Varför vill vissa avskaffa schysta villkor?
Senaste veckorna har det varit mycket diskuterande i media och på olika bloggsidor huruvida kollektivavtal och fackliga överenskommelser är ett hinder för det vissa väljer att kalla "en rörlig arbetsmarknad". Att LAS (Lagen om AnställningsSkydd) skulle vara ett hinder, speciellt för våra ungdomar att komma in på arbetsmarknaden, har hos vissa blivit nånting av en sanning. Trots en massa påståenden om att lagen gör företagen bakbundna finns det knappast nån som på ett konstruktivst sätt kan precisera vad som är så hämmande. Som vanligt i dessa sammanhang blir det en massa påståenden, nästan i klass med vandringssägner, om hur fackrepresentanter styr våra svenska företag med hjälp av kollektivavtalet.
Precis vad det handlar om ..., schysta villkor
Följer på olika sätt turerna på "mitt" gamla företag SNAEurope och tycker mig kunna påstå att här finns det inga problem med varken kollektivavtalet i allmänhet eller LAS i synnerhet. Man har under senste tiden varslat, sagt upp, förkortat arbetstider och återanställt personal utan några som helst problem vad gäller avtal och överenskommelser mellan fack och företag. Just nu är det återanställning av 22 personer beroende på den orderingångsökning som gäller. Anställningen gäller visstid till mitten av december enligt platschefen Daniel Andersson vilket väl med all tydlighet visar att det inte finns några "stelbenta" regler som förhindrar överenskommelser av detta slag. Nästan som på trettiotalet när företagen hämtade de arbetare man behövde utanför företagsporten på morgonen.
Även idag går det alltså att pytsa personal ut och in med kort varsel beroende på orderingång och lönsamhet. Att en tvåpartsöverenskommelse skulle vara ett hinder för nån av parterna är i de allra flesta fall en myt, en myt som vissa enträget vill hålla vid liv. Sverige har en stark tradition av ett gynnsamt samarbete mellan arbetsmarknadens parter, ett samarbete som skapats av framsynta förhandlare med rättvisa och långsiktika mål som drivkraft. Tyvärr är väl denna samsyn på väg att spräckas, styrkeförhållandena förskjuts med hjälp av en stark lobbyverksamhet från flera företagarorganisationer.
Samhällsförändrare till det sämre...
Till och med en så elementär överenskommelse som kollektivavtalet i sin helhet är ju emellanåt nånting som vissa vill helt avskaffa. Andra går mer strategiskt till väga och vill bit för bit montera ner avtalet. En av de starkaste pådrivarna av denna förskjutning är utan tvekan Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström. Den förre riksbankschefen är en ivrig förespråkare för " en modernisering" av det svenska kollektivavtalet. Det märkliga i den så kallade moderniseringen är att alla förslag syftar till att minska inflytandet för arbetstagarna, att återskapa många av de självpåtagna "rättigheter" som arbetsgivarna hade under första hälften av förra seklet.
Vi kan väl ändå hoppas att det finns klokare och mer ansvarstagande representanter på den svenska arbetsmarknaden, representanter som fortfarande förstår värdet av samarbete och rättvisa. Jag kommer alltid att hävda att breda överenskommelser byggda på förtroende och samarbete är enda vägen till ett humant och utvecklingsbart samhälle.
