ronson

Att måla tak är inte bara jobbigt för axlar och nacke, det kan dessutom vara ganska riskfyllt har jag upptäckt. Eftermiddagens målning av ett tjugo kvadratmeter stort halltak höll på att gå riktigt illa. Lyssnade nämligen på P4-nyheterna där man berättade att allianspartierna hade träffats på ett kafé i Stockholm och meddelat att man tänker ge flerbarnsfamiljer ett extra tillskott till kassan efter valet.

                                                  
                                              Det blir inte billigt att fika efter röster

När Göran Hägglund beskrev hur viktigt det var för barnfamiljerna att få detta extra bidrag så fick jag hålla mig i för att inte ramla av trappstegen i ett skrattanfall som jag inte kunde hejda. Fick ställa ifrån mig färgburk och pensel och försöka hämta andan och återfå balansen, denne Gud fader talade med darr på rösten och försökte förklara att NU ÄR DET MINSANN BARNFAMILJERNAS TUR, familjer med flera barn skall få möjlighet att förverkliga sina drömmar. Tänk vad en femtilapp kan göra skillnad, i alla fall i Göran Hägglunds sinnevärld.

Självklart kommer denna utfästelse inte för att det snart är dags för val, nej givetvis har alliansen haft detta för ögonen under hela mandatperioden. Efter min skrattatack kommer istället verkligheten smygande, är vi verkligen så naiva och lättköpta som dessa allvarliga herrar och smilande dam tycks tro. Tyvärr måste jag nog svara ett stort JA på den frågan, vi är så oerhört lättmanipulerade vilket har visat sig vid många tillfällen tidigare. 

Jag som häromdan trodde att vi pensionärer var Sveriges nya VIP-väljare. Nu kommer alltså både barnfamiljer och ensamstående mammor med barn klampande (det brukar ju vara just ensamstående mammor som används i jämförelser) och med Göran Hägglunds hjälp klär av oss denna vår nyvunna majestätiska upphöjdhet. Som om inte detta vore nog så lovas ju miljarder till vägar och järnvägar. Visserligen i storstadsregionerna men ändå, våra extra pensionspengar försvinner ju innan vi ens sett röken av dom. Och allt strax före valet!

Bara en sån sak som att alliansen håller hov på ett kafé och berättar om sina fantastiska pengagåvor är ju ett skämt. Antagligen är det väl menat att föreställa nån form av folklighet vilket är en fullständigt omöjlig ekvation för dessa ojämlikhetsföreträdare oavsett var eller hur man väljer att framföra sitt skrattretande budskap.

Undrar vilka som blir nästa målgrupp då kärringen och pojkarna med spenderbyxorna skall köpa väljare? Kanske bönderna eller varför inte de hemlösa, ingen tycks hamna utanför alliansens gemenskap inför valet. Halleluja! 

Visst ja, höll på att glömma vårdpersonalen. De har ju tidigare av alliansen blivit lovade skattelättnader vilket naturligtvis gör att de också är glada och uppspelta. Hosianna i höjden, lyckan är fullkomlig i alliansens Sverige! I alla fall innan valet.

Innan jag framför min kritik vill jag tydligt påpeka att jag inte på nåt sätt är kopplad till nån form av religiösa samfund. Jag är inte ens medlem i Svenska kyrkan, alltså ser jag mitt inlägg som en opartisk inlaga enbart mot den svenska statens undfallenhet mot världens nya stormakt.
 
Missionsbåten Elida som ligger granne med Ostindiefararen i Göteborgs hamn har råkat i onåd. Inför den kinesiske vicepresidentens besök i Göteborg ombads (tvingades) Elida att på nåt sätt gömma sitt evangeliska budskap "Sailing for Jesus" som finns målat i meterstora bokstäver på båtens sida. Orsaken var enligt skepparen Abrahamsson att man inte ville att den kinesiska delegationen skulle störas av nån form av religiöst budskap inför deras besök vid Ostindiefararen. Då skepparen protesterade mot det horribla "önskemålet" stängde ansvariga för "hotet" bland annat av strömmen till missionsbåten för tydligt att markera vem som bestämmer.

                                     

                                                En omöjlig kombination för vissa idioter
 
Heja Sverige friskt humör säger jag, vi är ta mig fan mästare i mesighet, ren flathet och undfallenhet. När vi till och med faller platt för det odemokratiska och människofientliga Kina är det väl snart dags att vi överlåter oss till djävulen om detta skulle tilltala nån av våra besökande statsmakter. 

Den som kommer på statsbesök till Sverige lär förstå att våra grundlagsskyddade rättigheter tillåter oss att ha såväl frihet att välja religion samt uttrycka våra åsikter i tal och skrift utan reprimander från staten, vilket knappast kan sägas om landet i öster. Den idiot som beordrat att Elida skall gömma bort sitt budskap skall omedelbart befrias från alla de befogenheter denna person lyckats tillskansa sig.

Skicka hem den kinesiske vicepresidenten och hans följe med ett tydligt budskap: I Sverige råder religions-, tryck- och åsiktsfrihet, kanske vi till och med kan sälja ut även detta till världens i särklass folkrikaste diktatur.

 

Brevlådan är knôkefull med reklam, den vanliga posten får knappt plats. Så har det sett ut de senaste dagarna inför påskhelgens frosseri. Matbutikerna försöker med alla medel övertrumfa varandra med vad dom kallar erbjudanden, alltså varor som vi förväntas köpa enbart för att de är så "billiga" i just den affären.

                                                   
                                                       Handlarnas favorithelg

Tänk vad trevligt om affärerna istället för all denna kostsamma reklam och alla så kallade extraerbjudanden sänkte priset generellt. Inte orimligt att tro att man skulle kunna sänka den allmänna prisnivån med omkring 5% bara genom att införa en ärlig prissättning som inte i första hand går ut på att manipulera oss konsumenter. Att detta är en utopisk tanke är jag naturligtvis medveten om men visst vore det fantastiskt om vi slapp framförallt kostsam och resurskrävande pappersreklam.                                    

Ett reklamfritt samhälle kommer naturligtvis aldrig att bli verklighet, den industri som är uppbyggd kring denna verksamhet genererar enorma summor och sysselsätter många tiotusentals människor. Svenska företag "investerar" runt 4% av omsättningen i reklam och annan marknadsföring vilket ger en bild av vilken storindustri PR-branchen är.

                                               
                               Har inte vågat sätta upp skylten med risk för att missa nåt

Trots att jag gnäller på reklamen som stoppas i halsen på mig måste jag erkänna, om än motvilligt, att det ibland kan vara lite spännande att bläddra igenom reklamhögen. Det kan ju möjligen dyka upp nåt "erbjudande" där jag kan handla i det närmaste gratis. Däremot så klarar jag mig alldeles utmärkt utan den så fruktansvärt irriterande tevereklamen som enbart gör att jag zappar vidare för att slippa skiten. 

Glad Påsk och se nu till att handla påskmaten där det är "billigt". 

Äntligen tillhör jag Sveriges VIP-medborgare. Att vara pensionär i valtider är som att uppfyllas av en nästan euforisk religiös känsla. Maktens män och kvinnor står omväxlande på tå eller faller på knä för oss som annars inte tillhör den mest intressanta gruppen i samhället. Alliansen lovar guld och gröna skogar, fem miljarder skall vi pensionärer minsann få dela på nu när "finanserna äntligen tillåter" som alliansklubbens kassör Borg så milt och vänt meddelade häromdagen. Oppositionen vill naturligtvis inte vara sämre, de kan tänka sig att spendera sju miljarder för att få våra röster. 

                                         
                                                 Männen med spenderbyxorna

Detta är ändå rena struntsummorna i förhållande till vad Sverigedemokraterna vill ge oss. Minst tretton (13) miljarder är de beredda att bistå oss gamlingar med, tretton friska miljarder lovar de bort för att få chansen att komma in i riksdagen. Inför detta hot så måste ärligt säga att jag i så fall hellre nöjer mig med borgarnas 5 eller oppositionens 7 miljarder.

Märkligt att finanserna alltid tillåter både det ena och det andra så fort det närmar sig valdagen. Såg ett inslag i teve där man i England är rädda för att det redan tidigare låga valdeltagandet på runt 60% riskerar att dala till 50% vid valet om några månader. Orsaken är att fler och fler väljare slutat tro på politikerna och deras löften efter alla skandaler. Allt fler anser att den övervägande delen av politikerna enbart försöker sko sig själva genom allehanda fifflande, ideologierna försvinner till förmån för den egna plånboken. "Varför rösta på personer som bara tänker på sitt eget bästa" var några av de tydliga kommentarerna.

Tyvärr finns en tendens även i Sverige att vi reagerar på samma sätt. Därför är det naturligtvis viktigt för alla partier att visa sin enastående välvilja genom att smörja oss på olika sätt med jobbskatteavdrag, RUT- och ROT-avdrag, pensionärsförbättringar, studielånsförstärkning, barnbidragsökning, miljöbilspremier och en mängd andra "förmåner".

Detta är egentligen vanlig enkel handlarstrategi, att helt enkelt få just mig att tro att jag är den mest intressanta och värdefulla personen bland alla andra kunder (väljare). Kanske det ändå krävs lite mer ideologisk substans i löftena, inte enbart att presentera sina utfästelser i kronor och ören. Ja förresten, ören kan vi ju snart glömma då femtioöringen snart hamnar i smältverksugnen.

Hur blir det, ses vi vid valurnan i september eller är det dags för strejk? Fan vet, men han struntar antagligen i det också. 
    

För några dar sen stod bland andra IF Metalls ordförande Stefan Löfven och ondgjorde sig över att Ingenjörerna och Unionen varit osolidariska och gjort upp med arbetsgivarna utan att invänta övriga fackförbund på arbetsmarknaden. Nu står denne maktfullkomlige odugling och skakar hand med sin motpart efter att ha "lyckats" förhandla fram ett avtal över 22 månader som ger sammanlagt 3,2% löneökning. Inte fan var han intresserad av att "invänta", bara att trampa på och se bister ut. 

                                                      
                                            Lever inte som han läsr precis...

För det första, varför har det blivit så viktigt att skapa differentierade avtalsperioder? Vissa tecknar avtal omfattande 18 månader, andra 22 månader. Vilken avtalslängd kan exempelvis Livs tänka sig, kanske möjligen 20 månader. Verkar vara ett medvetet spel från arbetsgivarna för att försvåra den samkörning som facken så högljutt strävar efter men ändå struntar i till sist.

IF Metall har med sitt utspel klart och tydligt visat vem de anser skall sätta nivån både vad gäller lön och andra överenskommelser. Eller kanske man skall säga avsaknaden av andra överenskommelser. Känns som om arbetsgivarna genom att erbjuda IF Metall lite större procentuellt lönelyft än Unionen fått Löfven & Co att glömma LAS, bemanningsföretag och allt vad detta innebär.

Långsiktig och framgångsrik strategi från arbetsgivarna, kortsiktiga och prestigefyllda fackliga företrädare, då blir resultat det vi nu upplever. Tur att man inte behöver förhandla om pensionen, den sänks utan att vi behöver oroa oss för varken strejker eller andra konfliktåtgärder.     

Kör du motorcykel så ÅK INTE TILL NORGE!! En kvinnlig bilist har friats av tingsrätten i norska Tønsberg efter att ha krockat med en motorcykel. Tingsrättsdomaren Didrik Behrens anser att kvinnan skulle anses vållande men röstades ned av de två nämndemännen Grete Müller och Berit Follesø, som frikände bilisten eftersom det var en motorcyklist som kvinnan körde på, inte en bil.

                                              
                                                       Lovligt byte

Eftersom motorcykeln är "smalare än en bil" enligt de två nämndemännens motivering så var den svårare att se vilket ansågs förmildrande och därför kan inte bilföraren lastas för olyckan. Det är alltså inte bara svenska tingsrätter som håller sig med politiskt tillsatta, ibland helt förståndsbefriade nämndemän. Grannlandet Norge tycks hålla samma nivå.

Alla vi MC-åkare måste alltså tänka om, eftersom vi inte är lika stora som en bil så är vi alltså lovligt byte för andra trafikanter. Nästa fråga i körkortsprovet bör rimligen låta:

Vem är det tillåtet att köra på i trafiken utan att anses vållande?
A: En fotgängare
B: En bil
C: En motorcykel

Svar: Alternativ C, en motorcykel.

Tack för mig, nu skall jag plocka fram hojen och hoppas att jag är tillräckligt stor för att upptäckas av halvblinda bilister.

Har lite svårt att välja ämne för tillfället. Våra medier formligen väller över av sånt som gör mig förvånad indignerad, frustrerad eller helt enkelt på ren svenska förbannad. Är det inte våldtagna 14-åringar som av vuxna i skola, kyrka och övriga samhället utsätts för vidriga psykiska övergrepp så är det en justitieminister vid namn Beatrice Ask som fullständigt tappat kontrollen över både sitt ämbete och sin person. Visserligen ingen överraskning för oss som genom åren följt denna fullständigt empatibefriade människa, däremot måste det vara en katastrof för den normalt storkäftade alliansen som säger sig arbeta för ett samhället där rättvisa skall vara ledordet.

                                                       
                                                  Skampålens förespråkare

Förstår om Reinfeldt vill gräva ner sig nånstans i dessa tider, med vänner som Beatrice Ask behövs definitivt inga elaka oppositionspartier för att skapa frågetecken kring alliansens politiska trovärdighet. Såg av en händelse förresten miljöpartiets Peter Eriksson i programmet Förkväll i TV4 (förnedringskanalen nr 1) där han jämförde Reinfeldt med en grävling. "En varelse som ser väldigt dåligt men ändå trampar fram utan tanke". Även om jag inte normalt är så förtjust i denne miljöpartist måste jag ändå ge honom ett plus för hans skarpsynta jämförelse.

För att ytterligare visa samhällets skrämmande utveckling och sårbarhet är det bara att krypa ihop och våndas inför alla dessa grova brott vi tvingas bevittna varenda dag. Att det framförallt bland våra ungdomar dagligen förekommer mord, misshandel och övergrepp av olika slag skrämmer så till den milda grad att jag undrar vart vi egentligen är på väg? Finns snart inte en tonåring som är kapabel att lösa den enklaste konflikt utan att ta till våld. Ungdomarna själva kallar det för "tjafs" vilket enligt deras vokabulär innebär att det oftast är skitsaker som utlöser det det grova våldet. 

Det som är mest beklämmande är att det finns grupperingar (trots ganska tung vetskap väljer jag att inte nämna hur de ser ut) som helt enkelt har som "helguppgift" att helt enkelt provocera och misshandla andra och därmed få chansen att bättra på sitt grupprykte, ja till och med skaffa sig interna gruppoäng på sina uppdrag. Dessa grupperingar börjar redan på högstadiet att utöva sin makt genom att hota och misshandla sina "kamrater" men samtidigt manipulera rektorer och övrig skolpersonal till att agera enbart skrämda åskådare. Polisen skall vi inte nämna i sammanhanget, de ingriper i bästa fall då nån ligger sönderslagen.

Om nån av en händelse skulle vara intresserad kan jag med bevis i handen berätta hur det ser ut på några av våra högstadieskolor i sta´n. Men som vanligt är det väl alldeles för tungt och provocerande för den vanlige Svensson att behöva ta del av den trista verkligheten i idyllen Lidköping!! 

Hellre rik och frisk än sjuk och fattig!!

Så kan man lite raljerande sammanfatta den amerikanska frihetsdrömmen även om president Obama inatt tog ett steg närmare genomförandet av den omdebatterade sjukförsäkringsreformen som han satsat hela sin karriär på. Trots allt så återstår en del labyrinter att ta sig igenom, det amerikanska demokratiska systemet är inte alldeles enkelt, innan det är dags att ropa hej men detta var ändå ett stort steg på vägen.

                                                           
                                            Det gäller att vara stark för att vinna 

Reformens motståndare menar att den är för dyr (bättre att satsa miljarderna på krigföring runt om i världen) och leder till socialism. – Det här innebär harmagedon för USA, hojtade till exempel demokraternas minoritetsledare John Boehner. Att hota med jordens undergång är ett typiskt uttalande av en demokratisk(?) politiker som liksom alliansanhängarna i Sverige menar att ett solidariskt ansvarstagande för alla i samhället måste kallas socialism med den allra djupaste negativa klang som kan frambringas.

De som med alla till buds stående medel, inte minst ekonomiska, har försökt sabotera Obama-reformen är ju av naturliga orsaker försäkringsbolagen. Privata sjukförsäkringar är ju deras största inkomstkälla vilket ingen liten president skall försöka sabotera. Att 32 miljoner amerikaner är oförsäkrade för att de inte anser sig ha råd att teckna nån sjukförsäkring överhuvud taget visar väl ganska tydligt att reformen behövs.

                                              
                     John Boehner med gråten i halsen och socialistskräck i ögonen 

Låt gärna motståndare som exempelvis John Boehner kalla reformen för jordens undergång, socialism eller andra mindre genomtänkta uttalande, reformen kommer sakta men säkert att förändra framtiden till det bättre för alla de miljoner amerikaner som idag inte har råd att bli sjuka eller råka ut för annat som kräver sjukhusvård. Tyvärr har det ju visat sig att det amerikanska samhället är så genomsyrat och indoktrinerat av det så kallade frihetstänkandet att till och med många av de som inte har råd med privat sjukförsäkring anser att Obama-reformen naggar deras "frihet" i kanten. Friheten att vara fattig och inte ha råd!! 

Undrar hur människor tänker egentligen, men den gamla inpräntade kommunistskräcken tar sig ibland de mest underliga uttryck vilket vi med tydlighet kan se även hos våra svenska alliansdebattörer. Nu räcker det med att använda ordet socialism så hoppar vissa till och låser dörren så inte gamle Stalin skall komma inklampande.

Stor heder åt president Obama som satsat sin karriär och heder på att skapa ett rättvisare samhälle. Vi kan ju se motsatsen på nära håll, där satsar många sin heder(?) på att skapa större klyftor och ett orättvisare samhälle.

Tjänstemannafacket har gjort klart med arbetsgivarna. 2,6% över 18 månader, en överenskommelse som båda parter anser som rimlig och acceptabel. Dessutom ett antal skrivningar om kompetensutvecklingskrav och annat. Som ett brev på posten kommer nu protester från övriga förbund på arbetsmarknaden, ingen skall minsann agera på egen hand oavsett vad man uppnått utan "vänta in" övriga som inte ens påbörjat sina förhandlingar. Varför inte istället använda varandra som draghjälp? Inbilla mig inte att IF Metall som är den stora organisationen bryr sig ett skit om tjänstemannafackens väl och ve. Att detta avtal på något sätt skulle vara normerande och därmed försvåra övriga fackliga uppgörelser är endast skitprat. Bara för övriga att visa var skåpet skall stå om man nu tycker Ingenjörsfacket och Unionen inte lyckats med sitt uppdrag.  

                                              
                                 Stora i världen men små på hemmaplan

Med detta i åtanke är det för mig inte det minsta överraskande att tjänstemännen gått sin egen väg. Nu återstår det för de övriga att visa vad de kan åstadkomma, kanske kan vara på sin plats att försöka komma till förhandlingsbordet om inte annat. "Vi har ingen brådska" säger Stefan Löfven på frågan om varför man inte ens börjat förhandla. Kanske inte men det återstår dock att se vad deras avvaktande hållning i så fall kommer att innebära.

Oavsett vilka argument som framförs från exempelvis IF Metalls ordförande Stefan Löfven så har naturligtvis tjänstemännen sin fulla rätt, och även skyldighet, att teckna det avtal som de tycker gynnar sina medlemmar. Eller har man kommit så långt att man inom den fackliga rörelsen anser att det egentligen räcker med ETT förbund för att tillgodose det fackliga intresset för alla industrianställda? I så fall tycker jag man borde försökt få detta till stånd för länge sedan. Men som vanligt vet vi att detta stupar på just detta med särintrssen för olika kategorier anställda. Därför är det inte speciellt överraskande att tjänstemännen nu tecknat ett avtal som de anser ger sina medlemmar vad man förväntar sig. 

Att exempelvis Livs och även Handels går ut och varnar för stridsåtgärder innebär ju också att dessa förbund agerar utifrån sina villkor och uppfattningar. Självklart måste det finnas möjligheter att slippa toppstyrningen även inom den samlade fackföreningsrörelsen. Vinner man i längden nånting på att som en stor otymplig massa gå i de storas ledband och "tvingas" avvakta de stora förbundsdrakarnas uppgörelser? Problemet i detta fall är troligtvis att det är ett förhållandevis litet förbund som vågat ta steget, hade IF Metall gjort motsvarande uppgörelse så hade det helt plötsligt låtit på ett annat sätt. Vad gäller övriga frågor i avtalet, bemanningsporoblematiken bland annat, så är ju detta nånting som kommer att fortsätta diskuteras av tjänstemännen vilket jag tycker är en rimlig väg att försöka lösa frågan på. Ju mindre komplex en förhandling är desto mindre risk för svårigheter som oftast brukar leda till reträtter och låsningar.

Att elbolagen under vinterns stränga kyla passat på att ta ut oskäligt höga elpriser och därmed gjort enorma vinster är ingen stor nyhet. Nu minskar efterfrågan på el vilket innebär att man sänker elpriset till mer rimliga nivåer igen. Enligt SVT är det många kunder som fått betalningssvårigheter då deras räkningar hamnat på en nivå de aldrig kunnat förutse. 

                                               
   Statliga Vattenfall har genom olika åtgärder sett till att hålla elpriset på en oanständig nivå

Därför har exempelvis Fortum beslutat att de kunder som önskar får möjligheten att dela upp betalningen, det vill säga man upprättar ett avbetalningskontrakt vilket låter förnuftigt. Men ingen blir speciellt överraskad då Fortum samtidigt kommer att ta ut 8% avbetalningsränta för denna generösa tjänst. Fortum avser alltså att tjäna ytterligare ett antal miljoner på att vara den barmhärtige samariten när man samtidigt sett till att människor hamnar i denna svåra situation.

Utan att vara alltför radikal tycker jag snart det är dags att ta den avreglerade men ändå i det närmaste monopolliknande elmarknaden i upptuktelse. Att så till den milda grad spekulera i nånting som vi alla måste ha för att överleva oavsett om det gäller industriproduktion eller vanliga privathushåll har blivit så enormt stötande. Att tre stora elkolosser på den svenska marknaden fritt kan styra och ställa hur man vill distribuera och ta betalt för sina produkter är inget annat än en skymf mot allt vad affärsheder heter. 

Dags att svenska staten tar i med hårdhandskarna med dessa rufflare men tyvärr har jag inga förhoppningar att så kommer att ske. Vi får snällt fortsätta betala oskäliga elpriser och samtidigt se eldistributörerna skratta oss rakt i ansiktet.   

Har under senaste veckan/veckorna inte varit speciellt aktiv vad gäller bloggandet. Trots detta är det bara att konstatera att besöksantalet på sidan är förvånandsvärt högt. Visst är det vissa dagar lite stiltje men annars så finns det tydligen ett intresse för vad jag förmedlar.

Att jag i detta forum undanhållit mig allt vad som händer i samhället innebär naturligtvis inte att jag har resignerat eller tappat gnistan i mitt tyckande. Att jag än en gång tagit en paus har mer att göra med det aldrig sinande mediautbudet där hjärnan till sist inte orkar med att behandla all skit som fullkomligt sprejas över oss. Är det inte den globala miljöförstöringen så är det finanskrisen. Som om inte detta räcker för att hjärnan skall kollapsa så matas vi dagligen med allehanda uppgifter om företagstopparnas ohejdade girighet med löneökningar på nivåer som är helt oacceptabla.

Utöver detta så kommer uppgifter om löneökningar för våra landstingspolitiker på skrämmande nivåer samtidigt som både företagarorganisationer och kommunförbundet vill påskina att landets företagare och kommuner står på ruinens brant om arbetarkollektivet skulle ha mage att att inte acceptera de 0,7 procents lönepåslag som "erbjuds". Att Svensk handel är beredda att betala vad facket begär för att inte äventyra påskhandeln visar väl ganska tydligt på vilken nivå vi egentligen bör hamna. Om enbart påskhandeln är så viktig att Svensk handel är beredd att acceptera fackets lönekrav så visar det väl ganska tydligt vilka marginaler de rör sig med.   

Att i detta läget sitta tyst och bara följa vad som händer blir till slut outhärdligt. Därför var det än en gång dags att ta till orda och åtminstone framföra vad jag tycker. I takt med alliansens medvetna snedfördelning av samhällets samlade resurser blir jag så förbannat irriterad då jag vid flera tillfällen kommer i kontakt med personer som trots detta fortsätter att hylla dessa klassbyggande politiska partier. Vad som gör mig mest beklämd är att det bland dessa alliansförsvarare finns människor som enligt en mycket klarspråkig person inte har "i stort sett mer än skiten i räva" men ändå med näbbar och klor försvarar den politik som gör att de hamnar längre och längre från det samhälle som jag tycker vi har rätt att kräva. Ett samhälle där vi kan försvara både löneskillnader och sociala skillnader genom att ändå kunna motivera och försvara orsaken. 

Kan det uttryckas tydligare? Visserligen inte varken politiskt eller speciellt språkligt speciellt vårdat men inte desto mindre tänkvärt!