Naturens grymhet är försvarbar
Igår upplevde jag nåt jag aldrig tidigare varit med om tidigare. Åkte motorcykel på vägen mot Skalunda och alldeles framför mig flyger en kråka ner från ett träd med en skatunge i näbbet. På ryggen på den stora kråkan sitter en skata och kämpar förtvivlat för att få tillbaks sin unge. Jag tvärstannar och får se ett praktfullt skådespel där skatan verkligen kämpar med "näbbar och klor" mot sin större motståndare men tvingas till slut ge upp.
En besegrad kämpe...
Ungen ligger under tiden och flaxar på marken innan kråkan på nytt får grepp om den och lyfter och drar vidare mot skogen. Skatan sitter som paralyserad kvar en lång stund innan den aningen tilltufsad flyger upp mot boet igen. Naturen är som samhället i stort, den starke bestämmer, skillnaden är att naturen styrs till stor del av instinkter, mänskligheten har förmågan att använda logiskt tänkande men gör inte alltid detta till allas fromma. Egoismens logik ersätter djurens instinkter vilket gör oss människor beräknande och därmed livsfarliga.
Tyvärr hade jag för en gångs skull inte kameran med i packningen vilket grämer mig nåt alldeles förb....!
