Vad var det jag sa....!
Tidigt i morse hade jag tänkt över den svenska Melodifestivalens bidrag och utfall och skickade givetvis iväg mina synpunkter via bloggen till alla som ville ta del av min visdom. Rätt låt vann, sa jag självsäkert och gav samtidigt Måns Zelmerlöw, eller rättare sagt hans skitlåt en spark i ändan. Efter att ha läst kvälls..., ursäkta morgontidningarna är det bara att ödmjukt konstatera att deras skrivande musikprofeter har precis samma uppfattning som jag. Inte alltid vi har samma uppfattning men nån gång lyckas det att bli vän med musiketablissemanget i ett av världens mest produktiva låtskrivarländer.
Denna sida fram om man inte gillar låten "la voix"
Min euforiska upprymdhet hade behövt en väl fungerande fallskärm under eftermiddagens diskussion med mina barnbarn. Efter en väl genomtänkt strategi och en likaledes genomtänkt inledning på min presentation av tävlingsresultatet blev det tvärstopp. Ungdomarna med Amanda i spetsen stack hål på min beskrivna upprymdhet utan att ta den minsta hänsyn, det var enligt henne en så "dålig", ja i alla fall annorlunda låt som vann "att den säkert kan vinna finalen i Moskva". Att låten enligt mitt tycke dessutom är bra kanske gör att vi kommer att plocka med oss pokalen hem från Moskva, det vore nåt det för en mezzosopran som normalt håller till i de finare salongerna.
"Att den säkert kan vinna finalen i Moskva". Ja så säger hon faktiskt, den är så annorlunda att den säkert kan vinna. Innan min uppblåsta ballong spricker hinner jag ändå med att tänka till en kort sekund. Kanske har hon trots allt rätt, för en gångs skull så slipper vi detta vanliga mesiga popdravel vi skickat under ett antal år, ett popdravel som vi odlat till en slag kult i Sverige under senare år och fortsatt att skicka iväg som det bästa vi har att erbjuda. Som exempelvis Måns Zelmerlöw dussinlåt, nej tjoglåt som tack vare publikums röstande hamnade i musikens soptunna.
Att vi har mycket bra musik i Sverige är ett faktum men att vi även producerar en massa skit fick vi som vanligt bevisat i Melodifestivalen 2009. Samma låtskrivare varje år, precis som om det bara är några få genier som klarar att tåta ihop en vinnande låt. Kanske mer ett bevis på att det råder en maffialik mentalitet i denna inre krets av producenter, ingen utomstående göre sig besvär. Som vanligt mitt eget subjektiva tyckande men ändå, det verkar inte vara allt för långt från verkligheten om man skådar dessa så kallade musikaliska "tävlingar".
Denna sida fram om man inte gillar låten "la voix"
Min euforiska upprymdhet hade behövt en väl fungerande fallskärm under eftermiddagens diskussion med mina barnbarn. Efter en väl genomtänkt strategi och en likaledes genomtänkt inledning på min presentation av tävlingsresultatet blev det tvärstopp. Ungdomarna med Amanda i spetsen stack hål på min beskrivna upprymdhet utan att ta den minsta hänsyn, det var enligt henne en så "dålig", ja i alla fall annorlunda låt som vann "att den säkert kan vinna finalen i Moskva". Att låten enligt mitt tycke dessutom är bra kanske gör att vi kommer att plocka med oss pokalen hem från Moskva, det vore nåt det för en mezzosopran som normalt håller till i de finare salongerna.
"Att den säkert kan vinna finalen i Moskva". Ja så säger hon faktiskt, den är så annorlunda att den säkert kan vinna. Innan min uppblåsta ballong spricker hinner jag ändå med att tänka till en kort sekund. Kanske har hon trots allt rätt, för en gångs skull så slipper vi detta vanliga mesiga popdravel vi skickat under ett antal år, ett popdravel som vi odlat till en slag kult i Sverige under senare år och fortsatt att skicka iväg som det bästa vi har att erbjuda. Som exempelvis Måns Zelmerlöw dussinlåt, nej tjoglåt som tack vare publikums röstande hamnade i musikens soptunna.
Att vi har mycket bra musik i Sverige är ett faktum men att vi även producerar en massa skit fick vi som vanligt bevisat i Melodifestivalen 2009. Samma låtskrivare varje år, precis som om det bara är några få genier som klarar att tåta ihop en vinnande låt. Kanske mer ett bevis på att det råder en maffialik mentalitet i denna inre krets av producenter, ingen utomstående göre sig besvär. Som vanligt mitt eget subjektiva tyckande men ändå, det verkar inte vara allt för långt från verkligheten om man skådar dessa så kallade musikaliska "tävlingar".
Kommentarer
Trackback
