ronson

Efter att ha talat med flera insatta personer verkar det som om Ängagsområdet endast kommer att upplåtas till olika aktörer vad gäller kläder, verktyg, maskiner och liknande Alltså inget samlat grepp för att bygga en så kallad galleria där man får chansen att samla affärerna under ett tak så att säga. 

                                              
                          Änghagen, ett affärsområde att hoppas på

Orsaken till detta är den gamla rädslan för att "utarma" centrumhandeln, en centrumhandel med företrädare som allt som oftas pratar om styrkan i marknadskrafterna, att marknaden är den som bäst förstår vad som gäller utan inblandning från klåfingriga politiker eller andra som behagar blanda sig i deras göranden. För tillfället gäller inte dessa marknadskrafter längre, nu lobbyar tydligen centrumhandlarna med alla till buds stående medel för att förhindra ett galleriabygge i Änghagen. 

Utan att ha nån undersökning att bygga mina ståndpunkter på så vågar jag påstå att en samlad satsning på Änghagen ger möjligheter även för centrumhandeln. Möjligen under lite andra former men där, liksom på arbetsmarknaden, är det kanske dags att se i ett vidare perspektiv, utveckla andra former av försäljning och utbud än de som nu kallas centrumaffärer. För oss konsumenter är det väl alltid så att ett större utbud ger förmånligare priser/villkor vilket borde vara det som kallas fri konkurrens. Privatiseringens idealsituation där affärerna måste "anstränga sig för att bli bättre" och kunna erbjuda oss konsumenter att "fritt välja vem vi vill anlita" när vi skall handla. Och detta blir självfallet billigare beroende på just konkurrensen, där alla måste anstränga sig för att effektivare.

Hoppas ni känner igen argumenten som annars brukar användas i debatten om hur bra det blir om exempelvis vården, skolan och andra samhällsfunktioner utsätts för konkurrens genom privata intressen. Samma argument men med olika innebörd beroende på när de används tydligen. Som vanligt, ta gärna från nån annan men rör inte mitt!

Tillåt den affärsform som kallas galleria på Änghagen så kanske vi kan få tillbaks de kunder som idag åker till Överby/Trolhättan eller Skövdegalleriorna för att handla. Åker själv dit med jämna mellanrum och besöker då även centrum. Vet att vi är många som gör detta och det kan väl knappast gynna Lidköpings centrumhandel.

Frågan är berättigad tycker jag. Att handbollen inte är den stora sporten är väl ingen hemlighet eller överraskning. Varken på dam- eller herrsidan tillhör handbollen den idrott som lockar massorna till läktaren. Därför var det riktigt trevligt att bänka sig i Idrottens Hus tillsammans med uppskattningsvis 500 personer och följa matchen i kvalet till div 2 mellan LHK och Hisingen från Göteborg. Att hemmalaget skulle vinna med 30-27 var kanske inte så många som trott på förhand, Hisingen är ändå ett etablerat div 2-lag vilket kanske inte märktes ikväll. LHK gjorde en riktigt bra match, framförallt försvarsspelet var gediget och detta kryddat med en fantastisk målvak bäddade för segern.

                       
                En stor stark..., Niklas Pettersson var en skräck för Hisingen

Nu är det bara att ladda om för matchen i Göteborg. Med samma inställning i försvarsjobbet och en målvakt med lite flyt så fixar man det här. Det enda som oroar lite är att Hisingen i andra halvlek lyckades plocka bort LHK:s farligaste anfallsspelare Niklas Pettersson genom punktmarkering. Detta gjorde att spelet till stor del kom av sig, framförallt tappade man fart och skottstyrka, Niklas hade i första halvlek en ruggig bössa som flera gånger gjorde att bortamålvakten nästan blev sönderskjuten. Ändå lyckades han med några skott samt sina finurliga inspel på linjen även i andra så det är bara att hoppas att han kan komma till sin rätt i nästa match igen.

Division 2-spel skulle vara ett uppsving för lidköpingshandbollen, bara att hoppas man lyckas ta sig dit.

Efter VM-kvalmatchen i fotboll mellan Portugal och Sverige kommer osökt frågan: Finns det nånting i generna hos sydeuropéer att försöka få egna fördelar genom att mygla och använda otillåtna medel? Frågan är i allra högsta grad kontroversiell men definitivt befogad efter kvällens match mellan två lag som så fundamentalt skiljer sig åt vad gäller fair play. Självklart att jag är färgad i min bedömning men det går ändå inte att blunda för portugisernas sätt att med alla till buds stående medel försöka bedra domartrion. En domartrio som trots detta gjorde en kanoninsats, fantastiskt att stå emot dessa myglande världsspelare som inte på något sätt försöker hjälpa rättsskiparna i deras jobb.  

                                                                      
                                Portugal, landet som har svårt att spöa Sverige....                                       
                                          

Att domarna i dagens idrott är utsatta för ett oerhört tryck är ingen hemlighet. Ekonomin som till övervägande del är avhängigt resultat gör att deras jobb hela tiden blir utsatt för påtryckningar både på och utanför planen. Deras beslut kan ju betyda skillnaden mellan himmel och helvete oavsett vilken nivå det handlar om. Landslag eller division sex i fotboll, domarna har makten och i vissa fall rollen som både idrottslig och ekonomisk bödel. 

                                           
                                       En trio starka personligheter....

Bara att hoppas att det fortfarande kommer att finnas entusiaster som vill och orkar ta åt sig uppdraget att skipa idrottslig "rättvisa". Den dan ingen vill eller känner sig motiverad att utstå både spott och spe för idrottens överlevnad, ja den dan hoppas jag slippa uppleva. Har själv många gånger i stridens hetta betraktat rättskiparen som fullständigt oduglig men vid närmare eftertanke haft full förståelse för denne modige funktionär som inte får samma chans som jag själv att  under flera minuter analysera en tveksam matchsituation. 
 
Ändå återstår grundfrågan: Finns det nånting som skiljer oss nordeuropéer och sydeuropéer åt? Ja definitivt enligt min mening, vi här uppe i norr har (har haft) en inställning att alltid göra rätt, att alltid vara ärliga och stå för våra handlingar, inte oja eller gruva sig i onödan om man säger så! Kanske har med klimatet att göra, vad vet jag? Detta till skillnad mot våra sydeuropeiska vänner som på ett helt annat sätt använder både sina verbala och kroppsliga företräden för att meddela omgivningen sina åsikter. Vet att detta kan var kontroversiellt men kanske även kan väcka en tanke i globaliseringens och integrationens tidevarv.

 

Gjorde som skatteverket rekommenderar, kollade våra deklarationer på nätet idag. Efter allt tal om hur pensionärer betalar betydligt högre skatt än den som arbetar kom skattebeskedet som ett slag i ansiktet. På aktuell pension blev utfallet runt 6000 kronor i restskatt. Hade det istället varit en arbetsinkomst hade det blivit några kronor tillbaks, det är detta som den oheliga regeringsalliansen kallar rättvisa. Men det är klart, nån måste ju betala när de besuttna skall gynnas och det är väl enligt borgarna inte mer än rätt att pensionärerna betalar, de är ju ändå inte mycket att satsa på i ett högersamhälle där orättvisorna är ett sätt att gynna "sina egna".

                                                

Det som känns riktigt irriterande är att dessa regerande samhällssabotörer ytterligare planerar försämringar för den som har det sämst. Att än en gång höja skatten på drivmedel är inget annat än ett hån mot alla som måste (tvingas) använda bil. Att man värnar om miljön är rent och skärt skitsnack, det enda man åstadkommer är att utarma Sverige utan att det innebär det minsta för att förbättra den globala miljön.

Är det nån som kan hitta en borgarregering som gjort något positivt för den lilla människan? Knappast, ändå fortsätter så många att hoppas, eller i vart fall inbilla sig att de tillhör de bemedlade och känner sig tillhöra borgarklassen. Att man plötsligt ändrar åsikt då man ställs på gatan utan jobb och utan rimlig a-kassersättning visar bara att historia inte är deras starka sida. Har på senare tid hört ett antal besvikna alliansröstare som undrar vad som händer. Lyssna bara på böndernas representanter, de fattar fortfarande inte vad som hänt med "deras" regering. Inget har blivit som de hoppades vilket är ganska förklarligt med de representanter de har valt att företräda deras intressen i regeringen.

Tyvärr blir det även denna gång de mindre bemedlade som kommer att få betala notan för renoveringen av Sverige efter borgarnas framfart. Att historien aldrig kan få människor att se framtiden.

En resa till värmländska skidmetropolen Branäs i mars månad är en höjdare. Tillsammans med  hustru, barn, barnbarn och tidigare gemål, alltså barnens mor, är vi på en riktigt trevlig vistelse i Branäs. Tyvärr har mina lekamliga delar inte till fullo reparat de skador som tillfogats under resans gång och tvingas till mitt stora förtret avstå från livets höjdpunkter, alltså detta att åka utför.

                             
                                                       Tuff utförsåkning för en tuff åkare...

Att det går utför utan min hjälp är bara att acceptera, den kommunala berg-och-dalbanan har väl redan För eller emot, håll med eller bli vansinnig, gråt eller argumentera, oavsett vilka varianter vi använder så kommer besluten som ett brev på posten. Förresten, ett brev på posten är inte att leka med, att skriva BOMB på ett vadderat kuvert adresserat till Lidköpings kommun räcker för att ställa till ett rent h-e för samhällets försvarsorganisation. Bombgruppen från Göteborg kallas in och är på plats snabbare än om man ringt 112 och begärt en ambulans.

Tyvärr har jag inga stora samhällsproblem att diskutera men hoppas att dessa rader kan få er att känna vårens antågande, här uppe är det trots allt några veckor kvar innan snön är borta. Vi hörs, livet börjar på måndag , om inte tidigare!!!

 På den tiden jag startade min karriär som fotbollsspelare var fotbollarna av riktigt läder, hade snörning och var tunga som curlingstenar om det var blött. Dessa stenhårt handpumpade, lädermaskerade kanonkulor kunde nästan slå ihjäl en vuxen person om man inte hann undan och de damp ner i skallen. Har fortfarande märken i svålen efter hårdhänta möten med dåtidens idrottsliga tortyrredskap. Hugaligen, sånt glömmer man inte i första taget. Inte undra på att det fanns vissa som aldrig hade en tanke på att använda hu´vet i en fotbollsmatch, inte ens insidan om man vill vara lite elak. Måste erkänna jag aldrig blev nån lysande stjärna på fotbollshimlen.

Förklaringen finns förmodligen att finna i det faktum att min första riktiga match spelade jag som tioåring i vad som på den tiden kallades rätt och slätt "pojklag". Alltså grabbar upp till sexton år. I stort sett alla var sexton år utom denne tanige tioårige valp som fått följa med Källbylaget till Hällekis för ett riktigt prestigemöte. Kommer ihåg att jag var minst, därmed av naturliga orsaker betraktad som sämst och självklart förvisad till högerytterplatsen.

                                   
                                Ungefär så här kunde det se ut...

Fullt lag var vad som gällde, hade ingen betydelse att jag tvingades möta en sextonårig drasut på en-och-åttifem. Drasuten vägde dessutom säkert tre gånger så mycket som den tioårige valpen i luciaklänning. Ja just det, luciaklänning. Det fanns inga fotbollsdräkter för tioåringar på den tiden, jag har för mig att vi spelade i A-lagets avlagda fjolårsställ. Tänk er själva, det blev mycket skjorta över på den kroppen. Fick inte ens ner tygsjoket i brallorna, enda chansen var att ha den hängande utanpå. För att inte snubbla och stå på örona gällde det att hålla uppe "klänningen" med ena handen och torka svett och snor med den andra. Efter att gång på gång blivit nermanglad bland grästuvorna av drasuten på vänsterbacken var det äntligen halvtidsvila. Därmed också dags för den obligatoriska drickan. Denna lyx gjorde att jag totalt glömde bort att jag blivit sparkad och förnedrad under hela första halvlek.

Blev lite lugnare i andra, fulltankad och däst av all sockerdricka knallade jag omkring lite för mig själv ute på kanten och botaniserade utan större intresse för matchen. Slutade till och med att hålla uppe klänningen, tyckte inte längre det gjorde nåt att den fladdrade runt smalbenen. Därför var det heller ingen som tog notis om den där rapande knatten ute på sidlinjen. Till och med drasuten - min tidigare baneman - struntade i att jaga mig med sina Tretorns blåfärgade, urblekta fyrtiofemmor. På det viset slapp jag åtminstone bli nertrampad i gräset stup i kvarten. Tror det var där den släcktes, det som annars kunnat bli en lysande komet på fotbollshimlen. 

Såtavallen -ett helvete på jorden

Om inte detta var nog för att ta knäcken på en fotbollsbegåvning så kom nästa snyting. Att tvingas ut bakom omklädningsrummet på anrika Såtavallen i Trolmen för tvagning efter en svettig batalj var på gränsen till vad en späd kropp tålde. Matcherna på Såtavallen var alltid praktfulla bataljer. Att på vårkanten, i bitande kyla försöka tvätta den värsta skiten och rödleran ur ansikte och hår för att därefter blixtsnabbt kränga på sig sina kläder krävde mod. Går definitivt inte att jämföra med dagens bortklemade lirare som hamnar i nån slags mental kollaps om de inte har tillgång till bastu, massage, golvvärme och hårblås efter matchen. Kommer förresten ihåg när den första duschen monterades upp på Eolsborg i Källby på femtiotalet. Kallvatten självklart, men vilken oerhörd lyx, slippa gå ut halvnaken för att skrubba bort svett, och damm.

Tiderna förändras som tur är och vi med dem, såna här nostalgiska utflykter gör att man piggnar till. Tror att jag skall plocka fram dragspelet och lira Novelty Accordion nu när jag ändå är på hugget. Det är i alla fall mindre ansträngande än att ranta omkring och försöka få den där runda tingesten att hamna i nätmaskorna. Plastgräs, näe, inget för en härdad grusplansfantom inte.

Malena Ernman räddade det svenska Melodifestivaljippot som pågått de senaste veckorna. En tävling som egentligen blivit ett produktionsspektakel där man satsar mer på ljus- och bakgrund än musikaliska överraskningar. Enda undantaget är Malena Ernmans vinnarlåt "La voix" som stod skyhögt över övriga bidrag har förutsättning att bli en riktig hit, fantastisk musik och ett kanonframträdande.

                                     
                           Fredrik och Malena... en superkombination

Fredrik Kämpe som skrivit musiken har gjort ett riktigt kap då Malena Ernman fick ta hand om låten, ingen skulle kunnat gjort den bättre än hon gjorde och det kan utan tvekan bära ganska långt i Ryssland senare i vår. Att Caroline af Ugglas med låten "Snälla, snälla" var omkring 4000 röster från förstaplatsen är bara att tacka Gud för, en låt som visserligen är speciell och sticker ut men ändå på ett sätt som jag tror hade spolierat alla möjligheter till en bra placering i Europafinalen. Kanske i och för sig inte spelar så stor roll då det numera är "släktröstning i österled" som brukar avgöra vilket gör att det inte är alldeles enkelt att slå sig in i denna österländska samexistens om man säger så, där gäller devisen att att se om de sina i första hand. 

                                                 
                           Tyvärr Måns, det räckte inte den här gången...

Om vi skall passa på att utse årets flopp, eller i varje fall årets förlorare så måste jag ge Måns Zelmerlöw denna mindre smickrande titel. Efter att den internationella juryn och de svenska jurygrupperna sagt sitt verkade Måns ha segern i en liten ask. Nu fattades ju bara alla tjejröster ute i landet, de skulle ge honom en jordskredsseger var det tänkt, men var fanns tjejerna, hade de redan gått på krogen eller...? Knappast, klockan var ju bara barnet då röstningen startade, troligare är väl att man helt enkelt inte gillade låten tillräckligt för att ge sin röst. Kanske detta ändå visar att det är just låten som är avgörande, inte enbart vem som framför den. För ingen kan väl påstå att Måns låt tillhörde de skarpaste i startfältet, en intetsägande dänga som vi hört i hundra liknande versioner tidigare, inget som stack ut och ropade att "här har vi en vinnare". Det hjälpte inte att han själv på alla sätt försökte framstå som scenens kung, det går inte att göra en vinnande låt av gammal skåpmat. 

Nu har jag sagt mitt, undrar vad ni andra säger. Vore kul att höra vad ni anser om tävlingen, ALLA måste ha åsikter i denna så oerhört viktiga fråga: RÄTT eller FEL låt, det var frågan.

Fyra starka företagare på Varaslätten visar var skåpet skall stå. Efter att Vara kommun planerat att skapa ett gigantiskt hästcentrum utanför Vara och mött ett kompakt motstånd bland "vanliga kommuninnevånare" verkar det nu som om en lösning är på gång. Fyra välkända företagare, alla med hästanknytning på ett eller annat sätt är beredda att på privat väg både bygga och driva denna anläggning som beräknas bli norra Europas största och mest ändamålsenliga hästanläggning.
                                                  
                                                    
                                                        Kanske inte helt dödfött trots allt...?
                
Efter att kommunansvariga i Vara började planera för en stor hästarena har det skrivits spaltmeter om hur idiotiskt denna satsning är då det som vanligt saknas pengar för "skola vård och omsorg", detta samlingsnamn för kommunalt åtagande som tenderar att sätta käppar i hjulet för all annan verksamhet. Jag är den förste att erkänna att skola, vård och omsorg självfallet är ett odiskutabelt grundåtagande som vilar tungt på varje kommunpolitiker. Däremot får det aldrig bli ett åtagande som gör att all annan verksamhet ställs på undantag, prioritering av kommunala åtaganden måste alltid se till helheten där övrig verksamhet också måste få ta plats. Om ett stort projekt som den planerade hästarenan kan inlemmas i "övriga åtaganden" kan diskuteras men visst är det befriande då några vågar ha visioner utöver den vanliga dagliga lunken. 

                                           
              Självklart oerhört viktigt, men ändå inte allt som är värt nånting...

För att överföra Vara kommuns framtidssatsning till grannkommunen Lidköping så är det självklart byggandet av Sparbanken Arena eller den s.k. evenemangshallen som är likhetstecknet. Även i Lidköping så bygger kritiken på att man istället borde satsa dessa pengar "skola, vård och omsorg". Märkligt att argumenten är så lika, kan det möjligen bero på att detta är vad gemene man kan acceptera som det allenarådande området för kommunal satsning? Kan det kanske bero på att många inte riktigt förstått värdet av idrottsliga eller kulturella satsningar? Eller kan det vara så illa att man protesterar för protesterandets egen skull, alla andra protesterar då säger jag likadant. 

Oavsett vad utfallet blir i Vara så måste jag erkänna att de fyra entreprenörer som beslutat att satsa på detta nordeuropeiska hästcentrum definitivt visar vad som kan åstadkommas med pengar. Vad jag vill få sagt med detta är att jag förutsätter att "de fyras gäng" inte räknar med att förlora sina satsade slantar, de kalkylerar självklart med att satsningen kommer att ge utdelning, kanske inte om tre år men över en längre tid så skall det generera inkomster som försvarar det insatta kapitalet. 

Då Lidköpings kommun en gång i tiden köpte Gullspångsaktierna var det också en osäker och omdiskuterad satsning. Hade det varit idag hade dessa pengar enligt många gjort bättre nytta inom "skola, vård och omsorg"! 

Kom ihåg 2009, ett år som kommer att gå till historien då Sveriges löntagare blev grundlurade av sina egna välbetalda representanter. Att det är IF Metall som går i spetsen för en lönesänkning för att "rädda jobben" är inget mindre än en facklig katastrof. Hur har man resonerat, eller mer specifikt, har man resonerat och tänkt till överhuvud taget? Att påatå att man förhandlat fram en överenskommelse att i tider av varsel och uppsägningar gå med på att sänka lönerna med 20% är inget annat än ett hån mot alla de som genom åren kämpat för rimliga villkor på arbetsmarknaden. Samtidigt aviserar man en höjning av a-kasseavgiften, visserligen med hjälp av regeringens regler om självfinansiering för utsatta arbetargrupper men ändå, IF Metall och nuvarande regering verkar gå hand i hand.

                                                                          
                                                            Strategin är att knäcka  

Gudarna skall veta att det inte varit en enkel resa för de fackligt företrädarna att kämpa sig till de nuvarande löne- och anställningsförhållandena för sina medlemmar. Att därför behöva se de egna representanterna så fullständigt tappa masken och falla platt till marken i en situation där man inte på något vis varit med och skapat problemen är bara att beklaga. Kan se hur de stora hökarna i arbetsgivarnas organisation Teknikföretagen gnuggar händerna över den spark i skrevet man lyckats få in på facket. Som vanligt är det ju inte herrarna och damerna i den fackliga maktens korridorer som får ont i grenen om man säger så, det är som vanligt den enskilde medlemmen som får stå med byxorna nere, mössan i hand och bocka och tacka. Precis som förr i tiden är de fackliga organisationerna (IF Metall i första hand) överkörda och kuvade, skrämda till lydnad av dåliga tider som man definitivt inte varit med om att skapa.

                                                  
                                             En styrelse med egna bonusvisioner.....????

Däremot de som kunnat påverka den världssituation som råder ser utan att rodna till att få sin del och lite till av kakan, inget tal om att sänka löner för att rädda jobben där inte. Se bara på Volvoledningens utspel, förslag till höjda bonusar för de 250 högsta cheferna för att få behålla deras ovärderliga kompetens. Att man i elfte timmen beslutade att dra tillbaka förslaget är bara patetiskt, deras inställning är fortfarande att de är ovärderliga och borde ha betydligt högre lön. Hörde styrelseordföranden uttala sig i SR och motvilligt erkände att tiden kanske inte var den rätta för en bonushöjning men att de höga cheferna fortfarande var så eftertraktade på marknaden så "tiden får utvisa hur många som försvinner". Bullshit vill jag påstå, ryggkliarna inom dessa stora organisationer hittar alltid sätt att sko sig med hjälp av varandra utan att behöva anstränga sig över hövan. Inte är de så eftertraktade heller har vi fått erfara tidigare!

Skulle kunna orda hur mycket som helst om detta men det förefaller ganska meningslöst, jag inbillar mig att de flesta som läser detta förstår hur jag tänker, däremot är det svårare att förstå hur Volvos styrelse tänkte. Ännu svårare att förstå hur IF Metall och deras högsta ledning tänker. Kanske samma där som i Volvo, ryggkliarna ser till att själva få så stor del som möjligt av en krympande kaka.

Konsumenter, samhälles stöttepelare utan vars existens ingenting skulle fungera har det tufft just nu. Om alla stoppade sina tillgångar i madrassen skulle alla samhällsfunktioner stanna med omedelbar verkan. Lite av detta fenomen upplever vi för tillfället, de flesta av oss blir lite försiktigare med vad vi konsumerar, minskad konsumtion av dagligvaror och i det närmaste tvärstopp vad gäller köp av kapitalvaror. Resultatet blir ytterligare konjunkturnedgång och ännu fler arbetslösa och därmed minskade skatteintäkter. 

                                                       
         Ungefär lika fundersam som Molly ser ut blev jag vid kontakt med Bredbandsbolaget 


I spåren av detta passar bland andra bredbandsleverantörerna på att sko sig lite extra. Hade för avsikt att komplettera mitt bredband genom att lägga till även en mobil variant till mitt fasta abonnemang men ville samtidigt sänka hastigheten på den fasta uppkopplingen från nuvarande 24Mbit/s till 2-6Mb/s för att finansiera det mobila bandet.

-Jaha säger Bredbandsbolagets representant det går bra men då tillkommer en engångskostnad på 395 kronor för denna nedgradering.
-Varför då? frågar jag naturligtvis.
-Det är en administrativ kostnad vi tar ut får jag till svar från den säljande pratmakaren.
-Är det samma kostnad om jag väljer att uppgradera, frågar jag lite provocerande.
-Nä då är det gratis svarar han.
-Å tusan, det är alltså ingen administration att uppgradera då.
-Jo det är samma jobb men det bjuder vi på.
-Men jag tecknar ju ytterligare ett avtal, kan inte detta kvitteras med sänkningen, frågar jag.
-Njae...nä, det finns tyvärr inget sånt i mina instruktioner i alla fall säger denne välutbildade månglare.
Så kan det alltså låta då Bredbandsbolaget hanterar sina kunder. "Aja, baja inte backa då kostar det extra, däremot om vi kan plocka dig på lite extra pengar och ytterligare bindning då gör vi det gratis". 

Efter ytterligare överläggningar om konsekvensen i resonemanget är det bara att även här acceptera och betala. Byt leverantör säger nån. Javisst, det är bara det att alla leverantörer i branchen anammat detta sätt att se på sina kunder, ingen gör några större avsteg från den inarbetade "policyn".

                                                                
                                                                     Betala och var glad...
       
Telefonoperatörer, bredbandsleverantörer och andra i denna växande ruffelbranch lever i en värld där man lovar runt men håller tunt. Ytterligare exempel på detta är ju den så länge omdiskuterade hastigheten på bredbandet. Gjorde en koll idag och konstaterar att mitt 24Mbit/s ger en verklig mottagarhastighet på 14,47 Mbit/s vilket anses vara bra! Avtalet säger ju nämligen att leverantören lovar UPP TILL överenskommen hastighet, den tillåts vara och är alltid betydligt lägre än löftet vilket bara är att acceptera.

Trots mina kritiska synpunkter är jag nöjd, eller har i alla fall accepterat faktum. Nu kommer jag i fortsättningen att kunna hålla kontakten med verkligheten och världen även då jag inte kan sitta hemma och knappa in mina synpunkter. Det gäller att vara nåbar överallt, det gör att jag känner mig lite viktigare än jag annars skulle göra.