala regelverk är till för den lille, övriga kan allt oftare kringgå de flesta av dessa paragrafer med hjälp av sin position i samhället.

                                                             
       Den lilla politikern kommer i alla fall upp sig på den kommunala gungbrädan

Vi närmar oss alltmer samhällstillståndet för sisådär 75 år sedan, då var det också samhällets grädda som bestämde vad som var tillåtet eller inte. Bara att hoppas att vi kan få stopp på detta utbredda mygel i tid, det finns ingen som är betjänt av att samhällsapparaten styrs av pengar, demokratin tål ganska hårda törnar men just denna syn på vad som anses acceptabelt känns riktigt otäckt. Att vissa använder ekonomiska påtryckningsmedel för att driva igenom sina krav är inget annat än utpressning och borde vara åtalbart istället för att våra beslutsfattare faller platt till marken och struntar i gällande lagar och regelverk.

Under senare hälften av förra seklet upplevdes en viss maktbalans i Sverige där den ekonomiska makten balanserades upp av den politiska makten vilket var välgörande för ett någorlunda rättvist samhällsbygge. Numera finns i stort sett enbart den ekonomiska makten, politiker blir allt oftare verktyg åt dessa penningstarka företagare och andra och detta har inneburit en kraftig kantring av den tidigare så viktiga maktbalansen. Återstår att se om det nån gång i framtiden går att återskapa lite av tidigare balans utan att det högljutt hojtas om socialisering och kommunism, begrepp som återigen blivit moderna skällsord i de "finare" salongerna.