ronson

Har under senaste veckan/veckorna inte varit speciellt aktiv vad gäller bloggandet. Trots detta är det bara att konstatera att besöksantalet på sidan är förvånandsvärt högt. Visst är det vissa dagar lite stiltje men annars så finns det tydligen ett intresse för vad jag förmedlar.

Att jag i detta forum undanhållit mig allt vad som händer i samhället innebär naturligtvis inte att jag har resignerat eller tappat gnistan i mitt tyckande. Att jag än en gång tagit en paus har mer att göra med det aldrig sinande mediautbudet där hjärnan till sist inte orkar med att behandla all skit som fullkomligt sprejas över oss. Är det inte den globala miljöförstöringen så är det finanskrisen. Som om inte detta räcker för att hjärnan skall kollapsa så matas vi dagligen med allehanda uppgifter om företagstopparnas ohejdade girighet med löneökningar på nivåer som är helt oacceptabla.

Utöver detta så kommer uppgifter om löneökningar för våra landstingspolitiker på skrämmande nivåer samtidigt som både företagarorganisationer och kommunförbundet vill påskina att landets företagare och kommuner står på ruinens brant om arbetarkollektivet skulle ha mage att att inte acceptera de 0,7 procents lönepåslag som "erbjuds". Att Svensk handel är beredda att betala vad facket begär för att inte äventyra påskhandeln visar väl ganska tydligt på vilken nivå vi egentligen bör hamna. Om enbart påskhandeln är så viktig att Svensk handel är beredd att acceptera fackets lönekrav så visar det väl ganska tydligt vilka marginaler de rör sig med.   

Att i detta läget sitta tyst och bara följa vad som händer blir till slut outhärdligt. Därför var det än en gång dags att ta till orda och åtminstone framföra vad jag tycker. I takt med alliansens medvetna snedfördelning av samhällets samlade resurser blir jag så förbannat irriterad då jag vid flera tillfällen kommer i kontakt med personer som trots detta fortsätter att hylla dessa klassbyggande politiska partier. Vad som gör mig mest beklämd är att det bland dessa alliansförsvarare finns människor som enligt en mycket klarspråkig person inte har "i stort sett mer än skiten i räva" men ändå med näbbar och klor försvarar den politik som gör att de hamnar längre och längre från det samhälle som jag tycker vi har rätt att kräva. Ett samhälle där vi kan försvara både löneskillnader och sociala skillnader genom att ändå kunna motivera och försvara orsaken. 

Kan det uttryckas tydligare? Visserligen inte varken politiskt eller speciellt språkligt speciellt vårdat men inte desto mindre tänkvärt!