2002-2009, samma problem men större.

Följande rader skrev jag i början på 2002 och efter att ha läst detta på nytt så kändes det som om det skulle vara skrivet igår. Allt går tydligen igen med vissa mellanrum. Skrev då om polisens svåra arbete, uppsägningar, den gemensamma europeiska valutan euro, eller evro som vi i Sverige envisas med att kalla den, samt lite idrott.

Ett litet utdrag från 2002:
...//Flera helt olika uppslag. Från ordningsmakten till arbetsmarknadsproblem, förbi den gemensamma europeiska valutan till bandy och föreningsidealister. Kanske inte så långt ifrån varandra som man först tror. Till syvende och sidst handlar det om att värdera alla faktorer som gör att man kan fatta logiska och i varje situation riktigt beslut. Detta oavsett om det gäller polisiärt arbete, nedläggningar av fabriker, valutaspörsmål eller idrottsliga bedömningar och värderingar...//..


                               
                                      Fortfarande samma diskussionsämne

Framgång bygger på förtroende, förtroende skapas genom öppenhet och öppenhet når vi genom att vi vågar visa vad vi står för. Att visa öppenhet och att våga stå för det man gör rimmar illa med alla de så kallade demonstranter som valt att framföra sina åsikter på gator och torg. För många av dessa gäller att vara så anonyma som möjligt, att maskera både åsikter och nunor och istället förstöra så mycket som möjligt. Ordet "demonstrationsrätt" använder de dessutom flitigt. Visst passar ordet "Kravallturist" bättre på dessa kringresande ligister...//...


...//...Den numera kortsiktiga - och ibland lite ljusskygga - marknadsfilosofin borde också bemöda sig om att visa sitt rätta ansikte och samtidigt maka på sig en aning till förmån för de samhällsbyggare som vågar framträda öppet och ärligt samt tänka betydligt mer långsiktigt än snabbklipparna.


En rak, öppen och ärlig dialog borde kunna användas, oavsett om det gäller demonstrationer, omstruktureringar eller övergång till en gemensam valuta.


                                                   
            Nu är det jobbcoach som är på modet, tiderna har trots allt förändrats...


På det idrottsliga planet är öppenhet och förtroende oerhört viktigt. Vad vore ett lag utan dessa ingredienser. Inte mycket vill jag påstå. I alla fall inte speciellt framgångsrikt. Man måste kunna lita på sina lagkamrater i alla lägen för att nå framgång. I en tid då det i många sammanhang, inte minst inom näringsliv och förvaltning ofta talas om teambuilding, coachning och andra populära idrottstermer, vore det kanske på sin plats att även börja leva upp till vad dessa uttryck verkligen innebär. Att i själva verket ta vara på alla de uppoffrande "lagmedlemmar" som finns. Inte maskera sig och utföra nidingsdåd i det fördolda...//.
Slut på utdraget.

Visst känner vi igen det mesta av vad jag skrev får över sju år sedan. Polisens resurser diskuteras fortfarande, varsel och uppsägningar skapar stora personliga och samhällsproblem, euron (evron?) är på tapeten, demonstrerande ligister och fotbollshuliganer håller sig framme, finansmarknaden har kollapsat. Ja ni märker själva att det inte ändrats speciellt mycket på dessa sju år. Intressant men samtidigt beklämmande, det lämnades ju storvulna politiska utfästelser hösten 2006 om hur samhället skulle förändras och "rättas till", alla skulle få möjlighet till ett liv baserat på valfrihet och minskat utanförskap. Resultatet har vi, knappast nån inspirerande situation även om alliansen påstår att de lyckats.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0