Överklassport eller inte? I alla fall fostrande!
Har på senare tid läst alla möjliga kommentarer vad gäller ridsport. Vissa hävdar att det är en rikemanssport, andra att det är en sport som vilken annan sport som helst och därför bland annat bör finnas med som avdragsgill friskvård. Jag hävdar att den gamla uppfattningen rikemanssport inte gäller, det handlar om en sport med en oerhörd bredd, man har medlemmar i alla samhällsskikt.
Vid Stockholm International Horse Show i Globen i månadsskiftet november-december gjorde man från Ridsportförbundet en manifestation för att få riksdagen att fatta ett positivt beslut angående detta där man överlämnade 30 000 namnunderskrifter till Cecilia Widegren, moderaternas talesman i dessa frågor och hon lovade att lägga fram listorna inför Social- och Skatteutskottet. Under ledning av Centrala Ungdomssektionens ordförande Helena Carlsson med stöd av Malin Baryards make Henrik Johnsson, skanderade ett fullsatt Globen.
"Vi som rider, vi mår bäst, både med och utan häst."
Foto SvRF
Cecilia Widegren tar emot listorna av Ridsportförbundets ordf. Bo Helander samt Riksidrottsförbundets ordf. Karin Mattsson Weijber
Ridsporten utvecklande för individen
Ridsporten är definitivt en sport som ställer stora krav på sina utövare. Att ägna sig åt hästsport generellt innebär att man alltid måste ha sitt tävlingsredskap, det vill säga hästens bästa för ögonen. Det är inte bara att ställa undan redskapet i garderoben och tillbringa resten av kvällen framför TV:n när träning eller tävling är avklarad. Det är ju faktikt levande varelser man jobbar med som alltid kräver sin skötsel och tillsyn. Oavsett väder går det aldrig någonsin att säga "gud vad trött jag är" eller "fy tusan vad det snöar, jag stannar inne ikväll". En normal dag för en ryttare med egen eller egna hästar innebär att tidig morgon är det dags för utfodring, därefter hinna göra den egna morgontoaletten, äta frukost, därefter utsläpp av hästen/hästarna innan ombyte och resa till skolan/arbetet.
Efter skoldagen/arbetet är det dags att ta itu med stalltjänst d.v.s. mockning, städning insläpp, utfodring om man inte har turen att någon varit hemma på dagen och skött dessa sysslor. Därefter skall hästen/hästarna göras i ordning för träning- eller motionsridning, kanske en timma för varje häst. Efter detta skall häst samt material ses över, allt skall vara helt och rent tills nästa dag. Resterande del av kvällen får gå till läxläsning/hushållsnära tjänster som det numera heter och eventuellt nån TV-stund innan det är dags för sängen.
Oavsett storlek, alla ryttare gör sitt yttersta.........
Jag lovar att den hästägare/ryttare som varje dag kör detta schema inte hinner ägna så mycket tid åt andra intressen, inte heller "ointressen" vilket absolut är en samhällsvinst av stora mått. Den som rider på ridskola kanske slipper det där dagliga "nödvändiga kneget" med in och utsläpp, foder, och annat men även dessa hästmänniskor ägnar en stor del av sin fritid i stallet. Efter skolan är det alltid nånting att göra på ridskolan, kanske bara att träffas och sköta om sin favoritponny/-häst. Snacka om samhällsnytta! Trots detta är ofta ridsporten lite styvmoderligt behandlad av många kommuner, då skall vi veta att ridsporten genererar runt 40-45 miljarder kronor om året i Sverige!
Även skolan har nytta av ridsporten
Flera lärare jag pratat med nämner att man i skolan ofta märker vilka som sysslar med hästar. Dessa tjejer -för det är till övervägande del flickor som rider- har ofta ett mer rationellt sätt att lösa problem, de ger inte upp så lätt, de har en tydligare förmåga att ta ansvar och en öppnare attityd vad gäller att ta emot anvisningar. Man skall veta att den som håller på med dessa stora djur alltid har kravet på sig att göra rätt, rent säkerhetsmässigt finns det liksom inte plats att ifrågasätta de direktiv som ges, i alla fall inte för stunden. Ridlärarens ord är det som gäller om det skall fungera på ett säkert och ansvarsfullt sätt. Detta verkar följa ungdomarna i den övriga delen av samhällsengagemanget.
