ronson

Att det inte alltid är så lätt med namn är väl knappast nån hemlighet får oss som passerat den magiska minnesförslustlinjen, den gräns som går nånstans runt 40-årsstrecket. Att känna igen personer till utseendet är hur enkelt som helst men att komma ihåg vad de heter är betydligt svårare. Kanske en sanning med modifikation trots allt, ibland händer det att nån i låt oss säga 20-25-årsåldern hälsar väldigt igenkännande samtidigt som en själv inte har en aning om vem det var, varken till utseende eller namn. Det brukar senare visa sig vara nån av de där små knattarna man bodde granne med för en massa år sedan och inte sett sedan dess. De har förändrats medan man själv ser ut som man alltid gjort, i alla fall känns det så tack och lov. 

                       
                                 Här är det säkrast att ligga, det gäller att inte förarga Isak...

Att det kan vara svårt med namn är inget som är förbehållet oss äldre egentligen. Yngsta barnbarnet Erik, 2 år, har i helgen blivit lillhusse till familjens senaste tillskott i hundgården en liten mopsvalp som hämtats från Åkersberga och heter Irma. Att säga Irma för en tvååring är inte det lättaste, därför heter den Imra enligt Erik. Imr..., förlåt Irma har skapat lite oreda i hundfamiljen då åldermannen och bossen Isak, en 10-årig Flatcoated Retriver tycker den nye krabaten är ett onödigt påhäng på husse och matte. Däremot är den lite yngre Yatsy betydligt mer tolerant och tar inte så stor notis om den nya medlemmen. Däremot har Erik fått en lagom stor kompis som han verkligen gillar, ingen risk att han blir omkullsprungen eller omkullslagen av svansen, vilket inte är alldeles ovanligt när de stora vildbasarna kommer igång.

Kan tänka mig att även Isak tappar intresset för den nya ganska snart, även i hundvärlden gäller nog devisen "ingen idé att bry sig".