Opsykologisk prishöjning, eller möjligen ekonomisk...
Nu har det tagit hus i helsike minsann. Anställda inom vården som tidigare betalade 42 kronor för lunchen de köper på sina arbetsplatser är arga och besvikna på kommunen enligt NLT. Lidköpings styrande har nämligen beslutat höja lunchpriset från nämnda 42 kronor till 70 kronor. Höjningen kommer i samband med att pensionärer och andra som äter på exempelvis Ljungen, Ågården eller Östhaga får priset höjt med en tia, alltså från 50 resp 60 kronor till 60 resp 70 kronor. Orsaken sägs vara att spara pengar men också att nuvarande pris har många år på nacken. De flesta pensionärer tycker att priset är ok, men det är klart, jämfört med läkare så tillhör vi kanske de välavlönade i dagens samhälle (en gnutta ironi smög sig in där av nån anledning).
Kanske värt 70 kronor ändå?
Grundproblemet kanske därför inte ligger i att lunchen numera kostar 70 kronor utan att personalen under många år varit lite bortskämda med det tidigare priset. Finns väl knappast någon arbetsgivare idag som subventionerar de anställdas lunch till 42 kronor. I så fall brukar skattemyndigheterna vilja vara med på ett hörn, vet av egen erfarenhet att subventionerad lunch brukar vara ett högprioriterat ärende för denna statliga inrättning. Därför är det väl mer normalt med ett pris runt 60-70 kronor vad jag förstått. Att läkare och andra säger sig "tvingade" att äta på sin arbetsplats beroende på att man inte kan ta ut full lunchrast låter lite krystat. Kanske vore nyttigt att se sig om i samhället och konstatera hur andra som arbetar också "tvingas" kvar på sina arbetsplatser beroende på sin arbetstid och ändå klarar att äta antingen medhavd mat eller utnyttja företagets matsal -om det finns nån sån- till normalt lunchpris.
Tom Roffey, chef för Ågårdens vårdcentral går så långt att han ser detta "som ett hot mot hela köket att göra något så opsykologiskt". Det är väl tur att kommunens prissättning inte styrs av psykologiska hänsyn, då vet väl tusan om de inte skulle tvingas anställa fler psykologer än övrig kommunal personal.
Kanske värt 70 kronor ändå?
Grundproblemet kanske därför inte ligger i att lunchen numera kostar 70 kronor utan att personalen under många år varit lite bortskämda med det tidigare priset. Finns väl knappast någon arbetsgivare idag som subventionerar de anställdas lunch till 42 kronor. I så fall brukar skattemyndigheterna vilja vara med på ett hörn, vet av egen erfarenhet att subventionerad lunch brukar vara ett högprioriterat ärende för denna statliga inrättning. Därför är det väl mer normalt med ett pris runt 60-70 kronor vad jag förstått. Att läkare och andra säger sig "tvingade" att äta på sin arbetsplats beroende på att man inte kan ta ut full lunchrast låter lite krystat. Kanske vore nyttigt att se sig om i samhället och konstatera hur andra som arbetar också "tvingas" kvar på sina arbetsplatser beroende på sin arbetstid och ändå klarar att äta antingen medhavd mat eller utnyttja företagets matsal -om det finns nån sån- till normalt lunchpris.
Tom Roffey, chef för Ågårdens vårdcentral går så långt att han ser detta "som ett hot mot hela köket att göra något så opsykologiskt". Det är väl tur att kommunens prissättning inte styrs av psykologiska hänsyn, då vet väl tusan om de inte skulle tvingas anställa fler psykologer än övrig kommunal personal.
Kommentarer
Trackback
