ronson

Utan att för tillfället ta definitiv ställning i kärnkraftsfrågan kan jag bara konstatera att denna energiforms vara eller inte vara är förstasidesnyheter för tillfället. Inte så mycket för själva sakfrågan, nu är det istället allianspartiernas trovärdighet som debatteras. Efter centerpartiets, eller rättare sagt Maud Olofssons kovändning i kärnkraftsfrågan ställs trovärdigheten hos alliansen mot väggen. Att näringslivets tunga företrädare gnuggar händerna efter alliansbeslutet att bygga ut kärnkraften är på intet sätt förvånande, de ser självklart detta som en garanti för att kunna köpa "billig" el i fortsättningen. Av kända orsaker mindre viktigt hur den produceras bara den är billig vilket man hoppas fler reaktorer skall garantera.

                                
                  Bäst att hålla för öronen den närmsta tiden...., det jäser i de egna leden

Vinande partipiska
Uttrycket "partipiskan viner" har i många år använts då man velat utmåla Sveriges största politiska parti som internt odemokratiskt. Inte minst Göran Persson har fått klä skott för detta, en buffel som aldrig lyssnade på sina partivänner enligt belackarna. För tillfället är det centerpartisterna som drabbats av den vinande piskan. Maud Olofsson som tidigare gärna i raljerande ordalag hånat Persson för hans sätt att köra över partiet har nu själv tagit ett stadigt grepp om rottingen och låter den obarmhärtigt valsa på partivännernas ryggar. Man gråter och hukar men inget kan stoppa denna flinande och fjäskande primadonna. Har folkpartiet med major Björklund i spetsen bestämt att man skall hålla ihop så får det kosta vad det kosta vill, ingen skall få den minsta lilla chans att ifrågasätta denna oheliga allians. Att behöva dagtinga, för att använda ett gammalt centeruttryck, om centerns hjärtefråga är inget som bekymrar Maud, hon kan utan att blinka "stå för beslutet med det växande miljöhotet i bakgrunden".

Folkpartiledaren Jan Björklund styr med andra ord även centerpartiet, raskt marscherat av en avdankad reservmajor med disciplin som honnörsord. Det gamla militära kommandot "rättning i ledet" har blivit ledstjärnan för alliansen, ingen tillåts sticka ut utan att få gult kort eller t.o.m. rött kort och utvisning om man inte sköter sig enligt domarteamet. En röst på exempelvis (KD) kan lika väl betyda en röst på (M), (C) eller (FP), ingen vet längre vem som är vem. Trots detta verkar det mest som om dessa fyra är mest bekymrade för opposiotionens samarbe, där lägger man mycket krut på att svartmåla. Kanske dessa tre oppositionspartier ändå visar att de är just TRE partier med tre egna partiprogram där varje lagd röst är en röst på just det partiets ideal.