Var har jag hamnat, bara främlingar omkring mig
Gjorde en runda på torget på förmiddagen, ja Lidköpings torg naturligtvis, och konstaterade att många av de personer man normalt möter och växlar några ord med inte fanns på plats. Utbytta mot en massa okända ansikten klädda i allehanda mer eller mindre fantasifulla sommarkreationer och nyfiket härjande bland knallarnas störtintressanta varor. En turist från exempelvis Örebro hittar ju självfallet betydligt fler intressanta varor på torget i Vänerstaden än vad som erbjuds i Närkemetropolen. Omvänt så gör vi västgötar betydligt fler fynd om vi åker till Örebro. Verkligheten är väl att vi är lite mer köpsugna på semestern oavsett behov vilket visar sig då jag aldrig tidigare sett så många prylstånd som idag.
En sommaridyll
Sommaren är en tid då alla, ja väldigt många i alla fall, är på resande fot. Oavsett väder så skall vi förflytta oss en bit, inte nödvändigtvis så långt utan mest för att komma hemifrån några dar, sommar är lika med semester även för oss som inte längre har nån semester att plocka ut, vi skapar oss ändå en form av semester genom att dra iväg hemifrån och uppleva nya miljöer som gör att vi orkar med den mörka årstiden även kommande vinter.
Därför är det lite speciellt att göra den där torgrundan i juli månad, på nåt sätt är det som att vara på resande fot. En massa nya ansikten, språk och dialekter gör att det nästan känns som att vara på en helt annan plats. Ända tills man kommer till den västra delen av torget, då märker man att det fortfarande är Lidköpings torg. Där står nämligen som vanligt blomsterhandlaren med furirsrösten och hojtar. "Alla växter på marken femton kronor" skriker han med en röst som får mig att minnas överfurir Mårtensson under min tid på Pansartruppskolan i Skövde på 60-talet, en skåning som trots sin enorma stämma skulle vart grymt avundsjuk på blomsterkrängaren med tordönsstämman på Lidköpings torg. Vet att Frälsningsarméns musikkår ibland vägrar spela på torget för att slippa bli överröstade av gaphalsen.
Spännande så det förslår
Nu laddar jag för kvällens stora begivenhet nämligen det klassiska traktorracet i Binneberg/Odensåker. Tillsammans med uppskattningsvis ett par tusen andra entusiaster skall vi kolla vem av dessa fantastiska traktorförare som lyckas ta hem årets mästerskap. Att det blir en kamp på kniven är säkert, det brukar inte sparas på krutet då det gäller att erövra denna åtråvärda titel. Både förare och material får bekänna färg om man säger så.
En sommaridyll
Sommaren är en tid då alla, ja väldigt många i alla fall, är på resande fot. Oavsett väder så skall vi förflytta oss en bit, inte nödvändigtvis så långt utan mest för att komma hemifrån några dar, sommar är lika med semester även för oss som inte längre har nån semester att plocka ut, vi skapar oss ändå en form av semester genom att dra iväg hemifrån och uppleva nya miljöer som gör att vi orkar med den mörka årstiden även kommande vinter.
Därför är det lite speciellt att göra den där torgrundan i juli månad, på nåt sätt är det som att vara på resande fot. En massa nya ansikten, språk och dialekter gör att det nästan känns som att vara på en helt annan plats. Ända tills man kommer till den västra delen av torget, då märker man att det fortfarande är Lidköpings torg. Där står nämligen som vanligt blomsterhandlaren med furirsrösten och hojtar. "Alla växter på marken femton kronor" skriker han med en röst som får mig att minnas överfurir Mårtensson under min tid på Pansartruppskolan i Skövde på 60-talet, en skåning som trots sin enorma stämma skulle vart grymt avundsjuk på blomsterkrängaren med tordönsstämman på Lidköpings torg. Vet att Frälsningsarméns musikkår ibland vägrar spela på torget för att slippa bli överröstade av gaphalsen.
Spännande så det förslår
Nu laddar jag för kvällens stora begivenhet nämligen det klassiska traktorracet i Binneberg/Odensåker. Tillsammans med uppskattningsvis ett par tusen andra entusiaster skall vi kolla vem av dessa fantastiska traktorförare som lyckas ta hem årets mästerskap. Att det blir en kamp på kniven är säkert, det brukar inte sparas på krutet då det gäller att erövra denna åtråvärda titel. Både förare och material får bekänna färg om man säger så.
Kommentarer
Trackback
