ronson

Det som för många år sedan var det viktigaste i en liten by var att få gatubelysning. Varje liten skithåla på landsbygden skulle självklart begåvas med gatubelysning, i vissa fall räckte det med en liten vägstump med tre-fyra  lampor så var alla nöjda. Numera är det varje byhålas rättighet att bygga "farthinder", det vill säga antingen avsmalnande väg eller allra helst en eller flera vägbulor.

                                                
                                                 Vägverkets favoritbygge

Åkte motorcykel idag genom Gössäter på Kinnekulle och skrattade för mig själv då jag körde genom den 90-graderskurva vid Blå Pensionatet där man i bästa fall kan hålla 30-40 km/tim. Där hade man i dagarna byggt en vägbula för att dämpa hastigheten, strax efter denna hade man dessutom byggt ytterligare en. Vem i h... får sitta och bestämma detta hysteriska byggande av meningslösa fartbegränsare, själva vägens beskaffenhet innebär ju att man inte kan köra fortare än vad dessa idiotiska byggen avser. 

Det snackas om att det fattas pengar till våra vägar, ett som är klart är att det definitivt inte fattas pengar till dessa patetiska byggen, det verkar mer som en rättighet för varje byhåla att få nån form av farthinder som tydligen ger statusen av tätbebyggt område eller vad det nu kan vara för trafiksäkerhetsmässigt är det bara skaka på huvudet åt eländet.

Ungefär lika korkat är de trettioskyltar som finns vid Medelplana kyrka, även där är vägens beskaffenhet sån att denna begränsning snarast blir en plojgrej, först 70 sen 50 för att strax efter avslutas med 30 km/tim i den skarpa kurvan förbi kyrkan, enbart ett spel för galleriet. Verkar mer som om Vägverkets rumpsittare har svårt att få tiden att gå och därför måste hitta på nåt att sätta sina klåfingriga händer i. Som alla förstått vid det här laget är Vägverkets byråkrater inte mina favoriter om jag uttrycker mig klart men ändå försiktigt. Trafiksäkerhetsarbete skall vi självklart jobba stenhårt med men det vore inte fel med lite självkritisk granskning emellanåt för våra ansvariga, inte bara trumma på med en massa ogenomtänkta och problemskapande åtgärder bara för att tillfredsställa några högljudda lokala kravställare .

Att det fuskas som aldrig förr i vårt moderna samhälle är väl ingen större nyhet. Senaste rapporten gäller fusket på högskolorna, under 2008 ökade det upptäckta fusket med 24% vilket naturligtvis innebär att vi undrar varför. Den vanligaste fuskmetoden var enligt SVT att man kopierar material och presenterar detta som sitt eget utan att ange källan, det vill säga man har anammat att det är tillåtet att stjäla nån annans arbete utan att i princip betala. Jag tror faktiskt att det är så illa att de som "fuskar" inte ens funderar på att det är just fusk, de plockar det de behöver som de alltid gjort utan att nån tidigare ifrågasatt deras arbetssätt.

                                                    
                                                         Fuskmiljö...

Att man dessutom använder så kallade hemtentor på högskolan gör det naturligtvis mer frestande att fuska än om man sitter instängd i skolan med problemlösningen. Skall det vara tillåtet att exempelvis ladda ner material från nätet och använda det för eget bruk? Skall det vara tillåtet att kopiera skrivet material från böcker eller tidningar och presentera detta som sitt eget arbete? För den yngre generationen är detta oftast inget att fundera över, det som är åtkomligt är också fritt att använda efter eget huvud.

Att vissa bilder är upphovrättsligt skyddade brukar framgå och påpekas, detta har tidigare varit strängt reglerat. Även på detta område råder lite av djungelns lag, "jag tar vad jag behöver" utan att fråga om lov. Även här är det ju internetanvändandet som skapat en annan mentalitet, allt ditt är mitt är väl vad som gäller. "Du skall icke stjäla" lyder ett av tio Guds bud, känns som om det var ett tag sen detta slutade användas i det dagliga livet. "Ärlighet vara längst" är ett gammalt talesätt som också mist sin egentliga innebörd, nu gäller det att ta för sig, den som är ärlig blir oftast en förlorare. Jag vet att detta låter uppgivet men det ligger trots allt en del mitt påstående.

Vinst mot Malta!! Lagerbäck kan andas ut, alla så kallade experter har ju talat om ödesmatchen för Lagerbäck, vinst för fotbollslandslaget så kan han sitta kvar som förbundskapten, förlust så är det bara att kliva åt sidan. Nu blev det vinst men vad betyder det egentligen, Lagerbäcks fegfotbollsfilosofi har sen flera år spelat ut sin roll, i fortsättningen gäller det att vårt kära landslag får en ledare som gör att vi kan börja hoppas på positiv fotboll igen.

                                     
                                Ett gäng förstört av en div 5-tränare

Att våra så kallade "stora" sportjournalister fortfarande håller fegisarna Lagerbäck och Andersson och  om ryggen är ingalunda förvånande. Det gäller att "inte bita den hand som föder en", det vill säga, det gäller att klappa rätt personer på ryggen för att få vara med i de fina salongerna. Hör just nu på de så kallade experterna i teve och där låter det precis likadant. Lagerbäck och Andersson sitter säkert efter 4-0 mot division 5-laget Malta där hemmalaget med alla sina välbetalda primadonnor prisas efter "en väl genomförd match där Ibrahimovitch visade prov på sin skicklighet som fotbollsspelare". Jag som satt och undrade när Ibrahomivitch skulle visa prov på sin skicklighet som fotbollsspelare. Men det är klart, jag är ju ingen välavlönad expert.

                                                '
                                                   Svårt i landslaget

Att  Zlatan inte får chansen att visa sin kapacitet kanske ändå i första hand beror på omgivningen. Den ende, som förutom Majstorovic och Anders Svensson, imponerade på mig var Behrang Safari, en underbar spelare med härligt självförtroende som antagligen haft öronproppar i öronen under ledningens genomgång, han spelar som han lärt sig att spela fotboll, alltså en mix av kunnande, inspiration, ödmjukhet, självdistans och total avsaknad av respekt för omgivningens krav. Alltså en riktig lirare som inte ledningen förstört!!!

Lagerbäck och Andersson har en del att lära av en sån spelare där positiva tankar och optimism är det som gäller. Roland Andersson var efter matchen inte det minsta bekymrad för sin roll som landslagsledare. 
-Det finns så många som tycker olika saker, jag har ett par stycken som jag litar på, säger denne självgode landslagsledare.
Han borde veta bättre, det finns ganska många han borde lita och lyssna på, jag är en av dem!!

Svenska storbanker har tjänat enorma pengar under senaste åren genom bland annat  vidlyftiga riskaffärer i Baltikum. Nu står Lettland på ruinens brant och riskerar att dra med sig framförallt Swedbank men även SEB i fallet. Då kommer den vanliga frågan upp på dagordningen, vem skall betala bankernas högriskprojekt som nu ser ut att gå i diket? Jo det normala vore naturligtvis att aktieägarna som mjölkat bankerna på runt 80 miljarder senste året blir de som också tar smällen när det krisar.

                                                 

Nu handlar det ju trots allt om svenska banker och då hamnar allt i en helt annan dager. Troligtvis blir det väl staten, det vill säga vi skattebetalare som får stå för en stor del av notan, som om det inte skulle räcka med att vi varje dag året runt matar dessa omättliga och skrikande gökungar. Skall bli intressant att följa utvecklingen på andra sidan Östersjön, det kommer att påverka oss på ett eller annat sätt, kronan har ju dalat rejält de senaste dagarna i förhållande till både USD och Euron.

Att inte alla pappor får den där whiskeyflaskan är ju en helt annan sak. Kanske ungarna inte läst undersökningen. Kanske de känner sig som langare om de kommer dragandes med whiskeyflaskan. Det blir nog som vanligt ett par trisslotter, strumpor och en blomma. Inget fel med detta men enligt farsan själv så hade det inte suttit fel med en flaska whiskey. Vem vet, den kanske kommer andra söndagen i november.
 
Som avslutning en liten anekdot som egentligen hör julen till men skit samma när jag ändå är på gång och beskriver slutet av året.
Det var den gamla bitska svärmodern som gav svärsonen två slipsar i julklapp. På juldagsmorgonen hade den hunsade svärsonen pliktskyldigast tagit på sid en av de rysligt fula slipsarna, ändå snyggt knuten och allt i ordning. Då hojtar svärmodern med idignation i rösten.
-Jaså, det passade inte med den andra slipsen!

Ser fram emot Fars dag i november.

Igår upplevde jag nåt jag aldrig tidigare varit med om tidigare. Åkte motorcykel på vägen mot Skalunda och alldeles framför mig flyger en kråka ner från ett träd med en skatunge i näbbet. På ryggen på den stora kråkan sitter en skata och kämpar förtvivlat för att få tillbaks sin unge. Jag tvärstannar och får se ett praktfullt skådespel där skatan verkligen kämpar med "näbbar och klor" mot sin större motståndare men tvingas till slut ge upp.

                                     
                                          En besegrad kämpe...

Ungen ligger under tiden och flaxar på marken innan kråkan på nytt får grepp om den och lyfter och drar vidare mot skogen. Skatan sitter som paralyserad kvar en lång stund innan den aningen tilltufsad flyger upp mot boet igen. Naturen är som samhället i stort, den starke bestämmer, skillnaden är att naturen styrs till stor del av instinkter, mänskligheten har förmågan att använda logiskt tänkande men gör inte alltid detta till allas fromma. Egoismens logik ersätter djurens instinkter vilket gör oss människor beräknande och därmed livsfarliga.

Tyvärr hade jag för en gångs skull inte kameran med i packningen vilket grämer mig nåt alldeles förb....!