Samarbets-coacher kanske är framtidens lösning
DAGS ATT ÖPPNA VERKTYGSLÅDAN OCH LÄGGA TILL FLER FÄRGER PÅ DEN POLITISKA DEBATTPALETTEN.
Följer den i vissa fall infekterade lokala politiska debatten och förvånas allt oftare över hur polariserad den blivit. Det är antingen svart eller vitt, alla gråtoner däremellan verkar ha försvunnit hos de flesta debattörer. Visserligen är det ett ganska litet antal återkommande åsiktsmästare med oerhört tydliga politiska sympatier vilket naturligtvis gör att åsikterna blir utpräglat stereotypa och stelbenta.
Allt vanligare debattform...
Vad jag dessutom tycker visar sig är att toleransen gentemot sina åsiktsmotståndare riskerar att bryta sönder hela debatten och göra den till ett plockepinn av ideologiska fraser. Precis som med den allmänna ungängestonen i samhället så riskerar argumenten från sympatisörer i alla läger att drunkna högljudda och nedlåtande kommentarer. Ingen, eller i alla fall väldigt få, bemödar sig speciellt om att kanske kolla lite bakom sin "motståndares" fasad. Kanske ta en funderar på om det möjligen kan ligga nånting vettigt i argumenten? Måste allting vara fel som "den andra sidan" framför eller föreslår? Skulle möjligen våra olika synpunkter trots allt kunna jämkas samman till en lösning som tilltalar det stora flertalet?
Många frågor men hittills alldeles för få svar. De ideologiska hindren verkar vara högre än nånsin, det känns som att alla är mer rädda om sin politiska framtoning än om vilka reella resultat som skulle kunna uppnås. Har en känsla av att våra kommunpolitiker på 50-60-70-talen på nåt sätt hade en större tolerans då det gällde att gemensamt åstadkomma en förbättrad kommun. Detta trots skarpa partiskillnader i Sveriges riksdag. Men det kanske till stor del handlade om just detta med en mjukare umgängeston rent generellt.
Kanske handslaget är den bästa och mest framkomliga vägen...?
Många spekulationer men ändå med en seriös eftertanke. Om alla försökte lätta på förlåten en aning och kika in bakom motståndarens kulisser så kanske det skulle gå att skapa ett samhälle där betydligt fler vore delaktiga. Just avsaknanden av delaktighet i samhällsutvecklingen riskerar att ta död på både arbetsglädjen och demokratin.
