ronson

Vad är egentligen en stadsjeep? Ett uttryck som mest förknippas med stora bränsleslukande bilar oavsett om de används i sta´n eller på landet. Vad är en bränsleslukande bil egentligen? Är det en Toyota Corolla som jag själv kör eller är det exempelvis en Volvo XC90, alltså Volvos största personbilsvariant? Många frågor som det inte går att svara entydigt på, däremot går det att avfärda vanföreställningen att alla stora bilar är miljöbovar.

                          
                                       Vilken är miljöbäst, ja det var frågan...?

Min Toyota sörplar i sig runt 0,7 l/mil om jag kör normalt, en Volvo XC90 diesel drar under 0,5 l/mil vid normal körning. Vilken är då mest miljögrisig om man uttrycker det så? Ja det kan man fråga sig, Sverige har ju på alla sätt försökt få diesemotorn att framstå som miljögris och därmed försöka skatta bort den ur sortimetet medan övriga Europa ser dieselbilarna som ett utmärkt alternativ till bensinbilar. Vad är egentligen rätt, den moderna dieselmotorn har ju helt andra egenskaper ur reningssynpunkt än tidigare men detta verkar inte ha fallit beslutsfattarna på läppen.

Sverige går sina egna vägar då det passar, annars går det bra att följa övriga Europa, ja, ja det är väl som vanligt bara att acceptera.

Flyttlasset går mot Filsbäck! Låter lite drastiskt men är inte fullt så allvarligt. Vi tänker nog bo kvar i sta´n även i fortsättningen men flyttar idag ut till Filsbäcks camping inför första- majhelgen. Det verkar ju bli väder som är anpassat för uteliv så det är bara att hoppas SMHI har rätt den här gången. Kom gärna förbi en sväng.

                             

Vi står och faller med våra tekniska landvinningar. Alla, nåja väldigt många i alla fall, klappar händer och jublar över de senaste tekniska framstegen. Själv kunde jag idag konstatera att det hänt en del vad gäller teveapparater, boxar och andra attiraljer för att kunna tillgodogöra sig det digitala utbudet på tevehimlen.

                            
                                      Mycket grejer för att se på teve

Köpte förra året en digitalbox för runt 600 kronor för att över huvud taget kunna använda den gamla husvagnsteven efter införandet av de digitala sändningarna. Betänk att detta var FÖRE finanskrisen och den numera näst intill genanta kronkursen. Köpte idag jag en Philips 19" platteve med inbyggd digitalbox till husvagnen och betalade knappt två och ett halvt tusen, alltså en teve för under tvåtusen spänn om man borträknar boxen. Detta kallar jag för teknisk och SAMTIDIG ekonomisk utveckling.

Skulle detta överföras till ICA, COOP, Hemköp och allt vad våra matvarujättar heter så skulle ett kilo fläskfile kosta 20 kronor och en liter mjölk 3,50! Där är det tyvärr skillnad, det finns fortfarande femton led i distributionskedjan som vill ha sin del av kakan samtidigt som handlarna själva inte är uppseendeväckande dåligt betalda för att än en gång använda en lite raljerande ton. Men som vanligt i dessa sammanhang är det lönerna som får ta smällen, lönerna som för den vanlige butiksanställde ändå inte gjort några stora glädjesprång de senaste åren precis. Löneökningen ligger väl ungefär på samma ökningstakt inom elektronikhandeln om inte annat. 

                                   
                                 Modernt sätt att sparka personal

Då är vi inne på nästa fråga, den relativa nyheten med att prisscanna varor i livsmedelsaffärerna. Ett alldeles utmärkt alternativ till den vanliga kassahanteringen, men då kommer frågan, vem  tjänar egentligen på detta?
-Jag som konsument? 
-Den anställde i affären?
-Affärsinnehavaren?
-Affärsorganisationen (ex. ICA, COOP, Hemköp)?

Min slutsats blir självklart att jag som konsument inte tjänar ett nickel på denna innovation vilket borde vara det primära. Den da´n det visar sig på mitt kassakvitto att jag gjort jobbet som tidigare gjordes av en anställd då skall jag börja scanna. Teknikutvecklingen har gjort att det är "spännande" och lite hippt att vara med i utvecklingen. Själv är jag en av de där som gillar att vara med där det händer på teknikfronten, men inte nu. Visserligen kan jag bidra till mindre monotont kassaarbete för en anställd men risken är självklart att detta samtidigt riskerar att de bli utan sina jobb. Detta oavsett att handlarna menar att personalen inte riskerar att plockas bort, de kommer istället att användas till andra uppgifter. Skitsnack säger jag, det gäller väl att denna tekniska investering ger något igen, då är det enbart personalresurser som räknas. Inbilla mig inte att handlarna gör detta för mig som kund, jag får trots allt inte en krona för att jag gör jobbet som tidígare utfördes av de anställda. 

Argumentet att "detta är ju så enkelt, jag slipper ju plocka varorna up och ner på bandet" är så in i h-e dåligt, det handlar ändå om att plocka några prylar kanske en gång i veckan. Nej sanningen är att man spelar på att det är spännande, innovativt och lite inne. Som sagt, när det visar sig på MITT kvitto, inte på handlarns bankkonto, då skall jag börja scanna!

Hört talas om Amanda Larsson? Amanda är mitt äldsta barnbarn som vigt sitt unga liv åt hästar. Från treårsåldern fram till femton-sexton har det varit ponnyer som gällt, framgångsrikt tävlande upp till nationell nivå. Senare är det stor häst som gällt och där har det varierat med framgångarna, vissa stunder har det gått bra andra mindre bra. Det är tufft att slå sig in i vuxenvärlden även då det gäller denna sport.

                      
                     Amanda på Cherry Lou, ganska lik Valpolicella

Därför är det riktigt kul att skriva lite om hennes ena unghäst, fyraåriga stoet Valpolicella (Ella) med galoppblod i ådrorna, en häst som Amanda håller på att introducera i hoppvärlden, med viss framgång dessutom. Har tidigare gjort några felfria rundor och följde upp detta med två jättefina nollrundor idag vid tävlingar hos Nuntorps Ridklubb. Ett spännande löfte utan tvekan, bara att fortsätta gå varsamt fram, det är trots allt en fyraåring så det gäller att skynda långsamt. Amanda är i alla fall riktigt glad över Ella och de kommer att leverera framöver, var så säkra säger morfar och hoppas naturligtvis på framtiden.

Ytterligare en unghäst går i hagen och väntar på sin tur att få visa upp sina fina hoppgener. Tvååriga South Africa, eller Bäbis i dagligt tal skall bli otroligt spännande att följa, kan bli nåt stort, har definitivt de rätta förutsättningarna. Men det dröjer ju än ett par år innan det är dags att börja visa sina första talanger.

                                  
                         Yngsta löftet Molly med Myran

Ännu ett familjelöfte tävlar imorgon, då är det nämligen dags för minstingen i hästfamiljen att göra debut i tävlingssammanhang. Molly, fem och ett halvt,  har visserligen tävlat tidigare men inte i dessa sammanhang. Hon skall tillsammans med sin B-ponny Myran se till att försvara familjen Larssons färger vid tävlingar på Kyrkobacka ridanläggning. Jag kommer självklart att sitta på läktaren och hålla tummarna på samma sätt som jag i alla år gjort då Amanda tävlat runt om i Sverige.

En liten avslutande kuriosagrej. Vid tävlingar för några år sedan, tror det var i Kungsbacka, filmade jag som vanligt en av klasserna med Amanda. Ibland blir det fel, Amanda red passivt och jag kommenterade samtidigt med filmandet ungefär med dessa ord: Men rid på för h-e!

Problemet var bara att Amanda visade filmen i skolan och alla, både elever och lärare fick sig ett gott skratt trots det grova språket.

Helgen kommer att bjuda på varmt och soligt väder enligt SMHI. Finns det nånting som engagerar så som vädret, hade vi inte vädret att ha synpunkter på så skulle det bli ganska tyst, vädret är ju den stora räddningsplankan då konversationen går trögt. Dessutom går det inte att överklaga till SMHI, i alla fall får vi inget gehör för detta.

                
                                Vädret går inte att överklaga.... som tur är

Det var väl en fyndig inkörsport till dagen ämne, överklaganden. Nämn exempelvis vindkraft, seniorboende, strandskydd, bygglov och ytterligare några laddade ord så garanterar jag att ingen blir stående med tunghäfta. Synpunkterna vad gäller dessa ämnen är nästan lika många som dem man pratar med, åsikterna går isär om man uttrycker det lite milt.

                                   
                                               Måste överklagas.....
 
Vindkraften har ju varit på tapeten under en längre tid och jag kan inte tänka mig att en enda vindsnurra har byggt utan att ärendet först passerat genom överklagandeapparaten. Att vi har möjligheten att påverka är naturligtvis bra ur de de flesta synvinklar, däremot är det väl inte alltid att den klagande egentligen skulle behöva ta till sin rätt, det blir i vissa fall mer en prestige- än faktabaserad klagan. Undrar dessutom varför vindkraftverk av vissa kallas för VINDMÖLLA? Mig veterligt är mölla detsamma som kvarn, alltså en vindmölla är en väderkvarn. Kanske att vindkraftbolagen inte har rent mjöl i påsen och att det är därför det kallas för mölla, en ny tanke att fundera över.

Läser att det segslitna ärendet med svartbygget av ett lusthus vid Ullersund nu är avgjort. Efter en mängd turer i olika domstolsinstanser får makarna Träff i efterhand det bygglov som man struntade i, förlåt, glömde att söka. Domstolen har nu givit makarna dispens från strandskyddet och den senaste tvistefrågan i byggnadsnämnden var vilken avgift man skulle ta ut för det i efterhand lämnade bygglovet. Majoriteten ville att bygglovet skulle kosta 4 x normal avgift, alltså runt 7500 kronor medan allianspartierna tyckte det räckte med normal avgift efter "allt besvär kommunen åsamkat makarna Träff".  

Återigen visar borgarpolitiken på att det är skillnad på skit och pannkaka. Den som "är nånting" i samhället skall tillåtas, ja i vissa fall uppmuntras att använda sig av ett eget regelverk. Likhet inför lagen har aldrig funnits, det trista är att skillnaderna är på väg att bli ännu större, att pengar är makt är ingen hemlighet, däremot är det mer överraskande att man numera så tydligt visar att så är fallet.

Hoppas inte detta ärende får nån prejudicerande verkan, i annat fall är det bara att ha en "ekonomisk och social ställning", bygga på strandskyddat område, säga sig "glömt" att söka bygglov, betala en förhöjd avgift och njuta av tillvaron. Även här kan man tala om att inte ha rent mjöl i påsen. Kanske det går att göra på samma sätt med vindkraftverk, strunt i gällande regler, bygg på!  

Med våren kommer alla självpåtagna trafikexperter fram ur vinterdvalan. Bara att konstatera att dessa trafikens känselspröt verkar ha samlat på sig en mängd kunskap och erfarenhet under årets mörka månader som till varje pris måste delges omgivningen. Här har ni en av dessa, jag presenterar gärna med mina åsikter, de kan väl åtminstone skapa debatt.   

Inte minst i vår uppskattade och debattglada nättidning Lidköpingsnytt.nu är det just nu full fart. Oavsett vilken inställning vi har till våra politiker, Vägverket, polisen eller andra ansvariga för trafiksituationen så verkar alla veta exakt vad som bör göras, eller hur vi skall uppföra oss i trafiken. 

                                                     

Olyckor beror inte på vägen, enbart på trafikanternas ouppmärksamhet, hävdar nån och hänvisar med övertygelse till sin egen fantastiska förmåga att med suverän uppmärksamhet färdas på vägen och därmed undvika olyckor. Själv vet jag av erfarenhet att det är betydligt mer komplicerat än så, inte ens den mest begåvade trafikant garanteras nån slags immunitet mot olyckor. Tyvärr händer det olyckor då man minst anar det, kanske inte beroende på en själv utan på att man helt enkelt är på fel plats vid fel tillfälle.

Det är denna enkla insikt som gör att den verkligt begåvade trafikanten inser sin begränsning, en insikt som i sin tur gör att man hoppas på att Vägverket använder sina snålt tilltagna resurser på ett sätt som skapar en trafikmiljö där den "mänskliga faktorn" får mindre påverkan, ett misstag skall inte behöva bli så kostsamt, varken mänskligt eller ekonomiskt, en förlåtande trafikmiljö som det så vackert heter.

                                                  

Som vanligt när det handlar om ekonomi så är det prioritering som gäller. Där kommer problemet, den nuvarande pri-ordningen hos Vägverket verkar handla om vilken kommun som är villig att "förskottera" pengar för vägbygge. Ett förskott brukar betyda att man senare får tillbaks avsatta medel, kommer verkligen Vägverket att i framtiden bli stadda vid kassa  för att återbetala? Självklart inte, Götene kommun exempelvis kommer aldrig att se röken av utlånade pengar, lurade av staten så det sjunger om det samtidigt som man med motorvägsbygget ser till att trafiken "går värdshus förbi". Dubbel nit, det kritiserade Arn-projektet är bara en fis i universom jämfört med E20-bygget vad gäller försnillade kommunala medel.

Sanningen kan vara tuff, speciellt om denna sanning kryper innanför skinnet på den det berör. Att närmare 400 000 personer i Sverige lever på vad vi normalt kallar socialbidrag är inget annat än en svidande brännblåsa i det svenska trygghetssamhället.  

                                                             
                             Jessica Ritzén har rört om i de finare salongerna

Därför har det varit befriande att läsa Jessica Ritzéns blogg Aftonbladets fattigblogg.se där hon under en månad levt på socialbidrag och redovisat dag för dag hur hennes tillvaro sett ut. Det som är ännu mer intressant att ta del av är Aftonbladets sammanställning av synpunkter på Jessicas tuffa månad. Kolla här:
-Fredrik Reinfeldt (M) har inte gått att nå.
-Jan Björklund (FP) har inte gått att nå.
-Göran Hägglund (KD) avstod att kommentera.
-Maud Olofsson (C) tycker det är bra att man "uppmärksammar" människor som lever med små margianaler.
-Mona Sahlin ser med oro på hur de rikaste drar ifrån, och hur ensamstående, unga och många pensionärer släpar efter.
-Peter Eriksson (MP) tycker det är "obehagligt att  vi som har det bra ställt får det ännu bättre medan massor av människor slås ut".
Lars Ohly (V) säger att "det är bra att detta uppmärksammas när borgerliga politiker svamlar om bidragsberoende"

Johan Croneman, journalist på DN (tidningen med näsan i vädret) anser att "bloggen är en skam i Aftonbladets moderna historia...//.. en Emil i Lönneberga-journalistik, ett sagoberättande". Det är väl tur att han slipper befatta sig med sånt trams på "sin" tidning, där har man ju fullt upp med att klappa storfinansen på ryggen och avstår gärna att befatta sig med fattigsverige i "sagoform".

Expressens Karin Olsson hånskrattar åt Jessica som "leker fattig" som hon uttrycker det. Vem blir egentligen förvånad, den blaskan har väl sällan eller aldrig behövt bry sig om annat än att försöka överleva.

Är det nån som ser mönstret i sammanställningen ovan? Borgerligheten rycker på axlarna åt ett seriöst försök att komma inpå ett av vår tids stora samhällsproblem, fattigdomen. Att deras företrädare försöker sopa problemet under mattan är väl inte speciellt överraskande, hur skulle det se ut om man erkände att skillnaderna mellan rika och fattiga ökat med oroväckande fart under de senaste två åren? Det skulle ju fullständigt vända upp och ner på den bild de försöker måla upp, bilden av en alliansregering som ser till allas bästa. Det mest beklämmande i sammanhanget är att alltför många ännu inte insett hur det står till, man tror fortfarande att allianspolitiken är ett slags lyckohjul där alla är vinnare. För sent skall syndar´n vakna heter det, hoppas syndar´n vaknar i tid den här gången.

                                                             
                         Att kalla detta för "spektakel" är att underkänna sig själv och sin historia

Skall bli intressant att följa första-maj-talen, skall oppositionen försöka gömma bort Vanja Lundby-Wedin-affären och satsa offensivt på att visa vad den orättvisa allianspolitiken egentligen betyder? Skall man möjligen plocka fram sina egna idéer om hur framtiden bör hanteras? Kommer man möjligen att satsa på att få oss deprimerade förlorare att återigen känna framtidstro? Hur som helst så ser jag inte denna traditionella manifestation som ett "spektakel" som en debattör kallade det. Att respekten för traditioner är på väg att raseras är varken nytt eller överraskande, däremot är det oerhört deprimerande att upptäcka att allt fler frångår sina ideal enbart för att berika sig själva i det korta perspektivet. "Sköt dig själv och skit i andra", ett talesätt som aldrig varit mer aktuellt än nu!

Kalifornien och ett antal andra amerikanska delstater föreslår att marijuana skall legaliseras. "Det skulle ge oss möjlighet att beskatta denna drog på samma sätt som alkohol och tobak" säger ansvariga för förslaget och påpekar att detta skulle kunna dra in omkring 1,4 miljarder dollar bara till den Kaliforniska statskassan vilket skulle vara ett välkommet tillskott i en ekonomisk kärv situation.

                                           
                                           Att röka brass... en rättighet?

Detta är väl ännu ett cyniskt sätt att låta utsatta grupper "hjälpa" samhället att överleva. Samtidigt konstaterar USA enligt Wikipedia att förebyggande information på senare år gjort att man minskat användningen av cannabis hos ungdomar med 25% genom tuffare kontroller i skolor och utbredd information till ungdomar generellt. Detta är man i vissa stater ändå beredda att släppa på enbart för att "tjäna pengar", skit samma att det leder in ungdomar på drogernas Highway.

                                                 
                                      En som ändå sett grundorsaken

I sammanhanget är det intressant att höra president Obama tala klarspråk vad gäller bekämpandet av de stora och mäktiga drogkarteller som finns i främst sydamerika. Hans slutsats är att det är USA som är den stora motorn för dessa kartellers överlevnad. USA är ledande vad gäller droganvändning, landet levererar dessutom vapen till de otroligt vapenstarka drogkartellerna vilket gör dom svåra att undanröja, gerillakrigföring är ett effektivt inslag i deras sätt att försvara sina domäner och revir.

Slutsatsen av senaste tidens information angående legaliserad droganvänding blir att president Obama ändå försöker få USA att  erkänna landets avgörande del i problemet. Först då finns möjligheten att komma framåt i bekämpandet av dessa sydamerikanska gangstersyndikat och därmed få till en humanare värld. Inte ens jag tror att det lyckas men fan den som ger sig. Att själv ha barnbarn som förhoppningsvis avhåller sig från skiten gör att det är värt att tro på att varje land, organisation, människa gör nånting för att stoppa det "moderna"samhällets gissel.

Att kommunala beslut i alla tider har engagerat är väl ingen nyhet. Nyheten skulle väl i så fall vara att det på senare tid blivit ett mer uttalat engagemang, många gör sin röst hörd i olika medier vilket gör att våra politiska beslutsfattare "tvingas" möta sina väljare på ett öppnare sätt, förslagen granskas oftast i ett tidigare skede än förr. Kom av en händelse att bläddra i mina arkiverade nedskrivna tankar och hittade ett exempel på att vi även förr försökte påverka våra tjänstemän och förtroendevalda med skiftande resultat.  

                                       
                   Lidköping, en levande kommun med engagerade invånare

Här kommer ett utdrag:
. Hade häromdagen besök av en av kommunens tjänstemän med anledning av trafiksituationen runt företaget där jag jobbar. Ett intressant men ändå ganska meningslöst möte vill jag påstå, intressant ur den synvinkeln att vi fick bekräftat hur svårt det är att påverka makthavarna. Det finns tusen olika skäl till att komma undan, tusen olika skäl att slippa ta tag i de problem som vi vanliga kommuninnevånare verkligen uppfattar som konkreta problem. 

Vi hade alltså avtalat tid med kommunens trafikplaneringsexpert - eller trafikingenjör som är den officiella titeln. Avsikten var att vi ville få möjligheten att diskutera våra upplevda trafikproblem och förhoppningsvis kunna påverka kommunens agerande. Att vi på ett säkert och effektivt sätt skall kunna ta oss till och från jobbet, samtidigt som våra godstransporter länge varit ett problem. 

Intressant men meningslöst nämnde jag tidigare. Det är precis så jag upplever vårt möte. Intressant på så sätt att det framkom ett antal förslag som kunde skapa en säkrare och effektivare trafikmiljö. Meningslöst i den bemärkelsen att inga av förslagen föranledde något större intresse hos experten. Även om vi inte förväntat oss att han skulle kasta sig om halsen på oss och lyriskt lovprisa vår kreativitet så hade vi nog en stilla förhoppning om lite större optimism och förståelse.

Efter varje förslag vi framförde - han noterade för övrigt nogsamt - kom alltid ett negativt svar;

-Det har vi inga planer på i kommunen.

Eller också;

-Jag förstår problemet men kan tyvärr inte lova något.

-Kan säga med en gång att det är orealistiskt, det blir alldeles för dyrt.

-Belysningen? Nä, den är inte dålig, den följer helt och hållet normen för vägbelysning.

Eller svaret som definitivt tar död på vidare kreativa lösningar hos oss vanliga dödliga;

-Den frågan har varit uppe tidigare men vi har kommit fram till att det är ogenomförbart beroende på... o.s.v.
Inte en enda gång fick vi respons för våra tankar, han kunde ju åtminstone nån gång sagt "det var en bra idé, den skall vi titta närmare på".

Det är efter ett sånt här möte som man förstår varför folk många gånger är skeptiska till den kommunala förvaltningen och kommunala beslut. Om jag skall vara lite cynisk och samtidigt raljerande vill jag påstå att får man som kommunal beslutsfattare inte göra förändringar som har nån form av monument över sig är det inte intressant. Att våra små enkla förslag skulle passa bra in i den så omhuldade Nollvision i trafiken ligger naturligtvis på en alldeles för simpel nivå. De ger inga stora rubriker typ "Kommunens engagemang räddar liv" eller andra säljande rubriksättningar. Att de skulle underlätta och göra det säkrare för den enskilde trafikanten verkar inte vara det primära i sammanhanget.

-Vi har tänkt på den där lösningen men kommit fram till att det inte går att genomföra.

-Jag förstår ert problem, men tyvärr, jag kan inget göra i dagsläget.

Vad gör man då? Jo man avslutar mötet med att konstatera: 

-Nä, nä, tack och adjö, trevligt att du kunde komma. Vi får väl fortsätta som förut och hoppas vi klarar oss helskinnade några månader till. Man tappar intresset om man säger så. Visst kan vi förstå att man inte bara så där apropå kan ge våra önskemål högsta prioritet. Däremot känns det tungt att hela tiden få dessa chablonmässiga svar.

Är efter dessa rader övertygad om att det finns vissa som tycker jag är orättvis och inte förstått den kommunala beslutsprocessen. Det är just denna process jag reagerar mot. Många gånger är det just starka tjänstemän som styr, våra folkvalda bekräftar bara vad de lagt fram. Därför går det inte att komma ifrån den förhärskande känslan att det är svårt för oss vanliga "Svensson" att komma till tals. Kommer vi sen äntligen till tals så är det oerhört svårt att få gehör för våra åsikter.
Slut på utdraget.

                                         
                                  Lidköping..., rondellernas stad

Kan till sist med glädje konstatera att några av våra förslag ändå kom att förverkligas även om det tog tio år. Rondellen på Kållandsgatan vid Hydro är ett exempel. Bättre sent än aldrig.

Efter några dagar med ganska låg aktivitet på bloggen är det dags att vakna till igen. Den största delen av den senaste veckan har nämligen gått i campingens tecken vilket gjort att skrivandet har legat i stort sett nere. Den camping jag bedriver är väl inte precis den form av camping som Berlusconi rekommenderade sina landsmän efter jordbävningen i Italien i veckan, nä tack och lov är det för min del camping under betydligt mer ombonade förhållanden.

        
                                       Lite rörigt under "byggtiden"

Att hustrun och jag under många år varit "stand-by"-campare innebär att det varje vår infinner sig nån sorts manisk panikkänsla. En panik som trots allt känns ganska behaglig, det gäller bara att komma igång med de där sysslorna som man vet ligger framför. Husvagnen skall ut från vinterförvaringen, tvättas, städas, kollas, provas, fyllas, ställas på plats och allt det där andra som ingår i det stationära campinglivet.

              
                                  Det är några pinaler som behövs för trivseln

Därefter: Golvläggning, tältresning, vindskydd, inne- och och utemöbler, gasolkamin, ugnar och blomkrukor, ja massor av prylar som bara måste finnas skall fixas på plats. Som många -inte alla- antagligen förstår  så tar det en ganska stor del av dygnets vakna timmar att få allt att fungera, men till slut är det bara att sätta sig ner, konstatera att det mesta är på plats och pusta ut. Då kommer nästa behov, bloggen måste få sin del av tiden igen, visserligen har beskrivna sysslor gjort att jag inte fått riktigt samma tid att fundera över de stora händelserna i världen men det dröjer väl inte så lång tid innan jag ojar mig och har synpunkter som vanligt.

                                                         
                                       Tar strypgrepp på sig själv ganska ofta...

Jag har ju redan nämnt en av veckans stora grodor, den Italienske klanten Berlusconis uttalande i veckan om just camping. Detta skulle man kunna ha åsikter om men det är faktiskt lite för enkelt, han diskvalifcerar sig själv tycker jag. Föga överraskande då det gäller denna skarpa ledargestalt.

Fårskallar, visst finns det såna. Läser dagligen om hur dessa osmarta rufflare försöker lura oss för att sedan ertappas med fingrarna i syltburken, ja ofta med hela armen i smeten. Då känns det befriande att få se verklighetens fårskallar, betydligt mjukare och definitivt mer begåvade än sina likasinnade på den mänskliga arenan.



           Rosita med en liten krabat.... kanske en fårskalle

Cecilia och Henrik som har sin lilla verksamhet med uppfödning av gotlandsfår i Binneberg är just nu mitt uppe i jobbet med lamningen. Tycker nästan synd om de små nyfödda djuren att de emellanåt skall behöva ge namn åt korkade människor, vore bättre om vi mänskliga fårskallar vore lika trevliga som dessa små krulliga, svarta skapelser som aldrig skulle komma på idén att ställa till oreda. I alla fall inte som många av sina tvåbenta namner behagar göra med jämna mellanrum.

Att den styrande majoriteten (S, V och MP)  i Lidköping fått ordentligt på pälsen av oppositionen, speciellt (C) efter beslutet att stänga Gösslunda skola, är allmänt bekant vid det här laget. Centerpartiets represen(tanter) har ondgjort sig över hur majoriteten avfolkar landsbygden och inte tar hänsyn till de boende på landet.

Nu har Götenen kommun hamnat i blåsväder sen man beslutat stänga Holmestads skola, även detta en "landsbygdsskola". Skillnaden är bara den att här styr allianspartierna och med centerns goda minne utarmar man landsbygden. Det är tydligen skillnad på värderingen av landsbygden beroende i vilken kommun man bor, föga överraskande egentligen, centern har väl på senare tid inte framstått som partiet med några långtgående visioner precis, ena dagen si andra dagen så.

                                          
      Uranbrytning, en hantering som ingen vill ha, i alla fall inte i Sverige

Kärnkraft javisst, men ingen uranbrytning i Sverige 
När jag ändå är inne på detta med centerpartistiska kappvändare kan jag fortsätta med deras cyniska sätt att agera i kärnkraftsfrågan. Gunilla Druve Jansson (C) är upprörd över att (S) inte ställer upp på fortsatt kärnkraftsanvändning. Jag tar inte ställning i sak med detta inlägg men vill poängtera hur Druve Jansson beskriver uranbrytningsproblemet. Hon vill självklart inte att man skall bryta uran i västgötabergen, ja inte i Sverige överhuvudtaget eftersom hon "inte tycker det ser vackert ut i de område de bryter uran". Däremot kan hon acceptera import av detta farliga ämne för som hon säger "kärnkraften får ha sitt pris".

Har nån hört på maken till cynism, kärnkraften får ha sitt pris. Att aboriginer i Australien, indianer i USA och Kanada eller afrikaner i Niger, Gabon och Namibia får sina liv förstörda av uranbrytningen skiter väl Gunilla Druve Jansson i, huvudsaken är väl att hon får beröm av Maud och gänget. Som sagt, "kärnkraften får ha sitt pris". Cynism när den är som allra mest äcklig, men centerpartistisk.