Fördelningspolitisk smulpaj a´la Alliansen
Att många av våra gamla inte har ett fullvärdigt liv har vi kunnat följa i ett antal teveprogram på sistone. De får inte acceptabel mat, de får inte chansen att komma utanför instutiotionsväggarna eller det egna hemmet, terapiverksamhet med underhållning och annat själsstimulerande sysselsättningar ersätts med lugnande mediciner osv, osv. Samtidigt all heder åt vårdpersonalen som sliter häcken av sig, gör sitt yttersta för att de gamla skall ha det så bra som nånsin går med de knappa resurser som står till förfogande.
Ovärdig förvaring av våra gamla...
Detta är inget nytt, det har förekommit under flera år. Det nya är att det i finanskrisens spår görs ytterligare besparingar på våra gamla som under hela sitt liv sett till att bygga Sverige, kämpat och slitit för att på ålderns höst än en gång bli sittande som de hjon som många en gång betraktades som, men som de med hårt arbete för ett rättvist samhälle kunnat kämpa sig ifrån.
"Jag är beredd att betala högre skatt för att dessa gamla skall få ett värdigt liv", säger vissa som deltar i debatten. Självklart finns det många som skulle betala lite mer för att de gamla skulle få möjligheten att komma ut några gånger i veckan, att maten kunde tillagas på plats och personalen skulle ha tid att ägna sig åt sina "gäster" lite mer. Problemet är att de som har förmågan att betala skatt numera i det närmaste slipper att betala. Ingen kan väl påstå annat än att de som redan tidigare var samhällets mest bemedlade efter alliansens härjningar är de som fått ytterligare tillskott i kassan.
Här är man inte beredd att betala skatt inte....
Kanske börjar bli tjatig, men jag undrar än en gång varför så många vanliga inkomsttagare är så lättlurade att de låter sig ledas in i den borgerliga ekonomifä(å)llan än en gång. En liten dusör i form av "en tusenlapp mer i månaden" som det hette i valpropagandan inför valet har fått den vanlige löntagaren att glömma vilka som egentligen fått de stora skattelättnaderna. Höginkomsttagare, fastghetsägare med stora dyra villor i storstäder och attraktiva områden, personer med stora förmögenheter exempelvis, där har vi vinnarna. Att den där tusenlappen som delades ut med vänsterhanden till oss andra togs tillbaks med högerkardan på direkten är en annan sak som borde väcka till eftertanke, men icke. Småborgerligheten, valfriheten som vissa kallar det, har drabbat många. Återstår att se när poletten ramlar ner, när det börjar kännas i den egna plånboken. Då är "valfriheten" kanske inte längre det primära, då kommer samhällets gemensamma kaka att smaka bra igen.
Pojken med guldbyxorna...., nere
Som om inte detta lurendrejeri vore nog så tog alliansen med Borg i spetsen sats ytterligare en gång och svingade högersläggan och träffade landets pensionärer mitt i planeten. "Pensionärerna har inte så stora omkostnader", sa Borg och Odell gemensamt så där gick det bra att ta ut lite extra skatt. De behöver ju inte så mycket på äldre da´r tyckte de välbärgade grabbarna på gräddhyllan och snodde lite extra till statskassan, just för att finansiera dom på gräddhyllan. Fördelningspolitik brukar det kallas även om begreppet fått en annan innebörd med alliansens företrädare vid rorkulten.
