ronson

Kanske detta välkända citat från William Shakesperes pjäs Hamlet kan passa som inledning till dagens synpunkter.
"Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över"

                                                         
                                       Fler borde tänka som William Shakespeare

Har nog skrivit om detta tidigare men kan inte låta bli att ta upp det på nytt. Tillhör den trogna skara av tidningsläsare som då och då även deltar i den offentliga debatten. Nättidningen Lidköpingsnytt.nu är ju en för de flesta välbekant och flitigt läst avisa som även har en uppskattad kommentarsmöjlighet till artiklarna. Varför jag tar upp detta med möjligheten att ha synpunkter på det som skrivs, att på ett anonymt sätt få chansen att" skriva av sig" är att kommentarerna ibland verkar ha skrivits antingen för att enbart provocera eller i andra fall av fullständigt förståndsbefriade författare. I alla fall får man den uppfattningen om dom.

Trots att redaktör Smitterberg vad jag förstår kastar en stor del av materialet på sophögen så är det ändå en nivå som på nåt sätt skrämmer, det förekommer synpunkter och ett språkbruk som man inte trodde fanns, vissa återkommande signaturer skulle egentligen avstå skrivandet helt beroende på deras sätt att uttrycka sig. Att vi har både åsiktsfrihet och tryckfrihet skall vi självfallet vara tacksamma för om man betänker alternativet. Därför skall det till ganska mycket innan det går att stänga spjället på dessa åsiktsmästare. Däremot skulle inte lite självrannsakan skada, vet väl själv att man ibland vill skriva med betydligt "större" bokstäver men efter en stunds eftertanke så blir stilen normala 10 pt istället för 24 pt som man ville använda i det första adrenalinflödande skedet.

Det kan vara riskabelt att skriva som jag gör här ovan, risken finns att bli betraktad som den som inte tolererar andras åsikter. Fel, fel, fel, älskar personer med åsikter, just därför är det så viktigt att kunna argumentera för sin sak på ett sätt som för tankarna och dialogen framåt. Att enbart slå sin "motståndare" i skallen med än det ena än det andra, ibland rent kränkande kommentarer är inte konstruktivt, det skapar enbart motsättningar som vid närmare granskning kanske inte är så stora när allt kommer omkring.

Funderade en stund på att skriva några väl genomtänkta rader om svininfluensan men snubblade redan i inledningen på tangenterna. Varför skriva om nånting som redan ventilerats till leda, tidningar, teve, Svensson på gatan, ja jag vet inte var man skall vistas för att slippa höra om denna "världskatastrof".

                                        

Det får istället bli lite funderingar kring det planerade byggandet av bostäder på Närebo. Markägaren vill bygga radhus och småhus på en bit mark som inte är av större intresse att bruka. Problemet är bara att de hus som ligger i direkt anslutning hamnar bakom dessa planerade nybyggen vilket innebär att de blir av med den öppna vy de har nu. Därför har dessa fastighetsägare med rätta protesterat mot planerna.

Jag är den förste att ställa mig på deras sida, hur skulle det se ut om byggena blir verklighet med tanke på vad som just nu händer på Kartegårdsgatan. Där har fastighetsägarna utefter gatan tvingat kommunen att göra åtgärder för att minska bullret från gatan vilket innebär smalare gata och framtida farthinder. Hur skulle det bli vid Örslösavägen om det byggs småhus alldeles intill vägen? Jo självklart måste ju hastigheten sänkas, farthinder byggas och nån form av bullerdämpning ordnas. Varför i herrans namn skapa ett liknande problem som just nu håller på att ge kommunens trafikplanerare gråa hår, hur tänker man egentligen. Men å andra sidan så är väl byggandet bara på förslag, inga beslut är ju fattade och det är som sagt bara att hoppas att beslutet blir som de tidigare boende har begärt i sitt inlägg, alltså inga nya husbyggen just där.

Antalet arbetslösa fortsätter att öka, ingen går längre säker i dessa tider av varsel och uppsägningar. Vissa företag gör överenskommelser med facket om förkortad arbetstid med motsvarande löneavdrag, andra väljer att varsla och säga upp vissa av sina anställda, andra flyttar verksamheten till länder där löner och anställningsvillkor ligger på en annan nivå än i Sverige. Vilket av åtgärderna som är att föredra är väl som alltid beroende på omständigheterna och framförallt på vem man frågar. Eftersom jag själv under nästan trettio år var förtroendevald i Ledarna och på detta sätt sett verkligheten både utifrån och inifrån känns det i dagsläget som om vi gått trettio år bakåt i tiden vad gäller fackligt arbete. Ingen verkar riktigt veta vilken sida man skall representera, det blir ett kattrakande hit och dit vilket i sista ändan kan vara förödande för intressebalansen på arbetsplatsen.

                                                    

Min gamla arbetsplats SNA Europe väljer i tider med dålig orderingång att låta sina anställda gå ner i lön samt korta arbetstiden där facket överraskande var den part som föreslog åtgärden. Att detta för vissa anställda innebär en lönesänkning med 5000 kronor i månaden verkar inte bekomma fackets representanter det minsta. Kommer att bli spännande att följa fortsättningen på överenskommelsen där många av medlemmarna inte ens är informerade utan överkörda av sina representanter.

Ytterligare en sak som gör mig lite beklämd är att vissa fortfarande talar om "arbetare och tjänstemän" där arbetare skulle vara de som är närande och tjänstemän alltså är tärande. Med detta som utgångspunkt borde en av de viktigaste fackliga uppgifterna i framtiden vara att lösa upp denna hårt åtdragna strypsnara, att börja förstå att den anställde oavsett "fack" gör företaget och de anställda till vad det är. Ingen skall egentligen kunna undvaras oavsett syssla, att därför betrakta en arbetskamrat som tärande bygger tyvärr på okunskap och gamla fördomar vill jag påstå. Den som tillverkar en pryl rent praktiskt måste väl ändå acceptera att några arbetar stenhårt för att denna pryl för det första blir utvecklad, konstruerad, provad, marknadsförd, och slutligen såld. Likaså måste nån se till att personalen får sin lön, att andra personal- och kvalitetsfrågor hanteras på rätt sätt, att receptionen är bemannad osv, osv. Detta är ju vad vi normalt kallar administrativa arbeten eller lite gammalmodigt "tjänstemannajobb" men som otvivelaktigt behövs likväl som den "arbetare" som producerar varan.

                                                         
                                             Samförstånd..., vägen till framgång

Borde snart vara dags att skrota begreppet "arbetare och tjänstemän" och införa begreppet anställda eller medarbetare. Trodde nästan att detta var en realitet idag, redan för tio år sedan var detta ett stort ämne på den fackliga dagordningen, att skapa ett gemensamt forum för alla anställda. Kan inte vi anställda själva acceptera varandra för det vi uträttar så har vi lång väg att vandra innan vi kan kalla oss de humanister vi annars vill bli betraktade som då vi jobbar för att alla skall ha samma värde i samhället oavsett bakgrund. Samarbete och solidaritet gör oss starka, inte tvärtom.

Nu är miljöpartisterna på hugget igen. Läste en debattartikel i Lidköpingsnytt.nu där våra lokala grönmålade idealister skäller på motorvägssatsningen mellan våra två största städer, Stockholm-Göteborg. En utbyggnad som släpat efter i en herrans massa år och definitivt är en nödvändighet. Kollektivtrafik i all ära men vi kommer inte under överskådlig tid att kunna undvara våra landsvägar. Vägar av hög standard kommer även i framtiden att behövas, jag är fullständigt  övertygad om att vi kommer att bygga bilar som inte drivs av fossila bränslen och därmed kommer vi att både färdas miljövänligt och effektivt. Vad är då mer naturligt än att vi satsar på säkra motorvägar. Att som miljöpartiet kalla motorvägarna för miljöförstörare är att försöka få oss att acceptera sämre vägstandard med större olycksrisker enbart för att kunna driva sin envisa kollektivtrafikpropaganda. Eller tror möjligen miljöpartiet att biltrafiken är försvunnen om 25 år?

                                                  
                                                             Framtiden...

Det första miljöpartiet och andra kunde göra för att underlätta och kanske öka det kollektiva resandet är att se till att det skapas en prisnivå som gör denna resandeform ekonomisk försvarbar. Att betala 2500 kronor för en tur och returresa mellan Stockholm och Göteborg är inget som gynnar tågresandet, det blir betydligt billigare att ta bilen - eller varför inte flyget som är ändå billigare i många fall. Lika illa är det om vi tittar på den lokala kollektivtrafiken, en resa med buss mellan exempelvis Filsbäck och Framnäs City kan som jag skrivit tidigare kosta upp till 65 kronor, inget som främjar det kollektiva resandet precis. Nej, säkra och okomplicerade vägmiljöer kommer att behövas även i framtiden oavsett vad miljöpartiet hävdar.

Pengar, pengar, pengar, allt handlar tydligen om pengar numera. Det går inte att slå upp en tidning eller titta på teve utan att matas med hur mycket pengar det kostar, vad nån tjänar eller lurar till sig. Inte minst kvällstidningarnas sportbilagor fullkomligen svämmar över av ekonomiska redogörelser för våra sportidolers inkomster eller transfersummor. Vad som är riktigt spännande att presentera är vilka klubbar som är på fallrepet, senaste konkurshotet jag läste om hänger över speedwaylaget Smederna som kanske tvingas dra sig ur pågående serie.

                                     
                         Titta inte bort grabbar..., ta dollarbunten även om den är tunn

En annan intressant uppgörelse presenterades häromdagen då man visade bröderna Sedins nyskrivna femårskontrakt med Vancouver Canucks där tvillingarna får runt 47 miljoner vardera per år för att fortsätta i den kanadensiska hockeymetropolen. Det som var den stora nyheten var just att grabbarna valde att stanna i Vancouver och ta den "ekonomiska smällen" då man annars kunde skrivit betydligt fördelaktigare kontrakt med nån annan klubb. Visst är det skönt med hockeylirare som fortfarande gör sitt jobb för sketna 47 mille.

                                                
                HC Lidköping viker inte ner sig även om det osar katt ibland

På den lokala fronten har det ju på senare tid handlat en del om HC Lidköpings knackiga ekonomi. En klubb som tyärr hamnat i rejält ekonomiskt blåsväder men som trots allt har ett antal idealister som kämpar med näbbar och klor för att ro den svajiga ekan i hamn. Är övertygad om att klubben kommer att fortsätta utbilda fina hockeyungdomar vilket på sikt kommer att ge ett positivt resultat även på ekonomisidan. För det är ändå ekonomin som till allra största delen delen styr verksamheten. Förresten, kanske nån av klubbens ungdomar i framtiden kan kamma hem sisådär 50-100 miljoner om året i hockeyns hysteriska pengakarusell, bara att gratulera i så fall. Glöm då inte bort att skänka en slant till HC Lidköping, den kommer säkert väl till pass.

Vad kännetecknar en bra yrkesman egentligen? Frågan kan ha många olika svar, en del säger antagligen att denne skall vara kunnig inom sitt område, andra menar att kunnandet måste kombineras med ett trevligt sätt att bemöta sina uppdragsgivare, självklart skall kunskapen omsättas i pengar och då är naturligtvis skäligheten i ersättningen ett kriterium att beakta.

                                                
                                    En komplicerad skapelse..... för vissa

Varför denna utläggning om yrkeskunnande undrar ni kanske? Jo orsaken är att jag råkat ut för precis raka motsatsen till vad jag räknat upp tidigare. Lämnade in ett punkterat cykeldäck till Lindroths Cykel på Källaregatan och hämtade det efter några dagar då denne "yrkesman" bytt slang. Åkte hem och monterade hjulet på cykeln, för att efter en dag konstatera att däcket på nytt var tomt, cykeln hade inte rullat en meter. Ännu ett besök hos Linderoths där jag fick reda på att "det kanske sitter nånting i däcket, jag bjuder på en ny slang". 
"Vadå bjuder svara jag, jag har ju redan betalt för att få ett fungerande cykelhjul?"
"Javisst, men det händer ibland att däcket är orsaken så jag rekommenderar att vi sätter på ett nytt däck", säger denne yrkesman.
"Varför sätta på ett nytt däck om det inte finns något fel, men om inte du har kollat däcket så får väl jag göra det själv" säger jag och gör en grundlig kontroll utan att hitta det minsta fel som kan ha orsakat problemet.
"Ja, ja säger denne eminente yrkesman, jag sätter väl i en ny slang då men jag lämnar i så fall inga garantier om jag inte samtidigt får sätta på ett nytt däck för det händer ibland att det är däcket som är orsaken även om vi inte hittar nåt fel". Till saken hör att cykeln är inköpt hos Lindroths Cykel och det "gamla" däcket kanske rullat sammanlagt fem mil så det är ju nästan nytt men enligt denne representant för firman .

Jag behöver inte relatera ytterligare till vårt samtal, jag antar att det ganska tydligt framgår vilken otroligt kundvänlig och skicklig yrkesutövare jag träffade på. En sak är tämligen säker, när jag på måndag hämtar mitt hjul för andra gången är det definitivt sista besöket hos denne flinande odugling, han kan försöka lura nån annan i fortsättningen, det finns tack och lov fler cykelhandlare i sta´n.

Kom just hem från en kortare motorcykeltur. Jag har nämligen gjort den vanliga veckoturen till Sohlbergs Handelsträdgård i Källby och införskaffat veckans behov av saltgurka och tomater. Sohlbergs saltgurkor är en klassiker, jag är i det närmaste uppfödd på dessa gröna pärlor. Då jag var sisådär mellan 8-14 år tillbringades mycket av fritiden hos Sohlbergs, äldste sonen Tonny som numera är regerande trädgårdsmästare och jag hade många trevliga men ibland även jobbiga stunder. 

                                           
                                 Det blev många timmar på en sån här

På den tiden fick man nämligen trots den ringa åldern göra rätt för sig. Att rensa ogräs i växthusen var kanske inte alltid det skojigaste men det uppvägdes med råge då det var dags för traktorkörning. Det är många timmar bakom ratten på T24:an och om inte detta räckte för att tillfredsställa en "rattens mästare" så fanns granngårdens traktorer att tillgå, även där har jag spenderat åtskilliga timmar.

"Trädgårdsarbetarlönen" bestod till viss del av saltgurkor och tomater, det var bara att plocka med sig vad som var rimligt. Där hittar ni orsaken till min vurm för dessa fantastiska grönsaker.

                                           
                                              Sommarskådespel

Herrejäklar...., nu slog blixten ner alldeles utanför husvagnen. "Sicken jävla smäll" skulle säkert Dynamit-Harry i Jönssonligan ha uttryckt det. Det är ett praktfullt skådespel som pågår, smäller och dånar utan att det trots detta kommer en regndroppe, det verkar som om regnandet bara ligger och väntar. När det sen väl börjar så håller det väl på oavbrutet, det brukar ju vara så oavsett vad Röder och grabbarna påstår.