Avtalsuppgörelser med många hinder
För några dar sen stod bland andra IF Metalls ordförande Stefan Löfven och ondgjorde sig över att Ingenjörerna och Unionen varit osolidariska och gjort upp med arbetsgivarna utan att invänta övriga fackförbund på arbetsmarknaden. Nu står denne maktfullkomlige odugling och skakar hand med sin motpart efter att ha "lyckats" förhandla fram ett avtal över 22 månader som ger sammanlagt 3,2% löneökning. Inte fan var han intresserad av att "invänta", bara att trampa på och se bister ut.
Lever inte som han läsr precis...
För det första, varför har det blivit så viktigt att skapa differentierade avtalsperioder? Vissa tecknar avtal omfattande 18 månader, andra 22 månader. Vilken avtalslängd kan exempelvis Livs tänka sig, kanske möjligen 20 månader. Verkar vara ett medvetet spel från arbetsgivarna för att försvåra den samkörning som facken så högljutt strävar efter men ändå struntar i till sist.
IF Metall har med sitt utspel klart och tydligt visat vem de anser skall sätta nivån både vad gäller lön och andra överenskommelser. Eller kanske man skall säga avsaknaden av andra överenskommelser. Känns som om arbetsgivarna genom att erbjuda IF Metall lite större procentuellt lönelyft än Unionen fått Löfven & Co att glömma LAS, bemanningsföretag och allt vad detta innebär.
Långsiktig och framgångsrik strategi från arbetsgivarna, kortsiktiga och prestigefyllda fackliga företrädare, då blir resultat det vi nu upplever. Tur att man inte behöver förhandla om pensionen, den sänks utan att vi behöver oroa oss för varken strejker eller andra konfliktåtgärder.
Lever inte som han läsr precis...
För det första, varför har det blivit så viktigt att skapa differentierade avtalsperioder? Vissa tecknar avtal omfattande 18 månader, andra 22 månader. Vilken avtalslängd kan exempelvis Livs tänka sig, kanske möjligen 20 månader. Verkar vara ett medvetet spel från arbetsgivarna för att försvåra den samkörning som facken så högljutt strävar efter men ändå struntar i till sist.
IF Metall har med sitt utspel klart och tydligt visat vem de anser skall sätta nivån både vad gäller lön och andra överenskommelser. Eller kanske man skall säga avsaknaden av andra överenskommelser. Känns som om arbetsgivarna genom att erbjuda IF Metall lite större procentuellt lönelyft än Unionen fått Löfven & Co att glömma LAS, bemanningsföretag och allt vad detta innebär.
Långsiktig och framgångsrik strategi från arbetsgivarna, kortsiktiga och prestigefyllda fackliga företrädare, då blir resultat det vi nu upplever. Tur att man inte behöver förhandla om pensionen, den sänks utan att vi behöver oroa oss för varken strejker eller andra konfliktåtgärder.
Kommentarer
Trackback
