Lärare, yrket utan status och framtid...??
"Lärarförbundet har i en undersökning utförd av Novus frågat föräldrar om deras syn på läraryrket. Bara 5 av 100 föräldrar skulle rekommendera sina barn att välja läraryrket. 7 av 10 föräldrar uppger dessutom att läraryrket har låg status."
Detta kan man läsa i Hällekiskuriren http://www.hallekis.com/ den 7 september 2011.
Lärarförbundet kör hårt, det gäller att smida medan järnet är varmt. Jan Björklund har lyckats skapa en debatt angående lärarlöner och -status där Lärarfacket naturligtvis inte har varit sena att haka på och kräver löneökningar som de själva vet ligger på en nivå som i alla fall i ett kortare perspektiv realistiskt sett är omöjlig att uppnå. Senaste utspelet handlade om 10 000 kronor per i månaden. Jag har inga svårigheter att se att lönerna skall höjas, hur mycket kan jag inte bedöma, min åsikt är ändå av akademiskt värde i sammanhanget. Men skit samma resonerar antagligen facket, det är nu vi har chansen att marknadsföra oss och jag har inga svårigheter att förstå deras strategi.
Den stora frågan är egentligen inte lönenivån utan varför en sån förfärande stor del föräldrar betraktar läraryrket som ett lågstatusjobb? Har det enbart med lön att göra? Ja, ingen tvekan att den senaste tidens mediala uppmärksamhet gällande lärarlöner har haft en stark påverkan på oponionen.
Vad som är svårare att förstå är varför så många föräldrar tycker att deras barn/ungdomar har en bättre framtid i andra yrken. Vilka jobb är det som 95 av 100 föräldrar skulle rekommendera sina barn att utbilda sig till som skulle vara mer attraktiva och statusmättade än att bli lärare? Undrar om dessa föräldrar egentligen har svaret på frågan, många har tyvärr, utan att vara simkunniga, hamnat i nån slags strömmande populistisk åsiktsflod där läraryrket måste betraktas som både statusfattigt och låglönebetonat.
Har en känsla av att lärarna skulle kunna få en betydligt mer positiv framtid, både status- och lönemässigt om de i undersökningen "tveksamma" föräldrarna kunde förmå sina ungdomar att hjälpa till att skapa denna positiva framtid. Det räcker inte med att anse att många lärare är oengagerade, inte har den sociala kompetens som krävs, inte tar sig tillräckligt tid för sina elever och en mängd andra motiveringar. Kanske dags att våga ifrågasätta andra parten i samspelet ibland. Vilka krav är rimligt att ställa på elevernas engagemang? Kanske inte alldeles enkelt för en lärare att hålla motivationen på topp om inte eleverna är motiverade.
Vet att detta är en känslig fråga. Därför får den inte glömmas bort eller slätas över vilket ofta är fallet. Våga ta debatten och hjälp på så sätt till att skapa en skolmiljö som på sikt kanske kan få fler föräldrar att rekommendera sina barn att välja läraryrket. Hoppas de föräldrar som ingått i Novus undersökning har ett antal bra förslag på "högstatusarbete" då deras ungdomar skall ut i arbetslivet så de slipper ägna sig åt det lågstatusbetonade läraryrket. Kanske till och med bättre med arbetslöshet!
Detta kan man läsa i Hällekiskuriren http://www.hallekis.com/ den 7 september 2011.
Lärarförbundet kör hårt, det gäller att smida medan järnet är varmt. Jan Björklund har lyckats skapa en debatt angående lärarlöner och -status där Lärarfacket naturligtvis inte har varit sena att haka på och kräver löneökningar som de själva vet ligger på en nivå som i alla fall i ett kortare perspektiv realistiskt sett är omöjlig att uppnå. Senaste utspelet handlade om 10 000 kronor per i månaden. Jag har inga svårigheter att se att lönerna skall höjas, hur mycket kan jag inte bedöma, min åsikt är ändå av akademiskt värde i sammanhanget. Men skit samma resonerar antagligen facket, det är nu vi har chansen att marknadsföra oss och jag har inga svårigheter att förstå deras strategi.
Den stora frågan är egentligen inte lönenivån utan varför en sån förfärande stor del föräldrar betraktar läraryrket som ett lågstatusjobb? Har det enbart med lön att göra? Ja, ingen tvekan att den senaste tidens mediala uppmärksamhet gällande lärarlöner har haft en stark påverkan på oponionen.
Vad som är svårare att förstå är varför så många föräldrar tycker att deras barn/ungdomar har en bättre framtid i andra yrken. Vilka jobb är det som 95 av 100 föräldrar skulle rekommendera sina barn att utbilda sig till som skulle vara mer attraktiva och statusmättade än att bli lärare? Undrar om dessa föräldrar egentligen har svaret på frågan, många har tyvärr, utan att vara simkunniga, hamnat i nån slags strömmande populistisk åsiktsflod där läraryrket måste betraktas som både statusfattigt och låglönebetonat.
Har en känsla av att lärarna skulle kunna få en betydligt mer positiv framtid, både status- och lönemässigt om de i undersökningen "tveksamma" föräldrarna kunde förmå sina ungdomar att hjälpa till att skapa denna positiva framtid. Det räcker inte med att anse att många lärare är oengagerade, inte har den sociala kompetens som krävs, inte tar sig tillräckligt tid för sina elever och en mängd andra motiveringar. Kanske dags att våga ifrågasätta andra parten i samspelet ibland. Vilka krav är rimligt att ställa på elevernas engagemang? Kanske inte alldeles enkelt för en lärare att hålla motivationen på topp om inte eleverna är motiverade.
Vet att detta är en känslig fråga. Därför får den inte glömmas bort eller slätas över vilket ofta är fallet. Våga ta debatten och hjälp på så sätt till att skapa en skolmiljö som på sikt kanske kan få fler föräldrar att rekommendera sina barn att välja läraryrket. Hoppas de föräldrar som ingått i Novus undersökning har ett antal bra förslag på "högstatusarbete" då deras ungdomar skall ut i arbetslivet så de slipper ägna sig åt det lågstatusbetonade läraryrket. Kanske till och med bättre med arbetslöshet!
Kommentarer
Trackback
