Maud, självgodhetens röst i Sverige
Tittade på SVT och Skavlan ikväll. Som vanligt gäster som engagerade, Magnus Uggla till exempel, en underfundig krumelur som roade.
Norsk skidåkerska som log och skrattade åt allt som sades tillsammans med en norsk konstnär som fick oss att tänka till. Dessa landsgrannar föregick den verkliga skrattmadamen, Maud Olofsson i egen hög person. Maken till självgod kärring går inte att finna i denna värld, hon fullständigt vältrade sig i sin egen förträfflighet och målade ut alla andra som härskare och översittare. Utom Reinfeldt naturligtvis som hon aldrig upplevt som nån härskare. Tacka fan för det när hon inte gjort annat än smilat och nickat sig till både en och två whiplaschskador vid sidan om denne idol.
Gud bevare mig för denna så irriterande lismande människa, jag står inte ut som ni märkt vid det här laget. Som Magnus Uggla sjunger; "Jag mår illa...". Förresten, Uggla såg inte heller speciellt road ut då Maudan trampade på som värst i sin egen dynghög av självupptagenhet.
Ja, va bra!
Jag satt här lite trött och allmänt "sleten" och hade svårt att riktigt få tag i mina tankar kring denna kompromissmänniska som har svikit var enda j-a vallöfte och kompromissat bort C-partiets sk ideologi i sin iver att "hålla ihop". Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, det enda parti som vunnit på det här är M. Små borgarna har ju raderat bort sig själva och nu måste det bytas partiledare i vartenda ett, för att få lite mediafokus.
Tack och lov (?) så måste även M börja kompromissa med div partier för att vara säkra på att få igenom sina förslag. "Fan må ta" alla oheliga allianser, nu och i all framtid.
En röst, ska vara en röst på något som gäller i fyra år.
I-M
Visst är dessa oheliga allianser ett svek mot väljarna. Hoppas 2010 var sista gången vi tvingades uppleva skiten.
//R
