"Vi bor på landet..."
"Vi bor på landet..." sjöng bröderna Djup en gång i tiden och visade hur det kunde vara att bo utanför tätorten. Idag skall man egentligen inte bo på landet utan koncentrera boendet, bygga på höjden och ta så lite yta som möjligt i anspråk. En japansk trängselfilosofi i ett land med 9,2 miljoner innevånare (21,9 inv/km2 jämfört med Japan som har 342,6 inv/km2) kan väl knappast anses logiskt.
Ingen av dessa ersätter bilen på landet....
Hur skall man annars tolka de senaste årens insatser för landsbygden. Maud Olofsson och hennes "landsbygdsparti" tillsammans bland andra Kristdemokraterna lovade stora insatser för att bevara landsbygden genom minskad bensin- och dieselskatt, utbyggd kollektivtrafik och andra landsbygdsfrämjande åtgärder. Nu kan vi se resultatet, dyrare och försämrad kollektivtrafik, höjd bränsleskatt och skatt på bilförsäkringsamt höjd avdragsgräns till 9000 kronor för arbetsresor som några "befrämjande" åtgärder. "Löften är till för att brytas" brukar man lite skämtsamt säga men i detta fallet är det inte speciellt många som uppskattar skämtet.
Kanske en typisk familj på landet.
För att kort beskriva hur det kan vara att bo på landet kan jag ta följande verkliga exempel där mig närstående får agera "typfamiljen".
Mamma sätter sig i bilen på morgonen måndag, onsdag och fredag för att köra yngsta barnet 5 år till dagis i Lidköping. En resa t.o.r. på 2,5 mil, därefter hämtning från dagis likaså 2,5 mil. Senare på eftermiddagen skall femåringen skjutsas till Gösslunda för en första förberedelse för skolan, en resa på 2 mil. Senare samma kväll är det dags för nästa resa till Lidköping då äldsta dottern skall till träning, ännu en resa på 2,5 mil denna gång med hästsläp.
Pappa i familjen har oregelbundna tider och kan vid något tillfälle hämta femåringen på dagis, men detta är mycket sporadiskt. Just denna dan är mamma dessutom tvungen att kl 0600 skjutsa äldsta dottern till Lidköpings Resecentrum (2,5 mil) då hennes skoldag i Skara börjar före den tid då den normala skolbussen kan användas.
Sammanlagt under denna "exempeldag" blir det alltså 12 mil. Kanske nån påpekar att det finns väl kollektivtrafik som de kan använda. Visst, det går en buss på morgon och eftermiddag för att ta barnen till och från skolan men den är knappast användbar till någon av dessa resor. Ytterligare en tur mitt på dan möjligen, alltså återstår den egna bilen för att familjens barn och ungdomar skall få en rimlig chans till det som normalt förväntas ingå i deras uppväxt.
Bandyn har fått stå på öron..., stå åt sidan.
Kanske värt att påpeka att familjens snart 16-årige grabb tidigare spelade bandy med Villa och tränade tre-fyra gånger i veckan men har detta år valt att avstå idrottandet beroende på att det inte fungerar med familjens samlade åtaganden. Så ser det alltså ut för den som av olika anledningar valt att bosätta sig på landet. Pratet om att satsa på en levande landsbygd är just inget annat än rent skitprat från våra politiker. Bor man inte i storsta´n med fungerande kollektivtrafik så får man skylla sig själv. "Friheten" att bo på landet skall enligt våra beslutsfattare uppväga kostnaden. Målet är väl som sagt att få alla att bosätta sig i tätorten så man kan använda cykeln, det finns vad jag läst ivriga förespråkare för detta, även i denna lilla glesbefolkade kommun.
Ingen av dessa ersätter bilen på landet....
Hur skall man annars tolka de senaste årens insatser för landsbygden. Maud Olofsson och hennes "landsbygdsparti" tillsammans bland andra Kristdemokraterna lovade stora insatser för att bevara landsbygden genom minskad bensin- och dieselskatt, utbyggd kollektivtrafik och andra landsbygdsfrämjande åtgärder. Nu kan vi se resultatet, dyrare och försämrad kollektivtrafik, höjd bränsleskatt och skatt på bilförsäkringsamt höjd avdragsgräns till 9000 kronor för arbetsresor som några "befrämjande" åtgärder. "Löften är till för att brytas" brukar man lite skämtsamt säga men i detta fallet är det inte speciellt många som uppskattar skämtet.
Kanske en typisk familj på landet.
För att kort beskriva hur det kan vara att bo på landet kan jag ta följande verkliga exempel där mig närstående får agera "typfamiljen".
Mamma sätter sig i bilen på morgonen måndag, onsdag och fredag för att köra yngsta barnet 5 år till dagis i Lidköping. En resa t.o.r. på 2,5 mil, därefter hämtning från dagis likaså 2,5 mil. Senare på eftermiddagen skall femåringen skjutsas till Gösslunda för en första förberedelse för skolan, en resa på 2 mil. Senare samma kväll är det dags för nästa resa till Lidköping då äldsta dottern skall till träning, ännu en resa på 2,5 mil denna gång med hästsläp.
Pappa i familjen har oregelbundna tider och kan vid något tillfälle hämta femåringen på dagis, men detta är mycket sporadiskt. Just denna dan är mamma dessutom tvungen att kl 0600 skjutsa äldsta dottern till Lidköpings Resecentrum (2,5 mil) då hennes skoldag i Skara börjar före den tid då den normala skolbussen kan användas.
Sammanlagt under denna "exempeldag" blir det alltså 12 mil. Kanske nån påpekar att det finns väl kollektivtrafik som de kan använda. Visst, det går en buss på morgon och eftermiddag för att ta barnen till och från skolan men den är knappast användbar till någon av dessa resor. Ytterligare en tur mitt på dan möjligen, alltså återstår den egna bilen för att familjens barn och ungdomar skall få en rimlig chans till det som normalt förväntas ingå i deras uppväxt.
Bandyn har fått stå på öron..., stå åt sidan.
Kanske värt att påpeka att familjens snart 16-årige grabb tidigare spelade bandy med Villa och tränade tre-fyra gånger i veckan men har detta år valt att avstå idrottandet beroende på att det inte fungerar med familjens samlade åtaganden. Så ser det alltså ut för den som av olika anledningar valt att bosätta sig på landet. Pratet om att satsa på en levande landsbygd är just inget annat än rent skitprat från våra politiker. Bor man inte i storsta´n med fungerande kollektivtrafik så får man skylla sig själv. "Friheten" att bo på landet skall enligt våra beslutsfattare uppväga kostnaden. Målet är väl som sagt att få alla att bosätta sig i tätorten så man kan använda cykeln, det finns vad jag läst ivriga förespråkare för detta, även i denna lilla glesbefolkade kommun.
Kommentarer
Trackback
