Källby, fåglarnas eldorado?

Internet, tack för denna skapelse i minnesluckornas värld. Hur klarade man sig tidigare. Visst, det fanns ju uppslagsböcker, men hur ofta uppdaterade man dessa i bokhyllan? Och hur ofta hittade man det man sökte? Internet är ett uppslagsverk som ingen(?) idag skulle klara sig utan. Den som lärt sig sökandets finnesser och mysterier kan troligen hitta i stort sett allt som är värt att ta reda på. Och även sånt som inte är värt att ta reda på, så de´ så. 

                          
                                      Källby vid Råmeåns utlopp... inte Skånemetropolen

Källbys minsta och största

Till exempel kan man få reda på att "vid Källby reningsverk finns en av våra finaste fågeloaser. Där kan man få se Sveriges minsta dopping - smådoppingen - till vår tyngsta fågel, knölsvanen. Det märkliga är att denna oas ligger endast 10 minuters väg från centrum". Hoppsan, vad är nu detta för något frågar man sig som gammal källbybo. Hade inte en aning om att det fanns såna begivenheter vid reningsverket i Källby. Framförallt inte att det fanns uppdaterat på Internet. Och inte tar det väl tio minuter att ta sig till reningsverket från centrum.


Det är då man börjar ana ugglor i mossen för att skämta om en så allvarlig sak som ett fågeleldorado i Källby. Det var nämligen inte det Källby jag trodde. Nej, källbyfåglarna bodde tio minuters väg från Lunds centrum! Det finns alltså ett Källby även i Skåne. Fåglarna var alltså skåningar och inte västgötar. Det är troligen skillnad det, även om det handlar om smådoppingar. Skulle nästan tro att de låter annorlunda än eventuella smådoppingar i "vårt" Källby.


Detta visar att man måste vara vaksam som en hök (mycket fåglar här), om man letar på Internet. Å andra sidan får man reda på mycket som inte var meningen från början. Kanske är det just detta som gör att man tappar perspektiv på tid och rum, missar vad som är viktigt och vad man helt enkelt kan sortera in under onödigt vetande. Man borde helt enkelt omformatera eller defragmentera minnet med jämna mellanrum. Vissa av hjärnans viktiga minnesanteckningar har en förmåga att försvinna lika fort som "ubåtarna" försvann för den svenska marinen för några år sedan.


                                                                
                 Snart dags att plocka fram kikaren och invänta vårens traninvasion...

Nu skall jag söka på Hornborgasjön så kanske det visar sig att Västra Götaland har den bästa fågeloasen trots allt. Det gäller att inte ge sig, Internet är den vän i nöden man inte kan vara utan. "Som man ropar får man svar" heter det ju och ropar man tillräckligt många gånger så kommer till slut svaret man väntat på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0