Poliser i skottgluggen

Nu har det blåst upp till storm mot poliskåren. Igen! Både inom kåren och hos allmänheten förfasar man sig för hur poliser vid flera tillfällen senaste tiden saboterat hela yrkeskårens anseende. Först var det rasisitiska uttalanden i Malmö då polisen på film fångade sina mindre väl valda kommentarer om personer av utländsk härkomst som det så neutralt brukar kallas. Därefter var det några blivande piketpoliser som firade sin genomgångna utbildning genom att vid en privat fest posera nakna med dragna vapen, ja polisens tjänstevapenalltså!

                                                               
                                                 Polis... yrket med många baksidor ........   

Att det blir rubriker vid dessa tillfällen är kanske inte så konstigt, mer anmärkningsvärt är väl att många av oss andra som utan den minsta kunskap om händelserna ställer upp och försöker överträffa varandra i fördömandets enkla konst. Finns väl ingen som ställer upp på att polisen SKALL bete sig som i de senaste fallen, däremot måste vi väl inte själva bete oss på samma sätt. Har läst uttalanden av både journalister och "vanliga Svensson" om dessa polisers sätt att agera som definitivt inte ligger långt efter i språkbruk jämfört med det man förfasar sig över, men då gäller det ju bara svensk polis, de skall ju vara utbildade att acceptera och stå ut med att bli kallade både det ena och det andra.

Utan att på nåt sätt försvara händelsen i Malmö så finns det sannolikt en underliggande förklaring till vad de uttrycker, en förklaring som vi inte är särskilt intresserade av att ta till oss. I varje fall inte om vi istället enkelt kan kasta oss över en sån händlese med hull och hår och verkligen visa omvärlden att "jag är minsanna inte rasist eller främlingsfientlig". Hellre uppträder vi "politiskt korrekt" genom att fördöma och förfasa oss, men där vi med en aning verklighetskontakt, vet att detta förekommer och där vi troligen även känner till grundorsaken, en orsak som vi på alla sätt försöker värja oss mot. Där är en del av skillnaden om vi jämför oss med poliskåren, vi kan välja att stå vid sidan och kritisera, polisen tvingas agera, med risken att ibland både agera och reagera orationellt.  

Om vi som medborgare generellt satsade lika mycket energi på att engagera oss i grundproblemet, att försöka lösa, eller i vart fall försöka överbrygga de kulturella motsättningarna i dessa speciella områden så kanske problemet vi för tillfället högljutt diskuterar inte skulle behöva uppstå. Det är inte speciellt ovanligt att man hör från "såna som vet" att polisen hellre struntar i påringningar från vissa områden enbart för att slippa incidenter av beskriven art. Försöker undvika konfrontation helt enkelt beroende på den stämning som tyvärr råder vid vissa tillfällen. Inte sällan hör vi från allmänheten att "det är polisen som provocerar fram motsättningar". Dessa synpunkter är i så fall det stora problemet, detta borde journalister och vi andra försöka gå till botten med. Har fortfarande Göteborgskravallerna i färsk minne, där var det ju enligt vissa kritiker polisen som provocerade stenkastarna.

Vad gäller polisernas firande i bara mässingen så är det betydligt mer harmlöst trots allt, även om det faller utanför konventionens ramar. Men det har väl knappast skadat poliskåren speciellt om vi inte väljer att måla upp det som moralens förfall och allt vad som kunnat läsas i ärendet. Att det var omdömeslöst kan vi väl hålla med om men inte var det på den nivån som utmålas i medierna. Att gör en höna av en fjäder är inte speciellt svårt i dessa tider. Vi kan göra många hönor om vi samlar ihop alla fjädrar som ändå finns utspridda i samhället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0