Varför är jag en sån skeptiker egentligen?
Då och då får vi lite till åren komna höra att vi är onödigt skeptiska. Det kan vara att vi är tveksamma till alla lovord över den där begagnade bilen, eller kanske oviljan att förutsättningslöst acceptera alla larmrapporter om både fågel- fisk- och svininfluensa. Vid eftermiddagskaffet idag kom ytterligare en dimension av denna skepsis fram, inte nånting att egentligen lägga nån större vikt vid men ändå, skepsisen greppade tag såpass att jag kände för att delge er mitt sätt att ta till mig information. Alltså, fram med kameran och tag plats vid datorn.
Är det nån som liksom jag ser skillnaden?
På ett vanligt kexpaket av märket Royal visar tillverkaren med bilder på paketet att de kexen skall vara riktigt smarriga med vaniljfyllning i nästan cm-tjocklek. Vad har detta med skepsis att göra undrar någon? Enkelt min käre Watson, dessa enligt paketet tjocka vaniljfyllda bakverk innehöll i verkligen en tiondel av den vaniljfyllning som man lurades (skulle luras) att tro enligt tillverkaren. Den som inte är skeptisk tidigare blir det utan tvekan med denna kaka vid kaffebordet.
Vi som varit med ett tag om man säger så, har ju haft tid på oss att råka ut för liknande lurendrejeri ganska många gånger. Detta gör att man ibland även misstror sånt som man egentligen inte skulle ha några invändningar emot, men det ligger liksom i sakens natur att vara misstänksam. Erfarenhet baserad på stigande ålder ger antagligen den grund som krävs för att utveckla en för omgivningen irriterande skepsis. Våra ungdomar vill ju i alla lägen själva upptäcka vad som gäller, de är inte alltid intresserade av våra förmaningar utan litar helst på sig själva. Det är väl i mångt och mycket detta som skapar en marknad eller i alla fall en grund för lurendrejeri. Vet av erfarenhet (där kom det igen) att en del av mina yngre bekanta ibland tvekar att berätta saker för att slippa drabbas av mitt "njae, undrar om det verkligen kan vara så", eller ännu tydligare "det tror jag inte ett ögonblick på". Så enkelt fixar jag ibland att med några korta ord totalsåga en i sig själv fin berättelse.
Men ändå, kexpaketet gör mig ändå tillfreds med att vara skeptiker. vad var det jag sa, är ganska skönt att säga ibland, eller hur? Men trots allt så är jag ju trots erfarenhet och skepsis redan lurad då jag i god tro köpte dessa smarriga kex i princip hopklistrade med dubbelhäftande tejp.
