Kalla henne gärna vinnare, men några blev förlorare
Kalla mig vinnare...., i alla fall om svenska folket får bestämma vilket inte är fy skam
Så var då äntligen årets Jerringpris utdelat. I flera veckor har det diskuterats vem som kan tänkas bli vinnare av detta prestigefyllda idrottspris. Att bli framröstad som nummer ett av svenska folket anses av de flesta Svenska idrottare som den finaste belöning man kan få. När det gäller Jerringpriset är det Inte bara idrottsprestationen i sig som värderas, vi som röstar gör det lika mycket med hjärtat, personens utsrålning och förmåga att attrahera på det mer personliga planet blir tillsammans med prestationen det vinnande konceptet, det gäller att vara duktig men samtidigt "folklig" om man uttrycker det så.
Utan att förringa årets vinnare, Charlotte Kalla var självklart en het kandidat, så verkar det som om just folkligheten blir en övervägande faktor, prestationen-/erna får stå åt sidan en aning för just folkligheten vilket väl är prisets egentliga syfte. Själv hade jag placerat Sanna Kallur som etta med Rolf-Göran Bengtsson, Charlotte Kalla och Henrik Zetterberg därefter. Kallurs inomhusvärldsrekord på 60 meter häck är en fantastiskt prestation, att en svensk friidrottare slår världsrekord hör ju inte precis till vanligheterna så prestationen rankar jag högst. Rolf-Göran Bengtsson för en prestation som alltför få riktigt förstår storheten i, Charlotte Kalla för hennes seger i Tour de Ski och Henrik Zetterberg outstanding i NHL-slutspelet .
R-G Bengtssons silvermedalj efter en fantastisk omhoppning är en kanonprestation...
Att det skulle bli svårt för hoppryttaren R-G Bengtsson att hämta hem priset för sitt fantastiska 2008 med silvermedaljen i Peking som den största bedriften var väl väntat. Hästhoppning betraktas väl tyvärr inte som den breda folkliga sporten, i alla fall inte om det sitter en envis och lite tystlåten manlig ryttare på hästen. Ja, jag vet att jag generaliserar och kanske till och med provocerar lite men jag vidhåller ändå att det numera är aningen lättare för tjejerna att bli "folkliga", åtminstone i idrottssammanhang. Som Elisabeth Höglund så riktigt uttryckte det på galan; numera är det till och med accepterat att tjejer är svettiga och har snor i ansikte.
Se ändå mitt lilla inlägg som just synpunkter, kan naturligtvis inte påstå att det var fel vinnare, Charlotte Kalla har gjort jättebra prestationer och står högt hos svenska folket och det är ju det som Jerringpriset gäller. För att gå ytterligare några kliv på den provokativa stigen så kanske Ara Abrahamian skulle varit nominerad, jag tillhör dom som tycker att hans idrottsinsats i OS var fantastiskt bra, utöver detta hans demonstration mot brottningens mutkolvar och maffiagubbar vid prisceremonien i OS som gjorde mig stolt. Nån som äntligen vågade "sticka upp" mot dessa förbannade skitstövlar rent ut sagt, myglare som kliar varandra på ryggen och enbart ser till sitt eget välbefinnande. Tack Ara för att du vågade, trots att det i svenska ögon inte är riktigt folkligt! Kanske dags att instifta ett slags karaktärspris, ett pris där man premierar någon med stort personligt mod, integritet och mental styrka.
