Utbildning för fred, eller låt mig vara ifred!

Mitt uppe i den pågående diskussionen om Sverige skall delta med militär personal i Afghanistan eller inte med de risker det innebär så har en hemmavarande svensk "soldat" utmärkt sig på ett sätt som får mig att storgarva.

Läste nämligen i dagens tidning att en soldat vid ett svenskt regemente (låt oss trots allt kalla honom soldat) får 120 000 kronor av staten för att han vid en övning i att göra honnör på kaserngården " i regn och blåst" som det hette utsatt sina händer för sån påfrestande kyla att han fått bestående men. Enligt hans läkare innebar skadan en invaliditetsgrad på 1%. Har alliansen möjligen dragit in på anslaget till handskar i försvaret?

                                             
                   Invaliditeten hade kanske kunnat undvikas med ett par stickade vantar

Det är inte länge sedan en soldat fick 21000 kronor i ersättning av staten för att han stukat två fingrar då han lirade fotboll med kompisarna. Vågar inte tänka på vad det skulle kosta om nån får ont i armbågar och knän efter en ålning-meddelst-hasning-övning. Det är trots allt tur att vi haft fred i ett par hundra år med sådana fosterlandsförsvarare.

Som jag berättat tidigare så vistades jag under min militärutbildning på Kråks skjutfält vid Vättern en hel vinter. Tältboende, en iskall stridsvagn och 10-20 minusgrader under januari-februari utan att nån av oss tog nån större skada(?). Jag har tack vare detta viss erfarenhet av vad som gäller, men det är klart att en övning "i regn och blåst" måste ju vara det tuffaste dagens soldater kan utsättas för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0