Skit med Sverige och världen
Skönt att vara på plats där det händer igen. Några dagar bland snödrivor och en hoper hojtande skidåkare gör att det på nåt sätt känns tryggt att vara tillbaks i vardagens lunk. En lunk där alla möjliga lokala tyckarförmågor ser till att lunken egentligen blir till en galoppsträcka emellanåt. Alla bara måste ge sin syn på det kommunala styret, idrottens roll i stan, hur skogen skall skötas, cykelvägarnas underhåll, ja i stort sett allt som det går att ha åsikter om.
Kjell tvivlar på industrins framtid....?
Ser att Socialdemokratiska Arbetarkommun i Lidköping haft årsmöte. Lugnt och fint, inga diskussioner enligt Kjell Hedvall. Kommunalrådet gör ändå några uttalanden i Lidköpingsnytt som får mig att haja till en aning. Bland annat så har han, liksom de flesta beslutsfattare, tappat tron på svensk industri då han påstår följande: "Det är tjänstesektorn i alla dess former som framtiden ligger i. Industrijobben som försvinner nu kommer aldrig tillbaka?"
Hoppas att frågetecknet på slutet betyder att han inte är säker, det vore i så fall förödande om industrin inte skulle hämta sig ur den nuvarande lågkonjunkturen. Att fordonsindustrin går på knäna vet vi men att detta skulle innebära att vi lägger oss platt som industrination tycker jag låter som en domedagsprofetia. Tvärt emot vad vi behöver höra just nu så har det tyvärr blivit allt för vanligt att basunera ut allsköns negativa kommentarer, ingen pratar längre om framtiden som nånting att vänta på, vi kommmer tydligen att drunkna innan livbojarna kommer i vattnet. Att livbojarna dessutom är av typen "tjänstesektor i alla dess former" tror jag tyvärr inte på, vi kommer även i fortsättningen att behöva de allra flesta av alla sparkade industriarbetare inom industrin. Hoppas alltså att Kjell Hedvall har fel i sin dystra profetia, att han liksom vi andra trots allt kommer att få uppleva ännu en uppgång som ser till att Sverige och världen i övrigt kommer i balans både ekonomiskt och miljömässigt, att produktionsapparaten så sakta rullar igång och att vi på nytt hittar en framtidstro.
Arbetslinjen kanske vore nåt för dessa oduglingar...
Kanske dags för alliansen att visa hur deras omtalade arbetslinje skall skapa dessa jobb. Det var ju tämligen enkelt att slå sig för bröstet då allt rullade på, nu är det besynnerligt tyst, inte ett ord om arbetslinjen, inte ett ord om utanförskapets elände, inte ens Littorins dumdryga nuna syns särskilt ofta i rutan, han sitter förmodligen tillsammans med Maud Olofsson och smider planer på hur man skall lyckas slå sönder LAS och skapa än mer oro på arbetsmarknaden. Möjligen kanske dessa två arbetarfiender gör kortare avbrott i LAS-saboterandet för att diskutera hur mycket man skall höja bensin och dieselskatten. Det gäller ju att skapa så mycket jävelskap som möjligt för den lilla människan och på det sättet få chansen att klia den europeiska storfinansen på ryggen.
Kjell tvivlar på industrins framtid....?
Ser att Socialdemokratiska Arbetarkommun i Lidköping haft årsmöte. Lugnt och fint, inga diskussioner enligt Kjell Hedvall. Kommunalrådet gör ändå några uttalanden i Lidköpingsnytt som får mig att haja till en aning. Bland annat så har han, liksom de flesta beslutsfattare, tappat tron på svensk industri då han påstår följande: "Det är tjänstesektorn i alla dess former som framtiden ligger i. Industrijobben som försvinner nu kommer aldrig tillbaka?"
Hoppas att frågetecknet på slutet betyder att han inte är säker, det vore i så fall förödande om industrin inte skulle hämta sig ur den nuvarande lågkonjunkturen. Att fordonsindustrin går på knäna vet vi men att detta skulle innebära att vi lägger oss platt som industrination tycker jag låter som en domedagsprofetia. Tvärt emot vad vi behöver höra just nu så har det tyvärr blivit allt för vanligt att basunera ut allsköns negativa kommentarer, ingen pratar längre om framtiden som nånting att vänta på, vi kommmer tydligen att drunkna innan livbojarna kommer i vattnet. Att livbojarna dessutom är av typen "tjänstesektor i alla dess former" tror jag tyvärr inte på, vi kommer även i fortsättningen att behöva de allra flesta av alla sparkade industriarbetare inom industrin. Hoppas alltså att Kjell Hedvall har fel i sin dystra profetia, att han liksom vi andra trots allt kommer att få uppleva ännu en uppgång som ser till att Sverige och världen i övrigt kommer i balans både ekonomiskt och miljömässigt, att produktionsapparaten så sakta rullar igång och att vi på nytt hittar en framtidstro.
Arbetslinjen kanske vore nåt för dessa oduglingar...
Kanske dags för alliansen att visa hur deras omtalade arbetslinje skall skapa dessa jobb. Det var ju tämligen enkelt att slå sig för bröstet då allt rullade på, nu är det besynnerligt tyst, inte ett ord om arbetslinjen, inte ett ord om utanförskapets elände, inte ens Littorins dumdryga nuna syns särskilt ofta i rutan, han sitter förmodligen tillsammans med Maud Olofsson och smider planer på hur man skall lyckas slå sönder LAS och skapa än mer oro på arbetsmarknaden. Möjligen kanske dessa två arbetarfiender gör kortare avbrott i LAS-saboterandet för att diskutera hur mycket man skall höja bensin och dieselskatten. Det gäller ju att skapa så mycket jävelskap som möjligt för den lilla människan och på det sättet få chansen att klia den europeiska storfinansen på ryggen.
Kommentarer
Trackback
