Dags att ta Time out
Nu i hösttider borde det finnas all tid i världen att underhålla bloggen med allehanda spirituella inlägg. Om inte direkt sprituella och själsligt utvecklande vid varje tillfälle så i alla fall inlägg med lite substans och innehåll, tankegångar som får läsaren att engagera sig i min syn på politik och tillvaron i stort. Om jag skall vara ärlig, vilket man som barn fick lära sig att vara, så har jag på senaste tiden tappat lite av glöden som måste finnas för att kunna åstadkomma nåt som i alla fall kan tänkas vara läsvärt.
Ytterligare en orsak är att jag på senaste tiden blivit så fullständigt uppslukad av att delta i samhällsdebatten att jag på nåt konstigt sätt tappat all annan vettig kontakt med verkligheten. Bara att lyssna på eller läsa olika nyhetsmedia gör att jag har svårt att fungera på ett normalt sätt. Har en förmåga att engagera mig så till den milda grad att mycket annat värdefullt i livet blir till ingenting. Detta är naturligtvis inte det optimala sättet att tillbringa sin pensionärstid, inte ens det näst bästa, därför gör jag som många andra gör i olika sammanhang, jag tar en TIME OUT!
Samhällsdebatten får vänta, nu gäller detta
Från och med nu och en obestämt tid framöver kommer jag enbart att ägna mig åt familjen, musiken, hästarna, bandy, hockey, motorcykeln, veckoträffarna med gamla arbetskamrater och ett antal andra mindre kontroversiella och lagom engagerande sysselsättningar. Självklart går jag inte i ide utan kollar även i fortsättningen vad som händer på den politiska debattfronten men har dyrt och heligt lovat mig själv och min omgivning att enbart lyssna. Den som känner mig vet att detta löfte är en enorm påfrestning i klass med att sluta röka men rökningen gick ju bra att komma över för tjugo år sedan så det går nog bra även denna gång.
Tack alla som har läst mina rader, hör gärna av er med synpunkter på mitt beslut, det skulle vara skönt med lite uppmuntrande och glada tillrop. Men jag klarar fortafarande av att ta en snyting också om det skulle vara så. Kanske jag trots allt känner för att kliva in i matchen igen i framtiden men i så fall får det nog bli i en annan division.
Ytterligare en orsak är att jag på senaste tiden blivit så fullständigt uppslukad av att delta i samhällsdebatten att jag på nåt konstigt sätt tappat all annan vettig kontakt med verkligheten. Bara att lyssna på eller läsa olika nyhetsmedia gör att jag har svårt att fungera på ett normalt sätt. Har en förmåga att engagera mig så till den milda grad att mycket annat värdefullt i livet blir till ingenting. Detta är naturligtvis inte det optimala sättet att tillbringa sin pensionärstid, inte ens det näst bästa, därför gör jag som många andra gör i olika sammanhang, jag tar en TIME OUT!
Samhällsdebatten får vänta, nu gäller detta
Från och med nu och en obestämt tid framöver kommer jag enbart att ägna mig åt familjen, musiken, hästarna, bandy, hockey, motorcykeln, veckoträffarna med gamla arbetskamrater och ett antal andra mindre kontroversiella och lagom engagerande sysselsättningar. Självklart går jag inte i ide utan kollar även i fortsättningen vad som händer på den politiska debattfronten men har dyrt och heligt lovat mig själv och min omgivning att enbart lyssna. Den som känner mig vet att detta löfte är en enorm påfrestning i klass med att sluta röka men rökningen gick ju bra att komma över för tjugo år sedan så det går nog bra även denna gång.
Tack alla som har läst mina rader, hör gärna av er med synpunkter på mitt beslut, det skulle vara skönt med lite uppmuntrande och glada tillrop. Men jag klarar fortafarande av att ta en snyting också om det skulle vara så. Kanske jag trots allt känner för att kliva in i matchen igen i framtiden men i så fall får det nog bli i en annan division.
SJ:s prispolitik ett hån mot miljön
Än en gång måste jag få ondgöra mig över SJ:s prispolitik. SJ markandsför sig som ett miljömedvetet företag, välj att åka med oss och spara miljön brukar det heta. Det har utan tvekan rätt i att det sparar miljön att åka med deras tåg, däremot är det inte speciellt ekonomiskt om man uttrycker sig samlat.
Miljöalternativ
Har bekanta, två vuxna med ett barn på drygt två år som avsåg att resa med SJ från Skövde till Umeå tur och retur. Resan skulle kosta familjen drygt 6000 kronor varför man istället väljer egna bilen, en gammal Volvo där värdeminskningen är försumbar. Kostnad i runda slängar 1500 kronor. Valet var självklart, det blir bil, 4500 kronor i "miljöavgift" för att åka med SJ var inte ens ett alternativ. Vem har råd med miljötänk om kostnaden hamnar på denna nivå? Inte en vanlig familj i alla fall, borde vara dags för staten att ta sitt omtalade miljöansvar men det blir väl som vanligt den lilla människan som än en gång får svara för kostnaderna.
Miljöalternativ
Har bekanta, två vuxna med ett barn på drygt två år som avsåg att resa med SJ från Skövde till Umeå tur och retur. Resan skulle kosta familjen drygt 6000 kronor varför man istället väljer egna bilen, en gammal Volvo där värdeminskningen är försumbar. Kostnad i runda slängar 1500 kronor. Valet var självklart, det blir bil, 4500 kronor i "miljöavgift" för att åka med SJ var inte ens ett alternativ. Vem har råd med miljötänk om kostnaden hamnar på denna nivå? Inte en vanlig familj i alla fall, borde vara dags för staten att ta sitt omtalade miljöansvar men det blir väl som vanligt den lilla människan som än en gång får svara för kostnaderna.
Sparbanken Lidköping Arena, en höjdare
Första besöket i evenemangshallen gav mersmak. Ett fantastiskt bygge där vi kommer att få många högtidsstunder oavsett vad som serveras. Att bandyn kliver upp ett par snäpp är väl knappast nånting att diskutera, förutsättningarna för att det skall presteras bra bandy gör att vi åskådare kommer att få en helt annan upplevelse för våra pengar.
En vacker byggnad enligt min åsikt
Vad gäller andra arrangemang så finns nu de möjligheter som tidigare saknats i stan. Detta borde göra de flesta både entusiastiska och tacksamma, förhoppningsvis förhåller det sig så även om gnällspikarna är de som hörs mest i debatten. Det är väl ofta så att den som gillar en sak brukar tiga och samtycka. En arenabyggnad av Sparbanken Lidköping Arenas klass skall väl förhoppningsvis kunna användas under hundra år framöver och behöver väl därför inte vara fullbokad med arrangemang innan den är färdigbyggd vilket vissa tycks tro.
Här på läktaren kommer jag att tillbringa många spännande timmar
Efter alla turer kring hanteringen av Vänersborgs Arena måste det kännas tillfredsställande för ansvariga för Lidköpings kommun och Backgårdens Bygg att konstatera att man har full kontroll på bygget, både tidsmässigt och ekonomiskt. Bra jobbat.
Att inytresset för bygget är stort har vi ju förstått tidigare och ingen behövde ändra på denna inställning efter att ha sett tillströmningen de dryga två timmar dagens visning pågick. En strid ström av intresserad knallade runt i arenan och jag tror de flesta liksom jag var imponerade av bygget. Nästa besök blir på annandag jul, då blir det liv i luckan kan man förutsätta.
En vacker byggnad enligt min åsikt
Vad gäller andra arrangemang så finns nu de möjligheter som tidigare saknats i stan. Detta borde göra de flesta både entusiastiska och tacksamma, förhoppningsvis förhåller det sig så även om gnällspikarna är de som hörs mest i debatten. Det är väl ofta så att den som gillar en sak brukar tiga och samtycka. En arenabyggnad av Sparbanken Lidköping Arenas klass skall väl förhoppningsvis kunna användas under hundra år framöver och behöver väl därför inte vara fullbokad med arrangemang innan den är färdigbyggd vilket vissa tycks tro.
Här på läktaren kommer jag att tillbringa många spännande timmar
Efter alla turer kring hanteringen av Vänersborgs Arena måste det kännas tillfredsställande för ansvariga för Lidköpings kommun och Backgårdens Bygg att konstatera att man har full kontroll på bygget, både tidsmässigt och ekonomiskt. Bra jobbat.
Att inytresset för bygget är stort har vi ju förstått tidigare och ingen behövde ändra på denna inställning efter att ha sett tillströmningen de dryga två timmar dagens visning pågick. En strid ström av intresserad knallade runt i arenan och jag tror de flesta liksom jag var imponerade av bygget. Nästa besök blir på annandag jul, då blir det liv i luckan kan man förutsätta.
Visst är jycken värd en Armani-kostym
Kan inte låta bli att ha lite synpunkter på ett teveinslag från igår kväll. Inslaget handlade om en modebutik för hundar i LA, Californien. Ägarinnan till denna modebutik himlade med ögonen och berättade hur hon fick idén till denna fantastiska affär som länge hade saknats i det välbeställda området. Hon hade nämligen promenerat med sina två stora hundar och "märkt att den ena av hundarna kisade mot solen". Efter att hon satt en basebollkeps på hundstackarn kisade han inte längre vilket naturligtvis innebar att fler hundar, och katter med för den delen, absolut behövde ett ställe där man kunde bli uppklädd från topp till tå.
Respektfull utstyrsel??
Hon beskrev på ett målande sätt hur en liten Chihua-hua-vovve med hjälp av kamouflagekläder eller skinnställ kunde bli riktigt "maffig" och skapa respekt i sin omgivning. Bevare mig väl, en minihund som med hjälp av lite Hells Angels-utstyrsel skulle likna en hund av mastiff-ras, det blev bara för mycket.
Självklart blev "modehuset" succe, det här var ju i USA och ägarinnan var otroligt stolt över att folk verkade förstå vad djuren egentligen behövde. "Tycker att hundar skall behandlas med större respekt än människor" var hennes klockrena slutreplik. Om hon verkligen menade vad hon sa så skulle hon naturligtvis elda upp hela skiten och låta hundarna verkligen få den respekt hon efterlyste, det vill säga slippa bära en massa idiotiska utstyrslar som matte luras kränga på dom. Men som sagt, USA är ju möjligheternas land som vissa gärna vill efterlikna, varför inte pröva nåt liknande i Lidköping, här är ju trots allt ganska hundtätt. Jag bjuder frikostigt på denna etableringsidé i arbetslöshetens och frihetens tidevarv.
Respektfull utstyrsel??
Hon beskrev på ett målande sätt hur en liten Chihua-hua-vovve med hjälp av kamouflagekläder eller skinnställ kunde bli riktigt "maffig" och skapa respekt i sin omgivning. Bevare mig väl, en minihund som med hjälp av lite Hells Angels-utstyrsel skulle likna en hund av mastiff-ras, det blev bara för mycket.
Självklart blev "modehuset" succe, det här var ju i USA och ägarinnan var otroligt stolt över att folk verkade förstå vad djuren egentligen behövde. "Tycker att hundar skall behandlas med större respekt än människor" var hennes klockrena slutreplik. Om hon verkligen menade vad hon sa så skulle hon naturligtvis elda upp hela skiten och låta hundarna verkligen få den respekt hon efterlyste, det vill säga slippa bära en massa idiotiska utstyrslar som matte luras kränga på dom. Men som sagt, USA är ju möjligheternas land som vissa gärna vill efterlikna, varför inte pröva nåt liknande i Lidköping, här är ju trots allt ganska hundtätt. Jag bjuder frikostigt på denna etableringsidé i arbetslöshetens och frihetens tidevarv.
Kantarellerna växer som svampar ur jorden
Finns inget som går upp mot att hitta massor av gula fina kantareller. Ja, det kanske var att ta i men just vid det tillfället då man står mitt i denna gula heltäckningsmatta med dessa fantastiska skapelser då är det svårt att inte få nån form av "kantarellfrossa" eller vad det skall kallas. Det gäller att plocka innan nån annan kommer, även om man är nånstans mitt i hôle skogen så finns en nervositet att nån skall komma och förstöra detta fantastiska tillfälle.
Vackra och goda
Nu låter det som om jag med jämna mellanrum får chansen att drabbas av denna euforiska känsla. Lika bra att tala om att det inte är speciellt ofta det förekommer, däremot är det betydligt vanligare att korgen efter en timme i skogen har några stackars gulingar på botten. Så här på höstkanten kan det naturligtvis bli några trattisar också men som sagt, mängden är inte alltid att skryta med.
Att dagens guldskörd tillhörde de bättre gjorde att drygt tre timmar i skogen bara försvann, tiden går som bekant fort då man har trevligt. Att sen en del av denna tid går åt att försöka hitta tillbaks till bilen hör till saken, orientering är inte min allra starkaste sida. Hur som helst så brukar vi komma hem innan mörkret faller.
Ful och djävlig
Som med allt annat så har skogsluffandet även en baksida. Fästingen är ett kryp som inte har nåt att tillföra världen mer än irritation och sjukdom och för att gardera sig mot dessa otrevliga varelser måste man på ett närgånget sätt granska alla skrymslen på kroppen efter en utflykt i skog och mark vilket ibland förtar lite av "vildmarkens tjusning". Borrelia är ju inget man precis längtar efter så det är bara att plocka bort eventuella kryp. Tack och lov måste jag säga så verkar inte dessa små eländiga blodsugare fattat tycke för min torra och blodfattiga lekamen. Inte en enda gång i mitt liv har jag haft nån fästing som jag behövt plocka bort, måste vara ganska ovanligt vad jag förstår. Inte heller idag hade nån fattat tycke för mig tack och lov.
Vackra och goda
Nu låter det som om jag med jämna mellanrum får chansen att drabbas av denna euforiska känsla. Lika bra att tala om att det inte är speciellt ofta det förekommer, däremot är det betydligt vanligare att korgen efter en timme i skogen har några stackars gulingar på botten. Så här på höstkanten kan det naturligtvis bli några trattisar också men som sagt, mängden är inte alltid att skryta med.
Att dagens guldskörd tillhörde de bättre gjorde att drygt tre timmar i skogen bara försvann, tiden går som bekant fort då man har trevligt. Att sen en del av denna tid går åt att försöka hitta tillbaks till bilen hör till saken, orientering är inte min allra starkaste sida. Hur som helst så brukar vi komma hem innan mörkret faller.
Ful och djävlig
Som med allt annat så har skogsluffandet även en baksida. Fästingen är ett kryp som inte har nåt att tillföra världen mer än irritation och sjukdom och för att gardera sig mot dessa otrevliga varelser måste man på ett närgånget sätt granska alla skrymslen på kroppen efter en utflykt i skog och mark vilket ibland förtar lite av "vildmarkens tjusning". Borrelia är ju inget man precis längtar efter så det är bara att plocka bort eventuella kryp. Tack och lov måste jag säga så verkar inte dessa små eländiga blodsugare fattat tycke för min torra och blodfattiga lekamen. Inte en enda gång i mitt liv har jag haft nån fästing som jag behövt plocka bort, måste vara ganska ovanligt vad jag förstår. Inte heller idag hade nån fattat tycke för mig tack och lov.
Valfläsket riskerar redan att lukta härsket
Kan bara fortsätta imponeras av alliansregeringens frikostighet. Nu skall till och med pensionärerna få sänkt skatt, vem hade kunnat tro det för några dagar sen när ladorna skulle fyllas. Rädslan för att förlora nästa års val gör att borgarna på alla sätt försöker köpa väljare, även om det senaste utspelet med sänkt skatt för pensionärerna med en hundring i månaden knappast lurar fler än de redan alliansfanatiska väljarna, de som oftast redan har sitt på det torra. Nu börjar det faktiskt likna Ebberöds bank, var finns det tidigare så omskrivna ansvaret för statens finanser kan man undra, tidigare fick inte en krona betalas ut mer än till skattesänkningar till redan välbeställda. Nu skall tydligen massorna köpas, kosta vad det kosta vill.
Tacksamma pensionärer samlas på gator och torg jublar....
Detta gör att det är lika intressant varje dag, vilka är nästa kategori som skall köpas för en spottstyver, kanske uteliggarna lovas mjukare parkbänkar eller till och med tak över huvudet. Inget verkar vara främmande i alliansens värld för att köpa röster, valfläsket riskerar tyvärr redan nu att lukta lite härsket, vågar inte tänka på hur det blir framåt nästa sommar, då kommer vi oavsett samhällsstatus att tillhöra föreningen "Reinfeldts vänner" och därmed Sveriges mest värdefulla personer.
Ungefär som Gunilla Lewén, moderat politiker i landstinget sa häromdagen: Sjukhuspersonalen är vår viktigaste resurs som vi moderater vill satsa på. Är det nån som hört dessa ord förut, ett patetiskt inlägg i ett skede där varje liten röst tydligen får kosta vad som helst. Våra politiker fullständigt skiter i att deras uttalande bär skammens kappa över axlarna. Valtider innebär att Gunilla Lewén med flera säljer både sin kropp och själ till väljarna, oftast bara för att direkt efter valet hävda sin oskuld. Smaklöst!
Tacksamma pensionärer samlas på gator och torg jublar....
Detta gör att det är lika intressant varje dag, vilka är nästa kategori som skall köpas för en spottstyver, kanske uteliggarna lovas mjukare parkbänkar eller till och med tak över huvudet. Inget verkar vara främmande i alliansens värld för att köpa röster, valfläsket riskerar tyvärr redan nu att lukta lite härsket, vågar inte tänka på hur det blir framåt nästa sommar, då kommer vi oavsett samhällsstatus att tillhöra föreningen "Reinfeldts vänner" och därmed Sveriges mest värdefulla personer.
Ungefär som Gunilla Lewén, moderat politiker i landstinget sa häromdagen: Sjukhuspersonalen är vår viktigaste resurs som vi moderater vill satsa på. Är det nån som hört dessa ord förut, ett patetiskt inlägg i ett skede där varje liten röst tydligen får kosta vad som helst. Våra politiker fullständigt skiter i att deras uttalande bär skammens kappa över axlarna. Valtider innebär att Gunilla Lewén med flera säljer både sin kropp och själ till väljarna, oftast bara för att direkt efter valet hävda sin oskuld. Smaklöst!
Skadestånd, inget för min generation i alla fall!
Normalt är det inte alldeles enkelt att bli beviljad skadestånd om man råkar ut för skada. Oavsett om det är av privat karaktär eller i samband med försvar av fosterlandet. Därför är det inte utan att jag höjde på ögonbrynen lite extra idag då Radio Skaraborg rapporterade att en värnpliktig som spelat fotboll med sina kompisar blivit omkullknuffad av en kamrat och därför stukade två fingrar på ena handen.
Ger ett rejält tillskott i kassan
Efter många turer i ärendet har nu Kammarkollegiet tillerkänt den skadade ett skadestånd motsvarande drygt 21 000 kronor. Om detta skall ses som ett prejudicerande fall(!) är jag rädd för att det blir många stukade fingrar och trampade tår att hantera för Kammarkollegiet i framtiden. Verkar vara ett alldeles utmärkt sätt att komplettera den aningen magra inkomsten vid militärtjänstgöring.
Det blev många klämda och stukade fingrar vid arbete med denna skönhet
Blir i sammanhanget påmind om min egen militära karriär vid Pansartruppsskolan på P4 i Skövde 1963-64 då jag veckovis kunde kvittera ut trettio-fyrtio kronor om jag inte minns fel. Fyrtio spänn för att vara "bosatt" i tält på Kråks skjutfält utanför Karlsborg en hel smällkall vinter, det blev inga större utsvävningar med vin kvinnor och sång med den lönen inte. Å andra sidan var inte tillgången speciellt god av nån av dessa förlustelser på denna gudsförgätna plats invid Vätterkanten så pengarna låg under veckan i tryggt förvar. Det var när jag tänkte på detta som jag kom på att det kunde varit värt ett par stukade fingrar då och då för att dryga ut den magra korpralslönen. Men det var tuffa grabbar på den tiden, några brutna revben eller skadade fingrar var det väl ingen som tog notis om, inga tårfyllda skrivelser till Kammarkollegiet inte, bara att bita ihop och komma igen, veckopengen räckte i alla fall till att ta sig hem, om det nu blev nån permis på helgen.
Alliansen har dubbla spenderbyxor på sig
Det märks på flera sätt att riksdags- och kommunalvalet närmar sig. Trots att det är drygt ett år kvar innan vi förväntas sätta vårt bomärke i valrullorna börjar partierna eller snarare de två allianserna att höja tonläget, ingen skall sväva i ovisshet om vem som vill mest. Regeringsalliansen är väl för tillfället mest högljudd och försöker locka väljare genom att framställa sig som den goda sagofén som strör guldkpengar omkring sig. Först ett antal försenade miljarder till kommunerna, därefter några miljarder till polisen, ytterligare några miljarder till skolan och inte minst några guldkorn till studenterna.
Foto Peter Knutsson
Gräver djupt i fickorna på spenderbyxorna..., men tar snabbt upp händerna igen.
Vad gäller pengarna till studenterna säger högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (är det nån som hört talas om denne doldis) följande enligt SVT: "Reformen som beräknas kosta statskassan omkring 200 miljoner kronor ska framförallt finansieras av höjda expeditions- och påminnelseavgifter för dem som har slutat studera och betalar tillbaka sina studielån.
– Jag tycker att det är en rimlig och bra finansiering. Det innebär att vi som har studielån och betalar tillbaka studielån och som har det rimligt bra ställt ekonomiskt betalar en angelägen reform för dem som har det knapert ekonomiskt i dag".
Foto Peter KnutssonGräver djupt i fickorna på spenderbyxorna..., men tar snabbt upp händerna igen.
Vad gäller pengarna till studenterna säger högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (är det nån som hört talas om denne doldis) följande enligt SVT: "Reformen som beräknas kosta statskassan omkring 200 miljoner kronor ska framförallt finansieras av höjda expeditions- och påminnelseavgifter för dem som har slutat studera och betalar tillbaka sina studielån.
– Jag tycker att det är en rimlig och bra finansiering. Det innebär att vi som har studielån och betalar tillbaka studielån och som har det rimligt bra ställt ekonomiskt betalar en angelägen reform för dem som har det knapert ekonomiskt i dag".
Klas Elfving, pressekreterare på CSN tycker det här är feltänkt av regeringen.
– Det kommer att minska förtroendet för CSN och de debiteringar vi tvingas göra, säger Klas Elfving till P3 Nyheter.
Ännu en som tycker regeringen tänker fel, vi blir uppenbart fler och fler som upptäcker detta. Som vanligt verkar regeringen inte riktigt i balans med verkligheten. Vem skall i förlängningen betala andra som har det "knapert idag" som högskoleministern uttrycker sig. Kan det vara så att vi skall selektera andra områden och låta varje grupp betala den gruppens kostnader beroende på hur ekonomiskt välbeställd man är. Om denne Tobias Krantz menar vad han säger så vet i alla fall jag en stor grupp pensionärer som definitivt skulle kunna finansiera övriga pensionärer som "har det knapert ekonomiskt" som ministern säger. Det gäller våra pensionerade riksdagsmän/kvinnor och tidigare ministrar samt alla som tillskansat sig miljonpensioner från både offentlig tjänst och det privata näringslivet och som definitivt kan beskrivas som personer med "rimligt bra ställt ekonomiskt". De är säkert villiga att satsa en extra slant på sina mindre bemedlade vänner i pensionärskollektivet för att inte belasta statsfinanserna vid ett eventuellt påslag på de vanliga pensionerna.
Regeringen slänger just nu ut allmosor till höger och vänster men har inte lyckats övertyga mig om det seriösa i satsningarna, det verkar vara både nivå- och tidsmässigt enbart avsett som riktigt fett valfläsk, och mera kommer väl antagligen.
Friskt vågat hälften vunnet.
Hur skall det gå med den planerade och numera beslutade Vara Horse Arena undrar många. Att tre entreprenörer satsar stora summor och förhoppningsvis ser möjligheterna med denna hästsportarena på Varaslätten är inget som med automatik lotsar över tvivlarna till visionärernas hästbox om man säger så. Istället så verkar det finnas många tvivlare, det kommer aldrig att lyckas, det innebär kraftigt höjd skatt i Vara kommun och ett antal andra pessimistiska profetior finns att läsa varenda dag i tidningarna.
Senast i raden av tvivlare är Lidköpings kommunalråd Kjell Hedvall som på sin blogg med viss återhållsam förtjusning konstaterar att satsningen kommer att innebära konkurs för bolaget. Vara Horse Arena-satsningen gör enligt Hedvall att varaborna väljer att flytta till Lidköping vilket han ser som enbart positivt för "sin" kommun. Frågan är väl varför vissa tror så enormt på idén att de satsar hundratals miljoner i ett projekt som andra är övertygade om (ja till och med hoppas) att det går åt h-e rent ut sagt. Kan det ligga nån annan rädsla för storsatsningen bakom denna tveksamhet? Att det skall påverka de egna intressena negativt som exempelvis Axevallatravet, ridklubbarnas verksamhet i närområdet får det tuffare, det utarmar de mindre hästanläggningarna o.s.v.
Som vanligt gäller det ju att se om sitt eget hus och hoppas att grannen inte får större äpplen än vad jag får. Friskt vågat, hälften vunnet brukar det heta men det är inte alla som vill acceptera detta. Bara att se på bygget av Evenemangshallen i Lidköping, inte alla som ställer upp på den satsningen heller. Rädsla brukar sällan vara ett sätt att skapa innovationer och framsteg, att bromsa sig fram i livet leder knappast till framsteg. Som sagt, friskt vågat hälften vunnet står sig fortfarande ganska bra. Återstår att se om Vara överlever som kommun efter detta. Kanske tvingas slå sig ihop med Lischöping framöver?
Senast i raden av tvivlare är Lidköpings kommunalråd Kjell Hedvall som på sin blogg med viss återhållsam förtjusning konstaterar att satsningen kommer att innebära konkurs för bolaget. Vara Horse Arena-satsningen gör enligt Hedvall att varaborna väljer att flytta till Lidköping vilket han ser som enbart positivt för "sin" kommun. Frågan är väl varför vissa tror så enormt på idén att de satsar hundratals miljoner i ett projekt som andra är övertygade om (ja till och med hoppas) att det går åt h-e rent ut sagt. Kan det ligga nån annan rädsla för storsatsningen bakom denna tveksamhet? Att det skall påverka de egna intressena negativt som exempelvis Axevallatravet, ridklubbarnas verksamhet i närområdet får det tuffare, det utarmar de mindre hästanläggningarna o.s.v.
Som vanligt gäller det ju att se om sitt eget hus och hoppas att grannen inte får större äpplen än vad jag får. Friskt vågat, hälften vunnet brukar det heta men det är inte alla som vill acceptera detta. Bara att se på bygget av Evenemangshallen i Lidköping, inte alla som ställer upp på den satsningen heller. Rädsla brukar sällan vara ett sätt att skapa innovationer och framsteg, att bromsa sig fram i livet leder knappast till framsteg. Som sagt, friskt vågat hälften vunnet står sig fortfarande ganska bra. Återstår att se om Vara överlever som kommun efter detta. Kanske tvingas slå sig ihop med Lischöping framöver?
Något att skriva hem om....
Läser som vanligt Lidköpingsnytt och fascineras av kommentarerna på artiklar av olika slag. Senaste heta diskussionsämnet är arbetsvillkoren i Sverige, eller rättare sagt vissa politikers sätt att försöka ta död på arbetsrätten där LAS (Lagen om AnställningsSkydd) är det stora hatobjektet. Numera har dessa bakåtsträvare valt att kalla förslagen till förändringar för MODERNISERING av arbetsrätten, vi måste anpassa lagen till 2000-talet säger man och försöker få oss att tro att lagen har blivit omodern. "Moderniseringen" är bara ett sätt att undan för undan backa tillbaks i tiden, att återgå till tiden innan den så kallade svenska modellen blev verklighet. En framgångsrik modell där arbetsmarknadens parter kunnat nå uppgörelser i samförstånd och respekt som i sin tur skapat arbetsfred och välstånd. Borgarnas strategi är att ta ett litet steg i taget, att sakta men säkert urgröpa arbetsrätten tills den anpassats till de villkor de själva vill ha. Förhoppningsvis kommer detta inte att ske men då gäller det att den fackliga rörelsen är vaksam, inga fler undfallande fackliga nickedockor som tyvärr har blivit alltför vanligt på sistone.
Överflödig informationsskrift i framtiden....?
En av dessa moderniseringsivrare är lidköpingsmoderaten Jan Manitski som i sitt senaste inlägg talar om att han minsann för tillfället arbetar på ett varv i Texas. Där ser man på arbete på ett helt annat sätt än i Sverige, där får den som vill arbeta och tjäna pengar (märk väl VILL arbeta, min kommentar) gärna arbeta 10 timmar om dan, 6 dagar i veckan plus 8 timmar varannan söndag berättar moderaten stolt. Vilka fantastiska möjligheter man har i det landet säger jag, jobba som en slav i två månader tills projektet är klart därefter adjöss, ta dina pinaler och dra. Familj, fast bostad, planerad ekonomi, trygghet, vad är det ställt i relation till möjligheten att få arbeta som en slav tills arbetsgivaren sparkar ut dig.
Slutsatsen av hans inlägg blir väl ändå att i Sverige VILL MAN INTE arbeta, enbart ställa krav på arbetsgivare och samhälle. En rättvis överenskommelse mellan två parter är inget denne blåmoderat har något till övers för vad jag förstår. Detta är naturligtvis drömmen för lidköpingsmoderaten, han kommer med säkerhet att arbeta för att den amerikanska modellen skall införas även i Sverige, vilket lyft för svensk arbetsmarknad, vilket lyft för svenska arbetsgivare, vilket lyft för svenska arbetare, vilket lyft för ....?? Jag ryser vid blotta tanken att dessa bakåtsträvare skall få chansen att förstöra vad som byggts upp under snart ett sekel
Överflödig informationsskrift i framtiden....?
En av dessa moderniseringsivrare är lidköpingsmoderaten Jan Manitski som i sitt senaste inlägg talar om att han minsann för tillfället arbetar på ett varv i Texas. Där ser man på arbete på ett helt annat sätt än i Sverige, där får den som vill arbeta och tjäna pengar (märk väl VILL arbeta, min kommentar) gärna arbeta 10 timmar om dan, 6 dagar i veckan plus 8 timmar varannan söndag berättar moderaten stolt. Vilka fantastiska möjligheter man har i det landet säger jag, jobba som en slav i två månader tills projektet är klart därefter adjöss, ta dina pinaler och dra. Familj, fast bostad, planerad ekonomi, trygghet, vad är det ställt i relation till möjligheten att få arbeta som en slav tills arbetsgivaren sparkar ut dig.
Slutsatsen av hans inlägg blir väl ändå att i Sverige VILL MAN INTE arbeta, enbart ställa krav på arbetsgivare och samhälle. En rättvis överenskommelse mellan två parter är inget denne blåmoderat har något till övers för vad jag förstår. Detta är naturligtvis drömmen för lidköpingsmoderaten, han kommer med säkerhet att arbeta för att den amerikanska modellen skall införas även i Sverige, vilket lyft för svensk arbetsmarknad, vilket lyft för svenska arbetsgivare, vilket lyft för svenska arbetare, vilket lyft för ....?? Jag ryser vid blotta tanken att dessa bakåtsträvare skall få chansen att förstöra vad som byggts upp under snart ett sekel
Ligister är alltid ligister oavsett syfte
Några synpunkter med anledning av förortskravallerna som pågår i stort sett varje kväll och natt runt om i landet. Stockholm, Göteborg, Uppsala, Malmö, ja överallt där ungdomar tycker sig "svikna av samhället" skall det protesteras, inte med banderoller eller besök hos kommunansvariga utan genom förstörelse och ligistfasoner, ja jag väljer att i den här situationen kalla dom ligister oavsett deras syfte. Egentligen skulle jag kanske samtidigt ge min syn på varför jag tror det sker, vad det är som skapar motsättningarna men jag väljer av ren självbevarelsedrift att hoppa över detta och fokuserar mer på själva händelserna och hur de hanteras oavsett bakomliggande problem.
Polisens fel
Vilka är det som i första hand blir måltavla för dessa maskerade ligister? Jo självfallet de som på nåt sätt kan uppfattas som samhällets tjänare eller budbärare, det vill säga polis, brandförsvar och ambulanspersonal. Vad gäller polisen så är de enligt ligisterna enbart i området för att provocera, inte för att de behövs utan enbart för att ställa till jäkelskap. Ungdomarna tillåts ju inte bete sig som man vill, polisen vill ju bara inkräkta på deras "frihet och integritet", ord de lärt sig att använda då de överhuvud taget kommunicerar verbalt. Att de flesta vuxna i dessa problemområden välkomnar polisens närvaro hjälper tyvärr inte, ungdomarn har valt sitt sätt att "kommunicera".
Vad jag förstått så har ingen av ligisterna, vid något tillfälle fått stå till svars för sina härjningar, ingen har kunnat kopplas till händelserna brukar det heta. Däremot har en chefsåklagare inlett en förundersökning mot några poliser i Uppsala som anmälts för övervåld av några av ligisterna. Jag ämnar inte försvara polisbrutalitet och övervåld men tycker väl ändå att det finns angelägnare frågor att hantera efter dessa händelser.
I en av anmälningarna står det enligt Aftonbladet följande: ”Målsägaren har blivit slagen av cirka tre poliser med batongslag, knytnävsslag och pepparspray varvid kraftig smärta uppstod”.
Hemska tanke, CIRKA tre poliser (kanske en eller fem, vem vet) har använt metoder så att "kraftig smärta uppstod", och detta mot en ligist som enligt egen utsago inte hade gjort nånting. Ja möjligen har han åsamkat eller avsett att åsamka poliser eller allmänhet skada genom stenkastning eller genom att sätta eld på bilar men för övrigt ingenting. Hoppas åklagaren kommer att lägga samma krut på att reda ut vem som eldat upp dagis och bilar eller kastat sten på polis- och brandbilar. Men där blir det väl knappast några större arbetsinsatser om jag förstått prioriteringsordningen i dessa fall. Det skulle ju "inkräkta på demonstranternas frihet och itegritet" vilket vore förskräckligt.
Avslutningsvis vill understryka att jag enbart ger min syn på vad resultatet blir om man ger upp de demokratiska medel som trots allt finns att tillgå och övergår till gatans parlament. Inte riktigt vad vi är vana vid sen tidigare om man säger så.
Varför är jag en sån skeptiker egentligen?
Då och då får vi lite till åren komna höra att vi är onödigt skeptiska. Det kan vara att vi är tveksamma till alla lovord över den där begagnade bilen, eller kanske oviljan att förutsättningslöst acceptera alla larmrapporter om både fågel- fisk- och svininfluensa. Vid eftermiddagskaffet idag kom ytterligare en dimension av denna skepsis fram, inte nånting att egentligen lägga nån större vikt vid men ändå, skepsisen greppade tag såpass att jag kände för att delge er mitt sätt att ta till mig information. Alltså, fram med kameran och tag plats vid datorn.
Är det nån som liksom jag ser skillnaden?
På ett vanligt kexpaket av märket Royal visar tillverkaren med bilder på paketet att de kexen skall vara riktigt smarriga med vaniljfyllning i nästan cm-tjocklek. Vad har detta med skepsis att göra undrar någon? Enkelt min käre Watson, dessa enligt paketet tjocka vaniljfyllda bakverk innehöll i verkligen en tiondel av den vaniljfyllning som man lurades (skulle luras) att tro enligt tillverkaren. Den som inte är skeptisk tidigare blir det utan tvekan med denna kaka vid kaffebordet.
Vi som varit med ett tag om man säger så, har ju haft tid på oss att råka ut för liknande lurendrejeri ganska många gånger. Detta gör att man ibland även misstror sånt som man egentligen inte skulle ha några invändningar emot, men det ligger liksom i sakens natur att vara misstänksam. Erfarenhet baserad på stigande ålder ger antagligen den grund som krävs för att utveckla en för omgivningen irriterande skepsis. Våra ungdomar vill ju i alla lägen själva upptäcka vad som gäller, de är inte alltid intresserade av våra förmaningar utan litar helst på sig själva. Det är väl i mångt och mycket detta som skapar en marknad eller i alla fall en grund för lurendrejeri. Vet av erfarenhet (där kom det igen) att en del av mina yngre bekanta ibland tvekar att berätta saker för att slippa drabbas av mitt "njae, undrar om det verkligen kan vara så", eller ännu tydligare "det tror jag inte ett ögonblick på". Så enkelt fixar jag ibland att med några korta ord totalsåga en i sig själv fin berättelse.
Men ändå, kexpaketet gör mig ändå tillfreds med att vara skeptiker. vad var det jag sa, är ganska skönt att säga ibland, eller hur? Men trots allt så är jag ju trots erfarenhet och skepsis redan lurad då jag i god tro köpte dessa smarriga kex i princip hopklistrade med dubbelhäftande tejp.
Maud går till väders - vilket lyft för Sverige
Nu ljusnar det på den politiska himmelen igen. Många applåderar och gör vågen, vissa ställer rent av till med ett sjuhelsickes firande i kräft- och surströmmingstider. Varför undrar säkert någon som inte varit vaken det senaste dygnet. Enkelt, i kölvattnet på Christer Fuglesangs rymdutflykt säger rymdminister(???) Maud Olofsson att hon gärna skulle vilja göra en rymdfärd. Herrejesus säger jag upprymd, kan det vara sant att vi kan så enkelt kan bli av med denna människofientliga skapelse utan att behöva lyfta ett finger, bara sätta kärringen i en rymdfarkost, trycka på knappen och vips är hon väck. För ingen kan väl ha planerat en återfärd för denna rymdfarkost i så fall??
Vilket lyft för Sverige om rymdministern vill ta en enkelresa
Tyvärr är det väl inte så enkelt, hon kommer med säkerhet att fortsätta att klättra som en klängros på Reinfeldt-spaljen ett tag till. Kan bara hoppas att småborgerligheten har börjat ruttna i portmonnän hos vissa grundlurade medborgare den senaste tiden. Om inte är det bara att läsa om cheferna på gamla skuldtyngda kylskåpstillverkaren Dometic i Motala där 200 personer riskerar att sägas upp. Cheferna erbjuds bonusar på runt 800 miljoner kronor för att driva företaget vidare, det saknas tydligen inte pengar i bolaget i alla fall.
Även här är det totalruttet, men det finns säkert småborgare som försvarar detta också bara man får kalla sig Moderat vilket tydligen är fiiiiiiint för vissa, även om de inte har mer än det besvikna flinet i ansiktet kvar då månadslönen är slut och tandläkarräkningen skall betalas.
Vilket lyft för Sverige om rymdministern vill ta en enkelresa
Tyvärr är det väl inte så enkelt, hon kommer med säkerhet att fortsätta att klättra som en klängros på Reinfeldt-spaljen ett tag till. Kan bara hoppas att småborgerligheten har börjat ruttna i portmonnän hos vissa grundlurade medborgare den senaste tiden. Om inte är det bara att läsa om cheferna på gamla skuldtyngda kylskåpstillverkaren Dometic i Motala där 200 personer riskerar att sägas upp. Cheferna erbjuds bonusar på runt 800 miljoner kronor för att driva företaget vidare, det saknas tydligen inte pengar i bolaget i alla fall.
Även här är det totalruttet, men det finns säkert småborgare som försvarar detta också bara man får kalla sig Moderat vilket tydligen är fiiiiiiint för vissa, även om de inte har mer än det besvikna flinet i ansiktet kvar då månadslönen är slut och tandläkarräkningen skall betalas.
Språkkunskap ett krav för att gå säker på Coop
Som svensk gäller det att vara bevandrad i främmande språk för att klara sig helskinnad. Att vi mer och mer går över till engelska språket har väl knappast undgått nån. Till och med på Coop i världsmetropolen Skara är det numera ett måste att kunna förstå engelska. En av affärens anställda höll på att tvätta golvet vid charkdisken och hade i god ordning satt ut en varningsskylt att golvet kunde vara halt. Problemet var bara att texten på den informativa skylten var på engelska.
Gäller att kunna språk om man vill gå säker
Om man på en arbetsplats skaffar en maskin eller utrustning av något slag så är det enligt lag arbetsgivarens ansvar att information/instruktion är översatt till svenska. Om man svabbar golv i en affär med stor risk för personskada på grund av att golvet är halkigt har arbetsgivaren tydligen inget ansvar alls. En skylt på engelska som varnar för "Wet floor" kan väl knappast anses som en tillräcklig skyddsåtgärd där väldigt många äldre personer rör sig? Har sett dessa skyltar i USA men där är det ju lite mer naturligt om man säger så. Där står skyltarna i rader i affärerna för att ägaren skall vara garderad om nån skulle få för sig att anmäla en halkskada och begära skadestånd, OM det hände nåt så går i alla fall ägaren fri. Ingen brydde sig för den delen för skyltarna fanns överallt.
Vad händer på Coop kan man undra om nån på grund av det hala golvet halkar och bryter benet? Hur ser det juridiska ansvaret ut och vad blir påföljden för Coop? Kan väl ändå inte finnas nåt krav på att alla skall kunna engelska. Intressant, kan vara värt att undersöka närmare, jag återkommer då jag skaffat mig bättre information från nån som kan detta.
Gäller att kunna språk om man vill gå säker
Om man på en arbetsplats skaffar en maskin eller utrustning av något slag så är det enligt lag arbetsgivarens ansvar att information/instruktion är översatt till svenska. Om man svabbar golv i en affär med stor risk för personskada på grund av att golvet är halkigt har arbetsgivaren tydligen inget ansvar alls. En skylt på engelska som varnar för "Wet floor" kan väl knappast anses som en tillräcklig skyddsåtgärd där väldigt många äldre personer rör sig? Har sett dessa skyltar i USA men där är det ju lite mer naturligt om man säger så. Där står skyltarna i rader i affärerna för att ägaren skall vara garderad om nån skulle få för sig att anmäla en halkskada och begära skadestånd, OM det hände nåt så går i alla fall ägaren fri. Ingen brydde sig för den delen för skyltarna fanns överallt.
Vad händer på Coop kan man undra om nån på grund av det hala golvet halkar och bryter benet? Hur ser det juridiska ansvaret ut och vad blir påföljden för Coop? Kan väl ändå inte finnas nåt krav på att alla skall kunna engelska. Intressant, kan vara värt att undersöka närmare, jag återkommer då jag skaffat mig bättre information från nån som kan detta.
Kollektivt vansinne eller smart trafikplanering?
Nu skall jag kasta mig in i debatten om "Förbifart Stockholm", ett gigantiskt vägprojekt som kostnadsberäknats till 27 miljarder. Ett motorvägsbygge som skall lösa trafikinfarkten i storstadsregionen enligt ansvariga politiker och projektansvariga. Ett gigantiskt slöseri med skattemedel, säger andra som hellre vill bygga ut kollektivtrafiken.
Ett projekt som får kosta...
Kanske denna 27-miljarderssatsning är nödvändig, kanske pengarna hade gjort större nytta vid en utbyggnad av E20, frågorna finns där men lär knappast få nåt svar. Den sen länge diskuterade och utlovade ombyggnaden av E20, pulsådern mellan Sveriges två största städer får vänta, en närmare femtio mil lång asfalterad kostig som hackats sönder med vanlig "landsväg", 2+1 vajerväg, tvåfilig vajerväg, enfilig vajerväg, motortrafikled och vissa delar motorväg. Hastighetsgränser på 50, 60, 70, 80, 90, 100 och 110 km/h. Rena skämtet skulle man kunna uttrycka sig om eländet men tyvärr är det istället beklämmande.
Att en hårt trafikerad europaväg med i stort sett alla hastighetsgränser som förekommer i Vägverkets manual för aktsamma bilförare inte precis är nån optimal lösning i nollvisionens anda är väl inget att sticka under stol med. E20 är och kommer även i framtiden att vara en oerhört viktig förbindelselänk mellan våra storstäder vilket egentligen skulle garantera en utbyggnad med det snaraste. Efter beslutet om förbifart Stockholm för ansenliga 27 miljarder lär vi nog få vänta i minst 30 år innan det blir aktuellt att ta itu med E20.
Ett prismässigt lotteri
Ett bättre alternativ är att ta tåget säger naturligtvis den miljömedvetne. Självklart säger jag, visst kan jag ta tåget till Stockholm tur och retur, problemet är bara att jag i så fall måste bestämma mig två månader i förväg för att få ett rimligt biljettpris. SJ:s prispolitik med pris efter tillgång och efterfrågan gör att jag aldrig kan veta vad resan kommer att kosta vid olika tillfällen. Ena dagen kostar resan 1000 kronor nästa dag 1700 kronor beroende på just platstillgång och efterfrågan. Vad blir effekten av detta lotteri, jo fyra personer som skall resa tar istället bilen vilket blir betydligt billigare. Denna prispolitik anser i alla fall jag vara ett sätt att skrämma bort åtminstone sällanresenärerna, ett lotteri där vi vill kalla oss vinnare men sällan blir det.
Ett projekt som får kosta...
Kanske denna 27-miljarderssatsning är nödvändig, kanske pengarna hade gjort större nytta vid en utbyggnad av E20, frågorna finns där men lär knappast få nåt svar. Den sen länge diskuterade och utlovade ombyggnaden av E20, pulsådern mellan Sveriges två största städer får vänta, en närmare femtio mil lång asfalterad kostig som hackats sönder med vanlig "landsväg", 2+1 vajerväg, tvåfilig vajerväg, enfilig vajerväg, motortrafikled och vissa delar motorväg. Hastighetsgränser på 50, 60, 70, 80, 90, 100 och 110 km/h. Rena skämtet skulle man kunna uttrycka sig om eländet men tyvärr är det istället beklämmande.
Att en hårt trafikerad europaväg med i stort sett alla hastighetsgränser som förekommer i Vägverkets manual för aktsamma bilförare inte precis är nån optimal lösning i nollvisionens anda är väl inget att sticka under stol med. E20 är och kommer även i framtiden att vara en oerhört viktig förbindelselänk mellan våra storstäder vilket egentligen skulle garantera en utbyggnad med det snaraste. Efter beslutet om förbifart Stockholm för ansenliga 27 miljarder lär vi nog få vänta i minst 30 år innan det blir aktuellt att ta itu med E20.
Ett prismässigt lotteri
Ett bättre alternativ är att ta tåget säger naturligtvis den miljömedvetne. Självklart säger jag, visst kan jag ta tåget till Stockholm tur och retur, problemet är bara att jag i så fall måste bestämma mig två månader i förväg för att få ett rimligt biljettpris. SJ:s prispolitik med pris efter tillgång och efterfrågan gör att jag aldrig kan veta vad resan kommer att kosta vid olika tillfällen. Ena dagen kostar resan 1000 kronor nästa dag 1700 kronor beroende på just platstillgång och efterfrågan. Vad blir effekten av detta lotteri, jo fyra personer som skall resa tar istället bilen vilket blir betydligt billigare. Denna prispolitik anser i alla fall jag vara ett sätt att skrämma bort åtminstone sällanresenärerna, ett lotteri där vi vill kalla oss vinnare men sällan blir det.
Det skall löna sig att arbeta, för vissa...
Det skall löna sig att arbeta, man skall kunna leva på sin lön! Detta budskap har Moderaterna trummat i oss under en massa år, det skall löna sig att arbeta, ingen skall tvingas leva på bidrag. Efter senaste tre åren har väl budskapet tonats ner en aning, nu är det till och med tillåtet att leva på beredskapslön/-bidrag enligt borgerlighetens företrädare.
Inga lönestopp här inte...
Några som definitivt kan leva på sin lön är Annika Falkengren, VD på krisbanken SEB. Trots felspekulationer och miljardförluster har Annika Falkengren plockat ut över 20 miljoner kronor i lön under 2008. Hon är inte dock inte ensam på SEB om att se om sitt hus. Björn Jansson och Henric Falkenberg, analyschef respektive aktiechef på investmentbanken Enskilda tjänade 14,4 respektive 14,3 miljoner, siffror som rapporteras från Skatteverket.
Detta i ett läge där de flesta andra får bita i det sura äpplet och dra ner på både lön och arbete då det går dåligt. Bankvärlden spelar i en egen division, oavsett resultat så betalas fantasilöner. Motiveringen brukar vara att det gäller att betala bra lön för att säkra rekryteringen av kvalificerade medarbetare. Var fanns de kvalifikationerna under 2008? Girigheten hos dessa baltikuminvesterare visar väl att kvalifikationerna inskränkte sig till enbart girighet. Trots detta ger det löner som det definitivt "går att leva på", för att citera Moderaterna. Sverige och världen i ett nötskal oavsett om Anders Borg och vapendragaren Odell påstår sig arbeta för striktare bonusregler. Tro´t den som vill, jag gör det inte!
Inga lönestopp här inte...
Några som definitivt kan leva på sin lön är Annika Falkengren, VD på krisbanken SEB. Trots felspekulationer och miljardförluster har Annika Falkengren plockat ut över 20 miljoner kronor i lön under 2008. Hon är inte dock inte ensam på SEB om att se om sitt hus. Björn Jansson och Henric Falkenberg, analyschef respektive aktiechef på investmentbanken Enskilda tjänade 14,4 respektive 14,3 miljoner, siffror som rapporteras från Skatteverket.
Detta i ett läge där de flesta andra får bita i det sura äpplet och dra ner på både lön och arbete då det går dåligt. Bankvärlden spelar i en egen division, oavsett resultat så betalas fantasilöner. Motiveringen brukar vara att det gäller att betala bra lön för att säkra rekryteringen av kvalificerade medarbetare. Var fanns de kvalifikationerna under 2008? Girigheten hos dessa baltikuminvesterare visar väl att kvalifikationerna inskränkte sig till enbart girighet. Trots detta ger det löner som det definitivt "går att leva på", för att citera Moderaterna. Sverige och världen i ett nötskal oavsett om Anders Borg och vapendragaren Odell påstår sig arbeta för striktare bonusregler. Tro´t den som vill, jag gör det inte!
Vilket drag - ser fram emot annandag jul
Biljetterna försvinner som smör i solsken. Annandagsderbyt i bandy mellan Villa/Lidköping och IFK Kungälv i den nya hallen är redan en publiksuccé. Av tillgängliga 4200 platser är redan fler än 3500 sålda i förköp, ingen dålig början minsann. Kanske alla som ifrågasatt intresset för bandy kommer att få tänka om, hallbyggena i Sverige är utan tvekan en orsak till att bandyn får ett rejält uppsving. Biljetten nedan kommer att bli oerhört värdefull framåt jul, kanske Villa skulle gjort som SJ gör numera, sett till att blijetten är personlig. Risken är annars att svartabörshandeln med Villabiljetter blir en stor marknad. Detta var mest avsett som ett skämt men, men...!!
En eftertraktad handling
Utan att på nåt sätt jämföra med ishockeyn så kan vi väl konstatera att utan hockeyhallar hade sporten inte varit vad den är idag. Ingen kan väl tänka sig att ishockey skall spelas utomhus numera. Visserligen försöker man skapa lite nostalgiska vibbar då och då genom att lägga nån enstaka match på uterinkar men detta är enbart av just nostalgiska skäl. Jag är övertygad om att intresset för bandyn, eller "sporten med det lackröda nystanet" som den en gång i tiden kallades, kommer att gå en intressant framtid till mötes. De som idag påstår att bandyn är död om några år är väl ungefär samma typ av dödgrävare som de som fanns då jag spelade bandy på 60-talet och Lidköpings kommun byggde den konstfrusna bandybanan. Bortkastade pengar ansåg kverulanterna och ojade sig och påstod att bandyn kommer att vara stendöd om tio år och pengarna kunde används till nåt nyttigare. Märkligt men bandyn lever fortfarande i högönsklig välmåga efter fyrtiofem år, om än i begränsad internationell omfattning. Lidköpings kommun lever också i välmåga trots denna "vanvettiga satsning" på en konstfryst bandybana. Tur att det trots allt finns några visionärer som inte är livrädda för allt nytt.
Att tillsammans med 4200 andra bandyvänner kunna gå till annandagsmatchen med en biljett inköpt i september i handen känns som ett privilegium. Jag tillhör den skara som tror att de flesta av dessa drygt fyratusen kommer att fortsätta stötta Villa/Lidköping under säsongen, en säsong som för oss känns ovanligt spännande med nya ledare, nya intressanta spelare och inte minst nya förutsättningar för bra bandy genom att hallen alltid ger perfekta isförhållanden. Först skall vi kämpa på utomhus några matcher sen gäller det...!
En eftertraktad handling
Utan att på nåt sätt jämföra med ishockeyn så kan vi väl konstatera att utan hockeyhallar hade sporten inte varit vad den är idag. Ingen kan väl tänka sig att ishockey skall spelas utomhus numera. Visserligen försöker man skapa lite nostalgiska vibbar då och då genom att lägga nån enstaka match på uterinkar men detta är enbart av just nostalgiska skäl. Jag är övertygad om att intresset för bandyn, eller "sporten med det lackröda nystanet" som den en gång i tiden kallades, kommer att gå en intressant framtid till mötes. De som idag påstår att bandyn är död om några år är väl ungefär samma typ av dödgrävare som de som fanns då jag spelade bandy på 60-talet och Lidköpings kommun byggde den konstfrusna bandybanan. Bortkastade pengar ansåg kverulanterna och ojade sig och påstod att bandyn kommer att vara stendöd om tio år och pengarna kunde används till nåt nyttigare. Märkligt men bandyn lever fortfarande i högönsklig välmåga efter fyrtiofem år, om än i begränsad internationell omfattning. Lidköpings kommun lever också i välmåga trots denna "vanvettiga satsning" på en konstfryst bandybana. Tur att det trots allt finns några visionärer som inte är livrädda för allt nytt.
Att tillsammans med 4200 andra bandyvänner kunna gå till annandagsmatchen med en biljett inköpt i september i handen känns som ett privilegium. Jag tillhör den skara som tror att de flesta av dessa drygt fyratusen kommer att fortsätta stötta Villa/Lidköping under säsongen, en säsong som för oss känns ovanligt spännande med nya ledare, nya intressanta spelare och inte minst nya förutsättningar för bra bandy genom att hallen alltid ger perfekta isförhållanden. Först skall vi kämpa på utomhus några matcher sen gäller det...!
Svinaktigt att servera en fånge fågel
"Restaurang" Brinkeberg i Vänersborg
Det är inte lätt att vara intagen på nån av våra fånganstalter har jag förstått efter gårdagens upprörande uppgifter i media. På Brinkebergsanstalten i Vänersborg serverades de intagna fläskfilé vilket inte passade några av de intagna (gissa varför). De blev istället serverade kycklingfilé. Nu har en av dessa gourmander skickat en klagoskrift till Justitieombudsmannen JO och påstår sig blivit diskriminerad. De som stoppade i sig fläskfilé fick TVÅ köttbitar medan denne stackars fågelätare endast fick EN bit på tallriken. Om restaurangen på Brinkeberganstalten har fullständiga rättigheter förtäljer inte historien men det skulle inte förvåna.
Diskriminerad
Nånting för JO att arbeta med och jag är övertygad om att man kommer att lägga ner både tid och pengar på att utreda hur det förhåller sig. Flathet och undfallenhet är snart det enda som det finns gott om i vårt land numera, dags att sätta ner foten och visa vad som egentligen borde gälla.
Här var det inga filéer inte, sönderkokta grönsaker med gråsej..., kalas för di gamle!
En situation som den här får mig omedelbart att tänka på de otaliga debatter som förts under senare år vad gäller maten till våra gamla. Eller hur man på alla sätt och vis försöker sänka kostnaderna för skolmaten, den får inte kosta mer än kanske 6-7 kronor. Kanske dags att skolelever och gamla börja skicka klagobrev till JO med synpunkter på detta med diskriminering. Är övertygad om att många av våra gamla skulle vara ytterst tacksamma för en fin kycklingfilé då hemtjänsten kommer med maten, men det är klart de är ju bara en belastning för samhället till skillnad från alla duktiga och kreativa gäster hos kriminalvården.
Att fångarna skall leva på vatten och bröd är väl kanske att ta i men nån jävla ordning får det väl bli även inom kriminalvården.
