ronson

Hört talas om Amanda Larsson? Amanda är mitt äldsta barnbarn som vigt sitt unga liv åt hästar. Från treårsåldern fram till femton-sexton har det varit ponnyer som gällt, framgångsrikt tävlande upp till nationell nivå. Senare är det stor häst som gällt och där har det varierat med framgångarna, vissa stunder har det gått bra andra mindre bra. Det är tufft att slå sig in i vuxenvärlden även då det gäller denna sport.

                      
                     Amanda på Cherry Lou, ganska lik Valpolicella

Därför är det riktigt kul att skriva lite om hennes ena unghäst, fyraåriga stoet Valpolicella (Ella) med galoppblod i ådrorna, en häst som Amanda håller på att introducera i hoppvärlden, med viss framgång dessutom. Har tidigare gjort några felfria rundor och följde upp detta med två jättefina nollrundor idag vid tävlingar hos Nuntorps Ridklubb. Ett spännande löfte utan tvekan, bara att fortsätta gå varsamt fram, det är trots allt en fyraåring så det gäller att skynda långsamt. Amanda är i alla fall riktigt glad över Ella och de kommer att leverera framöver, var så säkra säger morfar och hoppas naturligtvis på framtiden.

Ytterligare en unghäst går i hagen och väntar på sin tur att få visa upp sina fina hoppgener. Tvååriga South Africa, eller Bäbis i dagligt tal skall bli otroligt spännande att följa, kan bli nåt stort, har definitivt de rätta förutsättningarna. Men det dröjer ju än ett par år innan det är dags att börja visa sina första talanger.

                                  
                         Yngsta löftet Molly med Myran

Ännu ett familjelöfte tävlar imorgon, då är det nämligen dags för minstingen i hästfamiljen att göra debut i tävlingssammanhang. Molly, fem och ett halvt,  har visserligen tävlat tidigare men inte i dessa sammanhang. Hon skall tillsammans med sin B-ponny Myran se till att försvara familjen Larssons färger vid tävlingar på Kyrkobacka ridanläggning. Jag kommer självklart att sitta på läktaren och hålla tummarna på samma sätt som jag i alla år gjort då Amanda tävlat runt om i Sverige.

En liten avslutande kuriosagrej. Vid tävlingar för några år sedan, tror det var i Kungsbacka, filmade jag som vanligt en av klasserna med Amanda. Ibland blir det fel, Amanda red passivt och jag kommenterade samtidigt med filmandet ungefär med dessa ord: Men rid på för h-e!

Problemet var bara att Amanda visade filmen i skolan och alla, både elever och lärare fick sig ett gott skratt trots det grova språket.