Insnöade torghandlare och bilister
Idag är det en minnesvärd dag i flera avseenden. Den största av händelser är självklart att den 27/1 är Förintelsens minnesdag, en dag att begrunda och minnas både med fasa och eftertänksamhet.
Så här är vi vana att se vårt stora salutorg...
Utan att på nåt sätt göra jämförelse med digniteten kan jag konstatera att jag idag upplevde nånting som jag inte kan minnas jag varit med om förut. Inte ett enda torgstånd förutom fiskhandlaren fanns på Lidköpings torg idag. Finns det nån som kan dra sig till minnes att detta anrika försäljningstorg varit helt tomt en onsdag? Jag kan det inte och blev därför så oerhört förvånad. Att SMHI så till den milda(?) grad kan styra våra vanor är nästan skrämmande, det räcker tydligen med att man går ut med en "klass 1-varning" så vågar inte ens den mest härdade knalle ge sig ut på vägarna.
Problem med väghållningen... på flera sätt
Som en av mina åkeribekanta brukar uttrycka det: Det bästa med SMHI-varningar för snöoväder är att det blir framkomligt på vägarna, vilket egentligen innebär att då stannar den osäkre personbilisten hemma vilket gör att den tunga trafiken trots allt fungerar även om det kommer mycket snö. Ja, till vissa delar förstås, många utländska åkare med dåliga sommardäck på semitrailers och chaufförer utan vinterrutin ställer till det men det är en annan och ur säkerhetssynpunkt betydligt allvarligare fråga. Definitivt nåt för trafiksäkerhetsfrämjande organisationer att ta itu med. Men det handlar ju inte om hastighet utan snöproblem så då hamnar väl problemet i papperskorgen kan jag tänka mig.
Glader väntar på hyllningarna.....
Imorgon gör vi gemensam sak, vaknar tidigt, ställer oss i givakt vid sängkanten och hurrar för Hans Majestät Konung Karl XVI Gustaf som har namnsdag minsann. Jag tror nog ändå jag struntar i givakten och hurrar enbart för min grabb Karl Henrik Ronny och hoppas det räcker för att samtidigt visa en återhållen euforisk royalistisk glädjeyttring.
Kommer samtidigt att tänka på furiren som förmanade sina mannar att vid det förestående kungabesöket på regementet hurra fyra gånger. "Inte en jävla gång mer" som han sa. Då kungen anlände hurrade hela plutonen hurra, hurra, hurra, hurra varefter bassen Jönsson hurrade ytterligare en gång. Efter besöket fick Jönson en sjuhelsikes avbasning av furiren men Jönsson försvarade sig med att "Jag hurrade bara fyra gånger men jag missade den första".
Så här är vi vana att se vårt stora salutorg...
Utan att på nåt sätt göra jämförelse med digniteten kan jag konstatera att jag idag upplevde nånting som jag inte kan minnas jag varit med om förut. Inte ett enda torgstånd förutom fiskhandlaren fanns på Lidköpings torg idag. Finns det nån som kan dra sig till minnes att detta anrika försäljningstorg varit helt tomt en onsdag? Jag kan det inte och blev därför så oerhört förvånad. Att SMHI så till den milda(?) grad kan styra våra vanor är nästan skrämmande, det räcker tydligen med att man går ut med en "klass 1-varning" så vågar inte ens den mest härdade knalle ge sig ut på vägarna.
Problem med väghållningen... på flera sätt
Som en av mina åkeribekanta brukar uttrycka det: Det bästa med SMHI-varningar för snöoväder är att det blir framkomligt på vägarna, vilket egentligen innebär att då stannar den osäkre personbilisten hemma vilket gör att den tunga trafiken trots allt fungerar även om det kommer mycket snö. Ja, till vissa delar förstås, många utländska åkare med dåliga sommardäck på semitrailers och chaufförer utan vinterrutin ställer till det men det är en annan och ur säkerhetssynpunkt betydligt allvarligare fråga. Definitivt nåt för trafiksäkerhetsfrämjande organisationer att ta itu med. Men det handlar ju inte om hastighet utan snöproblem så då hamnar väl problemet i papperskorgen kan jag tänka mig.
Glader väntar på hyllningarna.....
Imorgon gör vi gemensam sak, vaknar tidigt, ställer oss i givakt vid sängkanten och hurrar för Hans Majestät Konung Karl XVI Gustaf som har namnsdag minsann. Jag tror nog ändå jag struntar i givakten och hurrar enbart för min grabb Karl Henrik Ronny och hoppas det räcker för att samtidigt visa en återhållen euforisk royalistisk glädjeyttring.
Kommer samtidigt att tänka på furiren som förmanade sina mannar att vid det förestående kungabesöket på regementet hurra fyra gånger. "Inte en jävla gång mer" som han sa. Då kungen anlände hurrade hela plutonen hurra, hurra, hurra, hurra varefter bassen Jönsson hurrade ytterligare en gång. Efter besöket fick Jönson en sjuhelsikes avbasning av furiren men Jönsson försvarade sig med att "Jag hurrade bara fyra gånger men jag missade den första".
Kommentarer
Trackback
