Kollektivt vansinne eller smart trafikplanering?
Nu skall jag kasta mig in i debatten om "Förbifart Stockholm", ett gigantiskt vägprojekt som kostnadsberäknats till 27 miljarder. Ett motorvägsbygge som skall lösa trafikinfarkten i storstadsregionen enligt ansvariga politiker och projektansvariga. Ett gigantiskt slöseri med skattemedel, säger andra som hellre vill bygga ut kollektivtrafiken.
Ett projekt som får kosta...
Kanske denna 27-miljarderssatsning är nödvändig, kanske pengarna hade gjort större nytta vid en utbyggnad av E20, frågorna finns där men lär knappast få nåt svar. Den sen länge diskuterade och utlovade ombyggnaden av E20, pulsådern mellan Sveriges två största städer får vänta, en närmare femtio mil lång asfalterad kostig som hackats sönder med vanlig "landsväg", 2+1 vajerväg, tvåfilig vajerväg, enfilig vajerväg, motortrafikled och vissa delar motorväg. Hastighetsgränser på 50, 60, 70, 80, 90, 100 och 110 km/h. Rena skämtet skulle man kunna uttrycka sig om eländet men tyvärr är det istället beklämmande.
Att en hårt trafikerad europaväg med i stort sett alla hastighetsgränser som förekommer i Vägverkets manual för aktsamma bilförare inte precis är nån optimal lösning i nollvisionens anda är väl inget att sticka under stol med. E20 är och kommer även i framtiden att vara en oerhört viktig förbindelselänk mellan våra storstäder vilket egentligen skulle garantera en utbyggnad med det snaraste. Efter beslutet om förbifart Stockholm för ansenliga 27 miljarder lär vi nog få vänta i minst 30 år innan det blir aktuellt att ta itu med E20.
Ett prismässigt lotteri
Ett bättre alternativ är att ta tåget säger naturligtvis den miljömedvetne. Självklart säger jag, visst kan jag ta tåget till Stockholm tur och retur, problemet är bara att jag i så fall måste bestämma mig två månader i förväg för att få ett rimligt biljettpris. SJ:s prispolitik med pris efter tillgång och efterfrågan gör att jag aldrig kan veta vad resan kommer att kosta vid olika tillfällen. Ena dagen kostar resan 1000 kronor nästa dag 1700 kronor beroende på just platstillgång och efterfrågan. Vad blir effekten av detta lotteri, jo fyra personer som skall resa tar istället bilen vilket blir betydligt billigare. Denna prispolitik anser i alla fall jag vara ett sätt att skrämma bort åtminstone sällanresenärerna, ett lotteri där vi vill kalla oss vinnare men sällan blir det.
Ett projekt som får kosta...
Kanske denna 27-miljarderssatsning är nödvändig, kanske pengarna hade gjort större nytta vid en utbyggnad av E20, frågorna finns där men lär knappast få nåt svar. Den sen länge diskuterade och utlovade ombyggnaden av E20, pulsådern mellan Sveriges två största städer får vänta, en närmare femtio mil lång asfalterad kostig som hackats sönder med vanlig "landsväg", 2+1 vajerväg, tvåfilig vajerväg, enfilig vajerväg, motortrafikled och vissa delar motorväg. Hastighetsgränser på 50, 60, 70, 80, 90, 100 och 110 km/h. Rena skämtet skulle man kunna uttrycka sig om eländet men tyvärr är det istället beklämmande.
Att en hårt trafikerad europaväg med i stort sett alla hastighetsgränser som förekommer i Vägverkets manual för aktsamma bilförare inte precis är nån optimal lösning i nollvisionens anda är väl inget att sticka under stol med. E20 är och kommer även i framtiden att vara en oerhört viktig förbindelselänk mellan våra storstäder vilket egentligen skulle garantera en utbyggnad med det snaraste. Efter beslutet om förbifart Stockholm för ansenliga 27 miljarder lär vi nog få vänta i minst 30 år innan det blir aktuellt att ta itu med E20.
Ett prismässigt lotteri
Ett bättre alternativ är att ta tåget säger naturligtvis den miljömedvetne. Självklart säger jag, visst kan jag ta tåget till Stockholm tur och retur, problemet är bara att jag i så fall måste bestämma mig två månader i förväg för att få ett rimligt biljettpris. SJ:s prispolitik med pris efter tillgång och efterfrågan gör att jag aldrig kan veta vad resan kommer att kosta vid olika tillfällen. Ena dagen kostar resan 1000 kronor nästa dag 1700 kronor beroende på just platstillgång och efterfrågan. Vad blir effekten av detta lotteri, jo fyra personer som skall resa tar istället bilen vilket blir betydligt billigare. Denna prispolitik anser i alla fall jag vara ett sätt att skrämma bort åtminstone sällanresenärerna, ett lotteri där vi vill kalla oss vinnare men sällan blir det.
Kommentarer
Trackback
