Beslutet överklagat - överklaga beslutet.
Demokratiska rättigheter är en självklarhet, det är något som vi i Sverige aldrig behövt ifrågasätta, i alla fall inte under de senaste 75-80 åren. Att varje människa tillåts vara med och påverka sin egen situation är en naturlig del av samhället. Visserligen kan det ibland kännas som om jag är totalt utlämnad åt vargarna, ingen tar notis om vad jag tycker, fullständigt överkörd brukar jag säga då. Men i nästa stund kanske jag får uppleva att jag ändå på nåt sätt kunnat påverka även om det är i mindre skala, jag har åtminstone fått möjligheten att göra min röst hörd.
Anledningen till att jag att kom in på ämnet är den senaste tidens alla överklaganden. Det går inte en dag utan att jag läser i tidningar eller ser på TV att ärenden av olika slag har överklagats. Oavsett vad som planeras och beslutas så har det nästan blivit ett måste att nån eller några privatpersoner skall överklaga i ärendet.
Bygg...., men inte där jag bor!
Vill gärna klargöra att jag tycker denna möjlighet att opponera sig är en rättighet vi skall värna, det som gör att jag funderar är om alla beslut som fattas idag är så kontroversiella mot tidigare. Eller är det bara vi som blivit mer uppmärksamma, lite mer ifrågasättande helt enkelt? Förr i tiden som det brukar heta, alltså för mer än 25(!) år sedan, var det inte lika vanligt att protestera, "ingen idé att klaga det är ändå dom som bestämmer" var ett vanligt sätt att se på tillvaron. "Dom" det var alltså våra beslutsfattare eller ekonomiska makthavare, några som ingen egentligen ville/vågade ifrågasätta.
En intressant iakttagelse på senare tid gäller diskussionerna om vindkraftverkens vara eller inte vara. Ja, egentligen inte om de skall finnas, där är de flesta överens om behovet. Däremot är man inte lika överens om var de skall byggas, slutsatsen är väl närmast att bygg gärna men inte där jag bor. Jag har ventilerat detta fenomen tidigare och har fortfarande inte ändrat uppfattning; den som flyttar från sta´n till landet för att skapa sig en idyll som det kallas tillför nytt liv på landsbygden vilket är positivt. Det negativa är att de i många fall tror, eller i varje fall hoppas, att de flyttat till nåt slags naturreservat där ingenting får störa deras hemvävda landsortsidyll. Påståendet grundar jag på att det oftast enligt myndigehterna är nyinflyttade på orten som protesterar, personer som lämnat sta´n för boende på landet. De verkar vara mindre toleranta mot de förändringar som planeras, idyllen får inte röras.
En lantbrukare som tidigare behövde bygga en maskinhall eller nån annan byggnad för sin verksamhet kan idag råka ut för svårigheter. Ofta finns det nån som på ett eller annat sätt anser sig störd av denna nödvändighet, den hindrar kanske utsikten eller skymmer solen eller påverkar grundvattnet eller....., ja i alla fall inlämnas en överklagan på bygglovet. Ärendet drar ut på tiden, behovet av nybygget kvarstår men det är bara att vackert vänta tills kvarnarna malt färdigt. Inte bara landsbygden drabbas naturligtvis, även i sta´n är det populärt att sätta käppar i hjulen oavsett vad som skall göras.
Bra att möjligheten till överklagande finns, sämre att vi blivit så förbannat egoistiska så vi inte vill acceptera nånting längre, ingen skall få störa mig i min värld, där bestämmer jag därför överklagar jag alla beslut.
Anledningen till att jag att kom in på ämnet är den senaste tidens alla överklaganden. Det går inte en dag utan att jag läser i tidningar eller ser på TV att ärenden av olika slag har överklagats. Oavsett vad som planeras och beslutas så har det nästan blivit ett måste att nån eller några privatpersoner skall överklaga i ärendet.
Bygg...., men inte där jag bor!
Vill gärna klargöra att jag tycker denna möjlighet att opponera sig är en rättighet vi skall värna, det som gör att jag funderar är om alla beslut som fattas idag är så kontroversiella mot tidigare. Eller är det bara vi som blivit mer uppmärksamma, lite mer ifrågasättande helt enkelt? Förr i tiden som det brukar heta, alltså för mer än 25(!) år sedan, var det inte lika vanligt att protestera, "ingen idé att klaga det är ändå dom som bestämmer" var ett vanligt sätt att se på tillvaron. "Dom" det var alltså våra beslutsfattare eller ekonomiska makthavare, några som ingen egentligen ville/vågade ifrågasätta.
En intressant iakttagelse på senare tid gäller diskussionerna om vindkraftverkens vara eller inte vara. Ja, egentligen inte om de skall finnas, där är de flesta överens om behovet. Däremot är man inte lika överens om var de skall byggas, slutsatsen är väl närmast att bygg gärna men inte där jag bor. Jag har ventilerat detta fenomen tidigare och har fortfarande inte ändrat uppfattning; den som flyttar från sta´n till landet för att skapa sig en idyll som det kallas tillför nytt liv på landsbygden vilket är positivt. Det negativa är att de i många fall tror, eller i varje fall hoppas, att de flyttat till nåt slags naturreservat där ingenting får störa deras hemvävda landsortsidyll. Påståendet grundar jag på att det oftast enligt myndigehterna är nyinflyttade på orten som protesterar, personer som lämnat sta´n för boende på landet. De verkar vara mindre toleranta mot de förändringar som planeras, idyllen får inte röras.
En lantbrukare som tidigare behövde bygga en maskinhall eller nån annan byggnad för sin verksamhet kan idag råka ut för svårigheter. Ofta finns det nån som på ett eller annat sätt anser sig störd av denna nödvändighet, den hindrar kanske utsikten eller skymmer solen eller påverkar grundvattnet eller....., ja i alla fall inlämnas en överklagan på bygglovet. Ärendet drar ut på tiden, behovet av nybygget kvarstår men det är bara att vackert vänta tills kvarnarna malt färdigt. Inte bara landsbygden drabbas naturligtvis, även i sta´n är det populärt att sätta käppar i hjulen oavsett vad som skall göras.
Bra att möjligheten till överklagande finns, sämre att vi blivit så förbannat egoistiska så vi inte vill acceptera nånting längre, ingen skall få störa mig i min värld, där bestämmer jag därför överklagar jag alla beslut.
Kommentarer
Trackback
