"Fel" politisk åsikt kan kosta mer än man trodde

Tittade på tevenyheterna ikväll halvåtta och måste erkänna att jag drog på munnen en aning. På grund av Sveriges svaga ekonomiska utveckling så sänks garantipension under 2010 för 1 400 000 pensionärer med 1% samtidigt som regeringen fortsätter med det högre skatteuttaget på pensionsinskomster jämfört med inkomst på arbete. 

                                                  
        Reinfeldt flankerad av Littorin och Holger Gustavsson efter sänkningen av pensionerna


Det som kändes lite komiskt trots eländet var då de intervjuade en äldre dam som var bedrövad över att tvingas ytterligare sänka sin standard med ett antal hundralappar varje månad. Visserligen hade hennes make lite högre pension än hon själv så de skulle väl klara även detta men hon var ändå riktigt besviken. Som avslutning berättades i reportaget att hon varit aktiv i Moderaterna under alla år vilket gjorde att jag inte kunde låta bli att le en aning. Nu hade alltså den Moderata politiken hunnit ikapp damen. Hon tillhörde inte den kategorien som kunnat spara och "se om sitt hus" men ändå hade hon varit högerpartiet trogen under alla år. 

1 januari 2010 fick hon ta emot medaljen för sitt trogna medlemsskap i Högerpartiet, sänkt pension och dessutom fortfarande högre skatt per intjänad krona än de arbetare som nu skall se till att hålla landet vid liv. Hon var riktigt besviken och upprörd. Hoppas bara att hon sent omsider fick sig en tankeställare och förstår hur den politiska strukturen ser ut och vad maktfördelningen innebär i "verkligheten" som det brukar heta då våra politiker skall försöka få oss "vanliga människor ute i landet" eller de "vanliga människorna ute i stugorna" att förstå deras omtanke om just dig och mig och alla andra.

Under valåret 2010 vågar jag inte tänka på vad viktig just jag kommer att vara, hur nödvändig just jag är i ett framtida samhälle oavsett vem som får chansen att sätta sig på regeringstaburetten. Det känns nästan som framtiden hänger på just mig, det är jag som är utsedd, jag som måste rösta, jag som blir tungan på vågen, jag som kan avgöra hela valet. Herregud vad har jag ställt till med? Klarar jag verkligen pressen? Tveksamt, kanske bäst att ta timeout, sluta tänka på val eller politik överhuvudtaget. Värt att fundera på?   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0